Arthur Schmittlers upplärning pä
Musikaliska akademin hade inte för¬
mätt fylla den ledsamma salen — men!
den publik som var där fick ju all¬
tid se hur den berömds diktaren tog
sig ut och höra dur han med vällju¬
dande och sonor röst läste novellistik
och dramatik ur sin bok. Blev det
egentligen mer! Ty de som lyckades
uppfatta vad han läste torde vara lätt
r#knade, ätminstone bland vära kära
landsmän. Men den tyaks kolonin var
visserligen starkt representerad.
Diktaren-recitatören hade tyvärr in¬
te velat bestämma sitt uppläsningspro¬
gram pä förhand; det skulle lämnas
ät kvällens stämning. Han skulle först
Pavlyssna' publiken. Jag undrar hur
det gick till i gär. Den som kunde
läsa ut nägonting ur detta dövstums¬
auditorium, denna samling ansträng¬
da och hermetiskt tillslutna ansikten
mäste vars en stor trollkarl. Det en¬
da man begrep var att man skulle
applädera, och alltsä appläderade
man.
Bifallet fick innebära ett tack till
den Arthur Schnitzler vars kvicka,
sensuells och gripande dramatiska
konversationskonst gjort sä stor lycka
även pä vära scener i mer än ett dus¬
sintal pjäser. Ingen har sä lysande
som han fängat tonen över det gamla
mondäna och artistiska Wien, med dess
nopolitiska inslag av tyskt, franskt
laviskt — en storstadsmiljös tra¬
och komedier, etsade med vass,
edie
Ining som anordnats för dik¬
uppläsningens slut bör sä¬
ertygat honom om hur män¬
ktiga beundrare hans konst¬
närs
k
ap har i Stockholm. Kvällen pä
Musikaliska akademin kunde däremot
inte gärna bli annat än en missräk¬
nlag — för alla parter.
Aer
B. B—n.
eer
Erae de od