Die dreifache Narnung box 4/1
24 „ an K
Arthur Schnizlers
uppläsning.
Den berömde författaren dr Arthur
Schnitzlers 'uppläsning'' pä fredagen
föregicks av starka reklamer. Han
gjorde succès i det kräsna Köpen¬
hamn, och mänga bland de talrika
ähörarna 1 Musikaliska akademiens
högtidssal väntade sig en helt annan
Isensationell njutning. Man hoppades
nog pä gnistorna av Anatols spra¬
kande kvickhet eller av Reigens
cynism. Man hade kanske även tänkt
sig, att den österrikiske doktorn, när
han egen hög person presenterade
sina verk, skulle uppträda med en
cenferenciers övade konversationsta¬
lang. Därför blev man en smula be¬
sviken, när den lille välfödde gentle¬
mannen efter att ha visat sitt grä¬
sprängda skägg och sine guldbägade
glasögon, stilla och
rämt sjönk ned
1 den länstol, vilker -cerats vid si¬
dan av ett bord m. apa, duk och
ett knippe tulpaner fra##kiue-
sisk fond.
Nägot program fanns ej. Man svä¬
vade alltsä i okunnighet om kvällens
litterära anrättning. Och man fick
vanta tills föreläsaren utan varje im¬
proviserad prolog började en s. k.
högläsning. Annat ver Jet
egentligen sj. än kvällsstunden i fa¬
miljekretsen, dä man är samlad kring
lampan och en vänlig själ uppoffrar
sig för att läsa högt ur en bok. Det
var novellerna Die dreifsche
Warnung och Das Schicksal
[des Freiherrn von Leisen-
(bogh, det var ett par dramer, Die
letzten Masken och Anatols
Weihnachten, allt framsagt medi#
ett icke alltid distinkt uttal av orden
cch utan spär av de konstgrepp, som
bära namnet deklamation.
Schnitzler läste onekligen med rik¬
tig betoning innantill, och hade han
valt en intimare lokal för sin nägot
länga underhällning, skulle effekten
varit bättre. Dessutom hade en del
av publiken svärt att höra vad som
sades, dä ju akustiken är klen. Det
enda, dessa stackars vanlottade fingo
till livs av Schnitzler, var hans smä
kastningar med huvudet och rörelser
med vänstra handen, dä han ibland
övergav sitt mycket lakoniska lugn.
Men detta verkade sä välgörande pä
shörarnas nerver, att de med kraft