tell uppe i Dolomiterna, fär ett express¬
brev fran sin miamma att pappan. en kand
advokat, räkat i en fatal klämma: om inte
tom de närmaste dagarna en större sum¬
ma pengar uppdrivs är han förlorad. Sam¬
tidigt ger hor dottern en tydlig vink om
att en av familjens bekanta, en rik anti¬
kvitetshandlare von Dorsday, ür pä hotellet
och att man kunde be honom försträcka
summan. Eise beslutar sig slutligen, pä¬
driven av fastern, att göra det. Man har
förut märkt att Dorsday förgäves uppyrk¬
at henne, och när hon nu kommer med
sin begäran vet han ocksä sitt pris: hon
skall visa sig für honom i hela sin ohöljda
skönhet, bara äsynen av henne är värd
summan för honom. Else vill rädda fa¬
dern, som hon är mycket fäst vid, hon
efterkommer Dorsdays önskan — inte pä
hans rum., utan mitt i hotellets hall
men först sedan hon tagit in en dödlig dos
veronal.
Handlingen är som sagt noga följd, men
ändá är det myrket som är annorlunda i
piäsen. Allt är lib#m litet finare tillrätta¬
lagt för att göra det hela mera passande.
Pappar blir en ffantropisk fantast, endas
förföljd av illvilja och otur. Dorsday, en
stackars oförstädd kärlekshungrande Krö¬
sus, och Elss, själv ett sig offrande litet
heigon — inte den överspända, litet hyste¬
riska människotrasa pä. bäde gott och ont
som Schnitzler sà mästerligt skildrat. Pjä¬
en är som pjäs utmärkt, dialogen flyter
ämn det är lagom spänning och lagom
kitsch pá slutet, lagom lusta och lagom
ragik. Men det är inte Schnitzlers skim¬
rande och snärtande allsidighet över det
hela. Och en sak till. Pjäsen borde bu gi¬
vits med moder frän en tidigare epok, in¬
nan nakenheten sä frejdigt slagit igenom
och blivit naturlig som i vära dar. Nu
en flicka som i första akten spelar tennis
med nakna ben i kortast möjliga shorts
och sedan uppträder i fullkomligt rygglös
aftontoalett det hela skulle ha haft fullt
sä tungt vägande konsekvenser.
Men bortser man frän hela Schnitzlers
inställning, sä har pjäsen fätt en ny kan¬
ske renare Dolomitluft omkring sig, och
det kvarstär en dramatiskt väl utnyttjad
konflikt. Rose Stradener gjorde en för¬
tjusande Else, spröd och fin, och Basser¬
manns far var sä ädel att man alldeles
glömde de där försvunna förmyndarmed¬
len. Hr von Dorsday var kvällens sensa
tion. Han spelades med stor, ursprunglig
kraft av en ny skädespelare, Kaspar Brand¬
hofer, om vilken förhandsreklamen visste
att berätta att han var en av Reinhardt
nyupptäckt talang, en tyrolsk ’Landwirt'
som aldrig förr stätt pä en scen. Strax ef¬
ter premiären fick man emellertid veta att
han är en känd tysk skädespelare som vill
helt lägga om sin typ. svept sig i anonymi¬
tet och lätit ett yppigt, ljust helskägg växa
för att göra sig oigenkännlig. Vare där¬
med hur som hälst — rollen gjordes styvt
och övertygande. Hans Thimigs regi väg¬
de skickligt mellan temperamentsfulla och
diskreia takter.
Mélange.
bos. 5/4
31. Fraeulein Else

—
#
From
TRIUMPH OF A
NON-ARYAN
Actor with Dyed Beard
Hoodwinks Critics
From our Vienna Correspondent
A young man of robust appearance,
with a long, blond beard, wearing
Tyrolese leather trousers, was engaged
some time ago at the Josefstädter
Theater, the former theatre of Pro¬
fessor Reinhardt and now under the
management of Director Rudolf Beer.
The man’s name was Kaspar Brand¬
hofer, and he said that de was a son
of the Tyrölisel fnouptams. Beer
engaged the höurg áctor, although
Brandhofer did not produce any
previous references. He was the son
of the mountains, and he felt an inchina¬
tion to the stege—this is what Brand¬
hofer stated when Beer interviewed
hm. Brandhofer was undoubtedly a
great success. Critics hailed him as an
outstanding actor, and columns were
written about the“ natural talent? of
this Tyrolese peasant. The Nazi prin¬
ciple of.“ Blut und Boden“ (bleod and
soil) seemedto have reçeived confirnss
tion in the natural aptness of this
peasant for the stage.
Recently, however, there were many
rumours in stage quarters. Brandhofer
was playing in Schnitzler’s“ Fräulein
Else, and the son of the great play¬
wright, Herr Heinrich Schnitzler, was
the producer. Schnitzler, who some
vears ago was manager at the Berlin
Schauspielhaus, suddenly found a great
resemblance between Brandhofer and a
former actor of the Schauspielhaus, Leo
Reuss. This Herr Reuss was a well¬
known actor in Berlin, but was com¬
pelled to leave the Berlin stage when
he Aryan paragraphs were applied.
Though Brandhofer was indignant when
people suggested the possibility of his
identity with Leo Reuss, after scme
weeks’ resistance he had te confess
that he was indeed Reuss. When he
was exiled from Germany he could not
obtain an engagement, and so he
decided to use this trick. After grow¬
ing a long beard, which was so excel¬
ently dyed that even the stage hair
dresser did not notice it, he obtained
the post rom Director Beer. Leo
Reuss has retained his part at the
Josefstädter Theater, where he is now
acting under the double name Brand¬
hofer-Reuss.
But the police have
punished him for registering under a
false name, and the irreconcilable sup
porters of the Aryan theory demand
that serious steps should be taken
against him.