7
under Stockholmsvisiten. Här hede över en del ar parketten. Sedan den
sig pä kvinnor, han, som har en
han ocksä älskvärdheten att pä f. m. dagen talade allt folket om pjäsen,
sà söt fru, och i sin ungdom själv
mottaga en medarbetare i N. D. A., som nu gick med pukor och trumpe¬
spelat primadonna vid spexen 1
som introducerades av hr Carl Nord-Iter.
Lund.
Samtalet rör sig vidare om Wien1
berger, som jämte regissör Gustaf
Under debatten kom det förresten
Linden — Snitziers specielle översät-Iförr och nu, och dr S. kommer El. d.
till en fäktning mellan hr Ekman,
tare — har äran av att besöket kun¬
in pä den svenska hjälpverksamheten,
Carl Gustaf, och hr Lindhagen, un¬
nat komma till ständ till glädje för det som vilken han yttrar sig i entusiasti¬
der vilken hr Lindhagen avslöjade,
litterärt intresserade Stockholm.
ska ordalag; särskilt hade han lärt
att det egentligen är för hans stora
Det var f. ö. bra nära, att visitensig uppskatta fröken Gerda Marcus
kristendomskärleks skull, alla hans
och fru Björkman-Goldschmidt.
skulle gä om intet. Portieren pä Ho¬
motioner avsläs.
— Wien, àh, det är stor skillnad mel¬
tel Phönix, där dr S. bodde under
Förspelet bestod uti, att herr
Lindhagen, med en sidoblick uppl Köpenhamnsvistelsen, '’upplyste“' ho-lan förr och nu. Utlänningen kan nog
mot den av talrika damer besatta nom nämligen, att resan till Stock-]äterfinna det glada Wien frän fordom,
läktaren, pästod, att ''sädana flic-holm skulle draga en tid av ej mindreimen han ser ej nöden inunder, som
kor, som bli jurister, skrattar manàn 24 timmar. Dà blev Schnitzler be-drabbat andens arbetare, lärare, äm¬
betsmän och deras likar. Visst roar
inte ät“'. Ty först sällas de vid stu- Itänksam, ty vid 61 ärs älder ger man
fäl
man sig även i vära dgars Wien, men
sig icke ut pä längresor, dä man icke
dentexamen cc.. därefter sällas de
det är ett helt annat slags människor,
är tvungen därtill. Han var just i
vid juris kandidaten, som enligt hr
da,
som leva med — det är skillnaden
Lindhagen är en av de avskyvärda-färd med att sända telegrafiskt äter¬
och det sorgliga i saken.
ste tilletällningar, som finns; ochlbud till hr Nordberger, dä han räka¬
Frän nöjeslivet komwer man lättl!
efter dessa tortyrinrättningars ge-de tala om saken med sin vän Georg
över pä teater, och vi kunna ej undgä ap
nomgäende äterstä kvinnor sà- Brandes.
att kasta fram ’Reigen“, pjäsen i har
Visst inte! utropade denne. Re¬
dana som Mathilda Staél von Hol¬
dialogform, som för ett par är sedanlat
san tar bara 12 timmar. Man gär till
stein och Ruth Stjernstedt, som äro
väckte sä mycket rabalder pá konti 80
skolade, förstündsmogna kvinnor, kojs i sovvagnen pä kvällen, och pä
frä
nenten, i det att stycket ansägs i hög
fullt passande till domare.* (Varförimorgonen, dä man vaknar, är man
grad osedligt.
glömde förresten hr Lindhagen bortframme i Stockholm.
Tack vare detta, blev ocksä resan
— Denna pjär har blivit sä missför-daf
lilla fru Sonja Branting-Westerstähl,
städd, säger Sehnitzler allvarligt.ima
av.
som i mitt tycke är den sötaste juris
Georg Brandes, ja, säger dr Jag pästär, att dess innehäll och ten¬ De
kandidaten av allesammans?) Man
Schnitzler, honom fann jag nu yngrei dens icke är mera moraliskt eller omo- Ry
kan förstä, att hr Lindhagen inte
och fräschare än nägonsin. Det var lraliskt än mänga andra teaterverks.1ma
under dessa omständigheter tyekte
rent av förvänande hur livaktig han Men man mäste förstä det, och ickes 8#
om hr Ekmans kompromies, att läta
är — nägot, som tydligen gladde B:sise blott till det rent yttre.
kvinnorna oscillera mellan bondlan¬
österrikiske vän.
detta sammanhang faller talet
det och städerna, utan gav denne
Schnitzler talar vidare om sin resa,
osökt pä Wedekinds'Pandoras ast“ V#l
kraftiga nyp.
cm förhällandena i hemlandet, om si¬
som i dessa dagar uppföres à Svenska
Hr Ekman blev emellertid inte
na pjäser, om kritik och publik — det
teatern och väcker mycken strid. ma
svaret skyldig. Han bad vännen
är oss tyvärr omöjligt att här ens an¬
Det är ett mycket intressant
Lindhagen göra tankeexperimentet,
tyda allt, vad den älskvärde och fine
verk, blir Schnitzlers omdöme. Erd.1#n
att alla de motionsprojekt, som
mannen hade att berätta. Och han
geist, Lulu och denna pjäs höra sam ##
denne kommit med under ärens lopp,
län
berättade pä ett sätt, som tog en fän¬
man som ett organiskt helt, och man##
blivit lag. Huru skulle styreisen här
gen; när han pä intervjuarens frägor
bör ha sett serien i dess helhet för att###ol.
1 landet dä ta sig ut? Hade herr
hoppade över frän det ena ämnet rill
kunna förstä verket. I ° Pandorasi d
Lindhagen tänkt därpä?
det andra, talade han med samma in¬
ask“ har Lulus livsöde nätt ett sta¬
Varpä hr Lindhagen svarade, att
tresse och samma energiska huvud¬
dium, som ej längre intresserar som Dr
han, medan hr Ekman talade, lätit
kast cm allt, och man fick det intryc¬
ett självständigt verk. Och har man
en del av sina motioner passera revy
ket, att man framför sig hadej en vid¬
ej utvecklingen i det föregäende klaririk
inför sitt inre öga och därvid funnit,
hjärtad personlighet, med intresse och
för sig, kan man ej fatta och förstäl gki
att de gütt ut pä, att han i stället
verket. Vidare fordras det av Lulusnin
för frikyrklighet och krängel velat
framställarinna, att hon icke spelarf mit
införa kristendom. Och att
fande arbetslöshetskommissioner änmed raffinemang; hon skall hela ti¬ bec
det förmodligen var därför, de voro
den vara den omedvetna synder 192
hr Pegelow.
sà illa omtyckta av hr Ekman, Carl
— Och allt det där tycker hr Ek-Iskan; Lulu skall icke själv vara pä debibel
Gustaf. Hr Lindhagen är sälunda
man vida bättre om än om kristen-klara med viiken fruktansvärd varel-ink
ett slags Ansgarius eller Nordens
domen! utbrast indignerat den krist-Ise hon i själva verket är.
apostel i riksdagen, och sina apostla¬
ti
ne martyren Lindhagen.
Annu mycket mera hade Schnitzer zue
gärningar kompletterade han med
Vid detta sista avsnitt av herrlatt berätta och förtälja. I morgon fä dat
att damma pä hr Ekman för det
Lindhagens anförande började tal-stockholmarne själfva tillfälle att gö- bei
denne störtat den socialistiska re¬
ra hans bekantskap, dä hau ger en
mannen greve Hugos hand att pä
geringen och tyckt, att hr Malm var
uppläsningsafton à Musikaliska aka-0g
ett synnerligen betänkligt sätt leka
en vida mindre erfaren man beträf¬
demien med föredragning av valda
med klubskaftet, medan hans humo¬
stycken ur sina egna verk. Pä tisdar svä
ristiska blickar varnande riktades pä
kommer han att övervara en särskilt Fri
hr Lindhagen.
anordnad representation à Lilla Dra-är
Varför denne satte sig och kam¬
Smyrna-Fikon
maten av hans verk Alskog', ochlför
maren beslöt att i enlighet med hr
Ekmans kompromiss läta jurist-Idärefter reser hau äter till sitt landl He
högfin kvalitet, 1 glas à 2:50.
damerna irra mellau landsbygdenlefter detta sitt andra besök i Sveri-hus
Ny sändning hos
ge; det första gjorde han redan ár kri,
och städerna.
Arvid Nordquist H. A. B.
kron
Bon soir. 1896.
Kungl. Hofleverantör.
under Stockholmsvisiten. Här hede över en del ar parketten. Sedan den
sig pä kvinnor, han, som har en
han ocksä älskvärdheten att pä f. m. dagen talade allt folket om pjäsen,
sà söt fru, och i sin ungdom själv
mottaga en medarbetare i N. D. A., som nu gick med pukor och trumpe¬
spelat primadonna vid spexen 1
som introducerades av hr Carl Nord-Iter.
Lund.
Samtalet rör sig vidare om Wien1
berger, som jämte regissör Gustaf
Under debatten kom det förresten
Linden — Snitziers specielle översät-Iförr och nu, och dr S. kommer El. d.
till en fäktning mellan hr Ekman,
tare — har äran av att besöket kun¬
in pä den svenska hjälpverksamheten,
Carl Gustaf, och hr Lindhagen, un¬
nat komma till ständ till glädje för det som vilken han yttrar sig i entusiasti¬
der vilken hr Lindhagen avslöjade,
litterärt intresserade Stockholm.
ska ordalag; särskilt hade han lärt
att det egentligen är för hans stora
Det var f. ö. bra nära, att visitensig uppskatta fröken Gerda Marcus
kristendomskärleks skull, alla hans
och fru Björkman-Goldschmidt.
skulle gä om intet. Portieren pä Ho¬
motioner avsläs.
— Wien, àh, det är stor skillnad mel¬
tel Phönix, där dr S. bodde under
Förspelet bestod uti, att herr
Lindhagen, med en sidoblick uppl Köpenhamnsvistelsen, '’upplyste“' ho-lan förr och nu. Utlänningen kan nog
mot den av talrika damer besatta nom nämligen, att resan till Stock-]äterfinna det glada Wien frän fordom,
läktaren, pästod, att ''sädana flic-holm skulle draga en tid av ej mindreimen han ser ej nöden inunder, som
kor, som bli jurister, skrattar manàn 24 timmar. Dà blev Schnitzler be-drabbat andens arbetare, lärare, äm¬
betsmän och deras likar. Visst roar
inte ät“'. Ty först sällas de vid stu- Itänksam, ty vid 61 ärs älder ger man
fäl
man sig även i vära dgars Wien, men
sig icke ut pä längresor, dä man icke
dentexamen cc.. därefter sällas de
det är ett helt annat slags människor,
är tvungen därtill. Han var just i
vid juris kandidaten, som enligt hr
da,
som leva med — det är skillnaden
Lindhagen är en av de avskyvärda-färd med att sända telegrafiskt äter¬
och det sorgliga i saken.
ste tilletällningar, som finns; ochlbud till hr Nordberger, dä han räka¬
Frän nöjeslivet komwer man lättl!
efter dessa tortyrinrättningars ge-de tala om saken med sin vän Georg
över pä teater, och vi kunna ej undgä ap
nomgäende äterstä kvinnor sà- Brandes.
att kasta fram ’Reigen“, pjäsen i har
Visst inte! utropade denne. Re¬
dana som Mathilda Staél von Hol¬
dialogform, som för ett par är sedanlat
san tar bara 12 timmar. Man gär till
stein och Ruth Stjernstedt, som äro
väckte sä mycket rabalder pá konti 80
skolade, förstündsmogna kvinnor, kojs i sovvagnen pä kvällen, och pä
frä
nenten, i det att stycket ansägs i hög
fullt passande till domare.* (Varförimorgonen, dä man vaknar, är man
grad osedligt.
glömde förresten hr Lindhagen bortframme i Stockholm.
Tack vare detta, blev ocksä resan
— Denna pjär har blivit sä missför-daf
lilla fru Sonja Branting-Westerstähl,
städd, säger Sehnitzler allvarligt.ima
av.
som i mitt tycke är den sötaste juris
Georg Brandes, ja, säger dr Jag pästär, att dess innehäll och ten¬ De
kandidaten av allesammans?) Man
Schnitzler, honom fann jag nu yngrei dens icke är mera moraliskt eller omo- Ry
kan förstä, att hr Lindhagen inte
och fräschare än nägonsin. Det var lraliskt än mänga andra teaterverks.1ma
under dessa omständigheter tyekte
rent av förvänande hur livaktig han Men man mäste förstä det, och ickes 8#
om hr Ekmans kompromies, att läta
är — nägot, som tydligen gladde B:sise blott till det rent yttre.
kvinnorna oscillera mellan bondlan¬
österrikiske vän.
detta sammanhang faller talet
det och städerna, utan gav denne
Schnitzler talar vidare om sin resa,
osökt pä Wedekinds'Pandoras ast“ V#l
kraftiga nyp.
cm förhällandena i hemlandet, om si¬
som i dessa dagar uppföres à Svenska
Hr Ekman blev emellertid inte
na pjäser, om kritik och publik — det
teatern och väcker mycken strid. ma
svaret skyldig. Han bad vännen
är oss tyvärr omöjligt att här ens an¬
Det är ett mycket intressant
Lindhagen göra tankeexperimentet,
tyda allt, vad den älskvärde och fine
verk, blir Schnitzlers omdöme. Erd.1#n
att alla de motionsprojekt, som
mannen hade att berätta. Och han
geist, Lulu och denna pjäs höra sam ##
denne kommit med under ärens lopp,
län
berättade pä ett sätt, som tog en fän¬
man som ett organiskt helt, och man##
blivit lag. Huru skulle styreisen här
gen; när han pä intervjuarens frägor
bör ha sett serien i dess helhet för att###ol.
1 landet dä ta sig ut? Hade herr
hoppade över frän det ena ämnet rill
kunna förstä verket. I ° Pandorasi d
Lindhagen tänkt därpä?
det andra, talade han med samma in¬
ask“ har Lulus livsöde nätt ett sta¬
Varpä hr Lindhagen svarade, att
tresse och samma energiska huvud¬
dium, som ej längre intresserar som Dr
han, medan hr Ekman talade, lätit
kast cm allt, och man fick det intryc¬
ett självständigt verk. Och har man
en del av sina motioner passera revy
ket, att man framför sig hadej en vid¬
ej utvecklingen i det föregäende klaririk
inför sitt inre öga och därvid funnit,
hjärtad personlighet, med intresse och
för sig, kan man ej fatta och förstäl gki
att de gütt ut pä, att han i stället
verket. Vidare fordras det av Lulusnin
för frikyrklighet och krängel velat
framställarinna, att hon icke spelarf mit
införa kristendom. Och att
fande arbetslöshetskommissioner änmed raffinemang; hon skall hela ti¬ bec
det förmodligen var därför, de voro
den vara den omedvetna synder 192
hr Pegelow.
sà illa omtyckta av hr Ekman, Carl
— Och allt det där tycker hr Ek-Iskan; Lulu skall icke själv vara pä debibel
Gustaf. Hr Lindhagen är sälunda
man vida bättre om än om kristen-klara med viiken fruktansvärd varel-ink
ett slags Ansgarius eller Nordens
domen! utbrast indignerat den krist-Ise hon i själva verket är.
apostel i riksdagen, och sina apostla¬
ti
ne martyren Lindhagen.
Annu mycket mera hade Schnitzer zue
gärningar kompletterade han med
Vid detta sista avsnitt av herrlatt berätta och förtälja. I morgon fä dat
att damma pä hr Ekman för det
Lindhagens anförande började tal-stockholmarne själfva tillfälle att gö- bei
denne störtat den socialistiska re¬
ra hans bekantskap, dä hau ger en
mannen greve Hugos hand att pä
geringen och tyckt, att hr Malm var
uppläsningsafton à Musikaliska aka-0g
ett synnerligen betänkligt sätt leka
en vida mindre erfaren man beträf¬
demien med föredragning av valda
med klubskaftet, medan hans humo¬
stycken ur sina egna verk. Pä tisdar svä
ristiska blickar varnande riktades pä
kommer han att övervara en särskilt Fri
hr Lindhagen.
anordnad representation à Lilla Dra-är
Varför denne satte sig och kam¬
Smyrna-Fikon
maten av hans verk Alskog', ochlför
maren beslöt att i enlighet med hr
Ekmans kompromiss läta jurist-Idärefter reser hau äter till sitt landl He
högfin kvalitet, 1 glas à 2:50.
damerna irra mellau landsbygdenlefter detta sitt andra besök i Sveri-hus
Ny sändning hos
ge; det första gjorde han redan ár kri,
och städerna.
Arvid Nordquist H. A. B.
kron
Bon soir. 1896.
Kungl. Hofleverantör.