24.
B
box 4/1
Die dreifache Narnung
L 1 en e etet e e ereteenenerene e e e
deu, 14 Oet.
un -Daher
Framför allt är fru Karin Mo¬
landers Christine förtjänt att pri¬
Mindre Dramaten
sas. Denna skädespelerska visar sedan
00
en tid för var ny roll, att hon nätt
fram till ett viktigt stadium i in
DALSKOGs.
konstnärliga utveckling. Hon är icke
längre hus edsakligen rucker. Hennes
kroppsliga skönhet har blivit allt mer
Det är en zillfällighet, som nästan
och mer besjälad och ür mit ett käns¬
ser ut som enn tanke, att Schnitzlers
ligt utslagsgivande instiument för det
Liebelei' änyo kom upp pä en Stock¬
inre livets rörelser. Det är möjligt,
holmsscen dagen eiter Hermann Bahrs
att Schnitzlers Christine säg ut pä ett
Eheler“. Ett fäng av livets friska)
annat sätt, men som temperament och
blommor istället für en pappersbukett.
uttryck ar fru Molanders sökerlige.
Förunderlist vad detta Schritzlerdra¬
den ursprungliga. Rollens ljuva, still¬
ma hibehällit sin ungdom. Det är mer
samma krinnlighet, hängivenheten
lan 27 är sedan det skrevs, mer an 25
utan patos men utan gräfs, kärlekens
fürsedan der forst uppfördes 1 Stock¬!
sitiva sningsformäga kün knappast
in zm ech Andi det alldeles urt.
er okonstlatloch sanat, Man
####en tänkc inte en replik dari ar
när ena
valda,
föraldrad, allt kunde varit skrivet 1
eitt hjärta
ldag Ett Dede vittnesbord om äkt¬
om alla
heten ar dess poest, om konstnärska¬
ät und(esgäng
spet i dess form, om dess, trots en
fär ve
skenhartistillastäende andra akt, day¬
duell tör
sbrutet stegr de dramatiskn rörelse.
ch att ho
Fricheleeeian „ Schnizlers
M
t en leksak
forstling#####ndet kom till strax er¬
gripande, beundraney
iter och som enstragisk zyntes ar hans
skelröreise 1 kro pen
Anatolehmumen han har aldrig skri¬
tonfallet var emotione
lvit nh# merg fulländat. Intet av
talade oförbehallzamt
hans senare bereinda stycken, t. ex.
orden icke kunde utst
Profenser Bernardi' eller den geniala
ida
de. Det var verklig
sliesen#gröng papegojan“, nar
H
Käge spelade
samira bmedelbars och starks sceni¬
göras patologisk
an
41
Iska verkningar vom detta lilla drama
en undverk med kof
om Christine och Fritz,das süsse
er
alla mirgiska och vokala
Mädel“, och den unge lebemannen.
Han var maulig enkel, var¬
En vardagshistoria, som med subti¬
skulie kunna sägaratt han à
var
ia färger och stämninger ger oss tvä
frisk i sin melankok, Man säg, hur
unga människors själshistofia, en ung¬
kärleken till Christine växte ur hans
domligt uppsluppen komedi, som inför
sinnen in i hans gemyt och att han
vära ögcn otvunget förvandlas till en).
Sereene. Aer een
vr eenter unsensetenstals elcheune Aennaglaungenr mmenen
stakande tragedi. Innchället är sà en¬
Just i avskedsögonblicket kände, att
kelt, att eft referat därav skulle före-!
hon fer honom förkroppsligade livet.
falla platt, men det avslöjar en poet, !
Det var en flärdfri, vacker framställ¬
som förstär och känner, mänsklig li¬
ning. Okonstlad var ockss fru Stina¬
delse och smärta, cch en skarpsynt:
Hedbergs ogenerade och pikant
psykolog av det erotiska livet, Aven!!
uppriktiga Mizzi, som särskilt i de zi¬
som miliökonst; wienerskildring, är
sta akterna stod sig förvänande bra
Idramat ett mästerstycke.
vid en Imförelse med sin berömda
Jag har ännu i godt minne framfö¬
föregängenskas Hr Wianer:
randet pa Vascteatern 1896 1 Hareld
strand, en temneramentefin repre¬
Molanders utsökta inscenering med
sentant för wiensk raunterhat, hr.
Stanza Gortschalk som Christine (er.
Oisson och hr G. Miliberg ur
22
B
box 4/1
Die dreifache Narnung
L 1 en e etet e e ereteenenerene e e e
deu, 14 Oet.
un -Daher
Framför allt är fru Karin Mo¬
landers Christine förtjänt att pri¬
Mindre Dramaten
sas. Denna skädespelerska visar sedan
00
en tid för var ny roll, att hon nätt
fram till ett viktigt stadium i in
DALSKOGs.
konstnärliga utveckling. Hon är icke
längre hus edsakligen rucker. Hennes
kroppsliga skönhet har blivit allt mer
Det är en zillfällighet, som nästan
och mer besjälad och ür mit ett käns¬
ser ut som enn tanke, att Schnitzlers
ligt utslagsgivande instiument för det
Liebelei' änyo kom upp pä en Stock¬
inre livets rörelser. Det är möjligt,
holmsscen dagen eiter Hermann Bahrs
att Schnitzlers Christine säg ut pä ett
Eheler“. Ett fäng av livets friska)
annat sätt, men som temperament och
blommor istället für en pappersbukett.
uttryck ar fru Molanders sökerlige.
Förunderlist vad detta Schritzlerdra¬
den ursprungliga. Rollens ljuva, still¬
ma hibehällit sin ungdom. Det är mer
samma krinnlighet, hängivenheten
lan 27 är sedan det skrevs, mer an 25
utan patos men utan gräfs, kärlekens
fürsedan der forst uppfördes 1 Stock¬!
sitiva sningsformäga kün knappast
in zm ech Andi det alldeles urt.
er okonstlatloch sanat, Man
####en tänkc inte en replik dari ar
när ena
valda,
föraldrad, allt kunde varit skrivet 1
eitt hjärta
ldag Ett Dede vittnesbord om äkt¬
om alla
heten ar dess poest, om konstnärska¬
ät und(esgäng
spet i dess form, om dess, trots en
fär ve
skenhartistillastäende andra akt, day¬
duell tör
sbrutet stegr de dramatiskn rörelse.
ch att ho
Fricheleeeian „ Schnizlers
M
t en leksak
forstling#####ndet kom till strax er¬
gripande, beundraney
iter och som enstragisk zyntes ar hans
skelröreise 1 kro pen
Anatolehmumen han har aldrig skri¬
tonfallet var emotione
lvit nh# merg fulländat. Intet av
talade oförbehallzamt
hans senare bereinda stycken, t. ex.
orden icke kunde utst
Profenser Bernardi' eller den geniala
ida
de. Det var verklig
sliesen#gröng papegojan“, nar
H
Käge spelade
samira bmedelbars och starks sceni¬
göras patologisk
an
41
Iska verkningar vom detta lilla drama
en undverk med kof
om Christine och Fritz,das süsse
er
alla mirgiska och vokala
Mädel“, och den unge lebemannen.
Han var maulig enkel, var¬
En vardagshistoria, som med subti¬
skulie kunna sägaratt han à
var
ia färger och stämninger ger oss tvä
frisk i sin melankok, Man säg, hur
unga människors själshistofia, en ung¬
kärleken till Christine växte ur hans
domligt uppsluppen komedi, som inför
sinnen in i hans gemyt och att han
vära ögcn otvunget förvandlas till en).
Sereene. Aer een
vr eenter unsensetenstals elcheune Aennaglaungenr mmenen
stakande tragedi. Innchället är sà en¬
Just i avskedsögonblicket kände, att
kelt, att eft referat därav skulle före-!
hon fer honom förkroppsligade livet.
falla platt, men det avslöjar en poet, !
Det var en flärdfri, vacker framställ¬
som förstär och känner, mänsklig li¬
ning. Okonstlad var ockss fru Stina¬
delse och smärta, cch en skarpsynt:
Hedbergs ogenerade och pikant
psykolog av det erotiska livet, Aven!!
uppriktiga Mizzi, som särskilt i de zi¬
som miliökonst; wienerskildring, är
sta akterna stod sig förvänande bra
Idramat ett mästerstycke.
vid en Imförelse med sin berömda
Jag har ännu i godt minne framfö¬
föregängenskas Hr Wianer:
randet pa Vascteatern 1896 1 Hareld
strand, en temneramentefin repre¬
Molanders utsökta inscenering med
sentant för wiensk raunterhat, hr.
Stanza Gortschalk som Christine (er.
Oisson och hr G. Miliberg ur
22