□
—
Ges
K
7
GDT
Hr Hedqvist, fröken Zanderholm och hr Riego i?’ Pä gröna papegojan''.
Artur Schnitzler, österrikaren —#nes älskades drag. Sä gär tabläridán, 1 b.
förut bekant för vär publik genom pjä¬
och när scenen äter öppnas, är äskäda¬
P
Litteratur'' och
ren flyttad tillbaka till anno 1530 i Fi¬
isernas Alskog'
’Paracelsus“ — fick i gär tillfälle att
renze och till det drama hvars epilog] fä
visa sin lifliga och galliskt färgade
at
är fäst pä taflan. Dramat utspelas na¬
talang 1 tre enaktare, som tillsam¬
turligtvis just af de tvä i museisalen.
mans bildade ett mycket brokigt pro¬
R
Det slutar med att hon dödar sin äl¬
gram, icke bara genom de skilda miljö¬
skare för en natt vid den äkta man¬ar
erna, utan genom det högst varieran¬
nens hemkomst. Ny tablä, och manj d:
de dramatiska behandlingssättet.
är äter i scenen frän den första. Mel¬
Släktingar'' är en hel liten roman llantablän skall alltsä föreställa ett
in nuce, broderad af mondänt Wien¬
slags vaken dröm, en clairvoyance, or¬
sakad af ängesten inför det steg da¬
lif och mondän erotik. Det som här
roat författaren är lika mycket intrig¬
men stär i begrepp att ta.
kombinationerna som den lätta, spe¬
Ett dramatiskt grepp som detta är
fulla tonen; mönstren äro franska, det
ju icke nytt; Hauptmann t. ex. har
hela ett skämt med de intrasslade si¬
användt det i'Elga'’. Det är ochlbe
tuationer i hvilka le beau monde
blir artificiellt. Ett mekaniskt konst¬
rE
stycke som har svärt att fá fantasien
med sig. Emellertid gick det hela medbe
stor precision i gär, och hr de Wahltj
och fru Sandell fingo goda uttryck ic-sc
Ike bara för den dofva, rufvande pas- In.
b
sionen i de bäda ramtabläerna, renäs¬
sansstämningen i drömspelet — eller
11
rättare i midtdramat, ty felet är just
h
att det icke ger nägon illusion af
drömspelet, utan helt enkelt är ett fri-V
stäende drama — gafs ocksä med li-If.
delse och glans. Hr Palme var äfvenjd.
med pä ett hörn, men gjorde säkerli-d¬
1
gen ingen glad.
Slutligen kom sä Pá Gröna pape-fre
V.
gojan'' af författaren kallad grotesk
ien akt. Det är en interiör frän 1789,
650
ackompanjerad af folkmarschen mot
8
Bastiljen. En scen pä ett värdshus, g.
dit medlemmar af aristokratien brukalb
bege sig för att pigga upp sina nerver H
Artkur Schnitzler.
vid ett slage rafflande prestationer jor
som ästadkommas af ett förolyckadtla##
kan räka med alla sina kurragömma¬
teaterband och som bland annat be- he
förbindelser till höger och vünster.
stä i allehanda ogenerade utgjutelser]fé
Det lilla muntra och underhällande,
just mot aristokratien. Men dessalgi
Imen just inte vidare dramatiska stye¬
prestationer gömma halft omedvetet he
ket spelades briljant pä ett par hän¬
den jäsande och hotfulla folksjälen, de
der — af hr Fredrikson och fröken
och en vacker dag blir komedien all-bi
Borgström. Att Gustaf Fredrikson
var. Stycket mynnar ut i budskapetsta
vid sina ár kreerar en ny roll är ju
om Bastiljens fall, och källarhälan sershé
redan detta värdt en annotation, och
sig plötsligt fylld af en skränande,
bö
replikkonsten är alltjämt densamma.
blodtörstig och blodfläckad folkhop,
Det är i plastiken ären märkas. Hr
ur hvilken det lilla aristokratsällska-Ien
Emil Hillberg hade man längt svära¬
pet skyndar att räslda sig — sedan detjja
Tre att uppfatta. En biroll, en ung,
fätt lämna ett offer kvar pä platsen. ga
nybakad gentleman med jargongen
Med utomordentlig skicklighet har det
inne, gafs lustigt af hr Gösta Hillberg.
lvekats författaren att genomföra den-ve¬
Med'’Damen med dolken'' det and¬
na parallell mellan spelet och verklig-sup
ra numret pä programmet, kom man
heten, eller rättare att fä de bäda oli¬
in i en helt annan dramatisk teknik.
ka trädarna i handlingen att gripa in
En dam och en herre ha stämt möte
i hvarandra. Pjäsens största charm
i en museisal, de älska hvarandra, han
ligger här.
Ibegär henne, men hon vägrar och till¬
Den fick ett förträffligt framföran¬
kännager sin afsikt att resa dagen
de, fullt af lif och färg, och uppsätt¬
därpä för att slippa undan frestelsen
ningen kan inte nog berömmas. Den
mö
att bedraga sin man. Emellertid fal¬
länga personlistan unptog större de slif
ler hon i tankar inför en tafla, en
len af teaterns manliga trupp; blandoch
kvinna med lyft dolk, ett verk af en
skr
de mera märkbara rollerna gjorde hr
okänd mästare frän 1500-talet. Hon
fab
Hedovist en lidelsefull och gripande
finner likheter mellan sig själf och
gestalt, en aktör med bäde svartsju¬
kvinnan, och plötsligt upptäcker hon
ral
kans och folkets hat till '’herrarna“'.
att det ocksä finns en dödad man pä
hr Envall en saftig folktyp, hrr Bror
Itaflan och att den mannen bär — hen¬
Olsson och Lavén aristokratfigurer,
fröknarna Olga Anderson, Holm-och
tesrik teaterkväll, om ocksä icke nägon
Zanderholm bedärande damer ur olika
af de stora.
klasser o. s. v.
B. B—n.
Allt som allt: en intressant och skif¬
Ae
Tank nd all da¬ LS 4.
MRRT
—
Ges
K
7
GDT
Hr Hedqvist, fröken Zanderholm och hr Riego i?’ Pä gröna papegojan''.
Artur Schnitzler, österrikaren —#nes älskades drag. Sä gär tabläridán, 1 b.
förut bekant för vär publik genom pjä¬
och när scenen äter öppnas, är äskäda¬
P
Litteratur'' och
ren flyttad tillbaka till anno 1530 i Fi¬
isernas Alskog'
’Paracelsus“ — fick i gär tillfälle att
renze och till det drama hvars epilog] fä
visa sin lifliga och galliskt färgade
at
är fäst pä taflan. Dramat utspelas na¬
talang 1 tre enaktare, som tillsam¬
turligtvis just af de tvä i museisalen.
mans bildade ett mycket brokigt pro¬
R
Det slutar med att hon dödar sin äl¬
gram, icke bara genom de skilda miljö¬
skare för en natt vid den äkta man¬ar
erna, utan genom det högst varieran¬
nens hemkomst. Ny tablä, och manj d:
de dramatiska behandlingssättet.
är äter i scenen frän den första. Mel¬
Släktingar'' är en hel liten roman llantablän skall alltsä föreställa ett
in nuce, broderad af mondänt Wien¬
slags vaken dröm, en clairvoyance, or¬
sakad af ängesten inför det steg da¬
lif och mondän erotik. Det som här
roat författaren är lika mycket intrig¬
men stär i begrepp att ta.
kombinationerna som den lätta, spe¬
Ett dramatiskt grepp som detta är
fulla tonen; mönstren äro franska, det
ju icke nytt; Hauptmann t. ex. har
hela ett skämt med de intrasslade si¬
användt det i'Elga'’. Det är ochlbe
tuationer i hvilka le beau monde
blir artificiellt. Ett mekaniskt konst¬
rE
stycke som har svärt att fá fantasien
med sig. Emellertid gick det hela medbe
stor precision i gär, och hr de Wahltj
och fru Sandell fingo goda uttryck ic-sc
Ike bara för den dofva, rufvande pas- In.
b
sionen i de bäda ramtabläerna, renäs¬
sansstämningen i drömspelet — eller
11
rättare i midtdramat, ty felet är just
h
att det icke ger nägon illusion af
drömspelet, utan helt enkelt är ett fri-V
stäende drama — gafs ocksä med li-If.
delse och glans. Hr Palme var äfvenjd.
med pä ett hörn, men gjorde säkerli-d¬
1
gen ingen glad.
Slutligen kom sä Pá Gröna pape-fre
V.
gojan'' af författaren kallad grotesk
ien akt. Det är en interiör frän 1789,
650
ackompanjerad af folkmarschen mot
8
Bastiljen. En scen pä ett värdshus, g.
dit medlemmar af aristokratien brukalb
bege sig för att pigga upp sina nerver H
Artkur Schnitzler.
vid ett slage rafflande prestationer jor
som ästadkommas af ett förolyckadtla##
kan räka med alla sina kurragömma¬
teaterband och som bland annat be- he
förbindelser till höger och vünster.
stä i allehanda ogenerade utgjutelser]fé
Det lilla muntra och underhällande,
just mot aristokratien. Men dessalgi
Imen just inte vidare dramatiska stye¬
prestationer gömma halft omedvetet he
ket spelades briljant pä ett par hän¬
den jäsande och hotfulla folksjälen, de
der — af hr Fredrikson och fröken
och en vacker dag blir komedien all-bi
Borgström. Att Gustaf Fredrikson
var. Stycket mynnar ut i budskapetsta
vid sina ár kreerar en ny roll är ju
om Bastiljens fall, och källarhälan sershé
redan detta värdt en annotation, och
sig plötsligt fylld af en skränande,
bö
replikkonsten är alltjämt densamma.
blodtörstig och blodfläckad folkhop,
Det är i plastiken ären märkas. Hr
ur hvilken det lilla aristokratsällska-Ien
Emil Hillberg hade man längt svära¬
pet skyndar att räslda sig — sedan detjja
Tre att uppfatta. En biroll, en ung,
fätt lämna ett offer kvar pä platsen. ga
nybakad gentleman med jargongen
Med utomordentlig skicklighet har det
inne, gafs lustigt af hr Gösta Hillberg.
lvekats författaren att genomföra den-ve¬
Med'’Damen med dolken'' det and¬
na parallell mellan spelet och verklig-sup
ra numret pä programmet, kom man
heten, eller rättare att fä de bäda oli¬
in i en helt annan dramatisk teknik.
ka trädarna i handlingen att gripa in
En dam och en herre ha stämt möte
i hvarandra. Pjäsens största charm
i en museisal, de älska hvarandra, han
ligger här.
Ibegär henne, men hon vägrar och till¬
Den fick ett förträffligt framföran¬
kännager sin afsikt att resa dagen
de, fullt af lif och färg, och uppsätt¬
därpä för att slippa undan frestelsen
ningen kan inte nog berömmas. Den
mö
att bedraga sin man. Emellertid fal¬
länga personlistan unptog större de slif
ler hon i tankar inför en tafla, en
len af teaterns manliga trupp; blandoch
kvinna med lyft dolk, ett verk af en
skr
de mera märkbara rollerna gjorde hr
okänd mästare frän 1500-talet. Hon
fab
Hedovist en lidelsefull och gripande
finner likheter mellan sig själf och
gestalt, en aktör med bäde svartsju¬
kvinnan, och plötsligt upptäcker hon
ral
kans och folkets hat till '’herrarna“'.
att det ocksä finns en dödad man pä
hr Envall en saftig folktyp, hrr Bror
Itaflan och att den mannen bär — hen¬
Olsson och Lavén aristokratfigurer,
fröknarna Olga Anderson, Holm-och
tesrik teaterkväll, om ocksä icke nägon
Zanderholm bedärande damer ur olika
af de stora.
klasser o. s. v.
B. B—n.
Allt som allt: en intressant och skif¬
Ae
Tank nd all da¬ LS 4.
MRRT