sag
zensationell njutning. Man hoppades
nog pä gnistorna av Anatois spra¬
kande krickhet eller av Reigens
cynism. Man hade kanske dven tänkt
sig, att den österrikiske doktorn, när
han egen hög person presenterade
sina verk, skulle upptrüda med en
cenferenciers övade konversationsta¬
lang. Därför blev man en smula be¬
sviken, när den lille välfödde gemle¬
mannen efter att ha visat sitt grä¬
sprängda skägg och sina guldbägade
glasögon, stilla och bekvämt sjönk ned
1 den lanstol, vilken placerats vid si¬
dan av ett bord med lampa, duk och
ett knippe tulpaner framför en kiue¬
sisk fond.
Nägot program fanns ej. Man svä¬
vade alltse i okunnighet om kvällens
litterära anrättning. Och man fick
vanta tills föreläsaren utan varje im¬
proviserad prolog började en s. k.
[högläsning. Annat var Jet
egentligen ej, än kvällsstunden i f.¬
miljekretsen, dä man är samiad kr g
lampan och en vänzg, S.äl uppof ar
sig för att läsa högt ur en bok. Jet
Ivar novellerna Die dreifa he
Warnung och Das Schicksall
[des Freiheren von Leisen¬
[bogh, det var ett par dramer, Die
letzten Masken och Anatols
Weihnachten, allt framsagt med
ett icke alltid distiakt uttal av orden
cch utan spär av de konstgrepp, som!
bära namnet deklamation.
Schnitzler läste onekligen med rik¬
tig betoning innantill, och hade han
valt en intimare lokal fé sin nägot
länga underhällning, skule effekten
varit battre. Dessutom hade en del
#e pupliken svärt att höra vad som
sades, dä ju akustiken ür klen. Det
enda, dessa sta kars vanlottade fingo
till livs av Schnitzier, var hans smä
kastningar med hurudet och rörelser
med vänstra handen, dä han ibland
övergav sitt mycket akonirka lugn.)
Men detta verkade sä välgörande pä
shörarnas nerver, att de med Sraft
appläderade bäde Arthur Schnitzlers
uppläsning och hans sympatiska per¬
son — säkerligen främst med häsyn
till hans spirituella diktning.
E—nn.
K. Saghn ehond
0
SANn &. HO-0