Texplosionsmotorn. Det invecklade sy-Ping inte varit päverkad av chlampagnen. Iskulle stanna kvar i ateljen. Han före¬
Han bokstavligen slukade en mas
stemet i motorn gjorde honom trött,
Hon förälskade sig i en medicine stude¬
slog mig till och med, att jag skulle
litterstur om uppfinningar.
och för första gängen blev han retlig.
rande och hämtade honom ofta i likbo¬
gömma mig bakom draperiet, när hon
Den uppfinningsrike dr Gaston skaffa¬
den — nej, det ür omöjligt att upprepa,
kom. Jag vet, att mänga kvinnor skulle
Ute i den lantliga omgivningen gie
de honom dä en schematisk motor gjord
vad hon berättade oss. Hon vüntade ett
det fort med tillfrisknandet. Man pi
gjort det. Men jag säger: antingen tror
av papp. Snart förstod kejsaren och
barn och medicinaren övergav henne na- man eller tror man inte — och jag hade
menerade redan sedan flera veckor,
var nöjd. En stund dä och dä orkade
trüdgärden och parken, gjorde utfly
turligtvis. Hon försökte beröva sig li-beslutat mig för att tro. Har jag inte
Than spela schack med Pierre.
ter i bil, undvikande ännu den lil
vet. Och hon skümtade över det. Jng rütt?“ Hon säg pä mig med stora, frä¬
— Men, gosse, kan jag dä aldrig fü
staden med slottet, iakttog flyga
kan ännu höra hennes röst. — Hon blot-Igande ögon. Jag nickade endast, och
slippa se dig i den där vita rocken,
med kikare, säg motorbätstävlingar
har du ej ditt livré med dig?
tade plötsligt sitt vünstra bröst och vi-Ihon fortsatte: 'Madeleine kom naturligt¬
floden, besökte kvarnar och industrie
Nej, Sire!
sade ett litet ärr. När vi alla ytterst)vis päföljande dag och mänga andra sä
Kejsaren fann sig till rätta i bekv
— Varför gä även läkarna klädda allvarliga betraktade detta ärr, sä ropa-Isom mänga andra före och efter henne
ma, moderna sportkläder, men den
sä högst besynnerligt, jag skulle vilja
de hon plötsligt till min man: 'Kyss har kommit — men ni mäste tro mig,
maskering rückte ej. Han var tacksa
se er alla i hovets vackra frackmodell
det’. Jag har ju redan sagt er, att
hon var den vackraste. Ni har själv 1
för sitt inkognito, Pty“', som han sac
med de strama pantalongerna och
Gregor inte brydde sig om henne. Han
'det skulle trötta ut mig att vara d
dag stätt beundrande framför henne,
kragstövletter!
jag ür för alla dessa människor'. M
hörde inte ens pä, när hon berättade om
därute vid dammen“.
Sire, det hör till hygienen med de
licke förty blev han igenkünd, var hei
sitt liv — han tittade ut i danssalen,
Danserskan?“
vita rockarna!
han visade sig. Man kallade hono
rökte cigarretter, och nu, när hon ropa¬
Det fattar jag ej!
Ja, Madeleine har stätt modell till
överallt rätt och slätt'Napoleon'.
de detta ät honom, log han knappast.
Följande dag hade Pfyramannarä¬
dem. Och tänk nu, om jag hade varit
Pierre berättade för folket i trakte
Men jag knuffade till honom, knep ho¬
det' beslutat att läta kejsaren läsa
svartsjuk i ett sädant ögonblicl., Skulle
att Napoleon den store haft en illeg
en biografi över Pasteur, man hade sä
nom, jag var ju inte fullt nykter — i
jag dä inte gjort livet outhärdligt bäde
tim bror, mycket yngre än han sjä
smäningom vägat föra honom fram
varje fall befann jag mig i en besynnerlig
och denne broders sonson var nylig
för honom och mig? Jag är tacksam att
nägra ärtionden i litteraturen, undvi¬
stämning. Och om han nu ville eller inte,
kommen frän Korsika för att i d
jag inte har anlag för svartsjuka.“
kande böcker om krig och politik. Han
sà var han tvungen — d. v. s. han lätsa¬
Bonaparte trogne markisens hus äte
En herre stod i den öppna dörren. Han
läste forcerat om den store forskarens
de som om han berörde stället med sina
vinna hälsan efter en svär sjukdom.
hade synbarligen päbörjat ett lustigt tal
gärning; sedan han läst bokens sista
Dr Robert och dr Gaston förstod
läppar. Sä steg stämningen allt högre.
sida kallade han pä Pierre:
för värden, ty alla skrattade hjärtligt.
att dessa evinnerliga historier slut
— Nu, min gosse, förstär jag den vi-[Jag ar aldrig skrattat sä mycket som
Men jag säg pä Mathilde, som lika litet
gen ej skulle vinna tilltro, man mäs
ta rocken, baden, tandborsten och allt den kvällen — och inte vetat varför.
som jag hörde pä honom. Och jag säg,
vara pä sin vakt, men just dä börja
Aldrig skulle jag trott det vara möjligt
det andra! — Han läg tyst en stund,
hur hon tittade bort pä sin man och gav
hre
underverket nummer tvä visa si
sä utropade han: — Pierre, vet du om
att en kvinna — och till och med en sä¬
kör
honom en blick, vilken inte bara förräd¬
samtidigt som kejsaren anpassade
den där sprakfälen — min f. d. fält-Idan — skulle under en timmes tid kun¬
i den nya tiden, försvann sä smänin
de en ändlös kärlek utan som ocksä hyck¬
herre — Bernadotte har tvingat sin na förälska sig sä vansinnigt i en man
m¬
om minnet av hans forna 'jag', vis
lade ett orubbligt förtroende, som om det
vackra hustru att flytta till det där
som denna gjorde i Gregor. Hon hette
var han ännu Pkejsaren', men myck
var hennes främsta plikt att inte pä nä¬
snölandet vid polen?
Madeleine.“
vagt.
got sätt störa honom frän att njuta li¬
Pierre, som använde all tid, dä kej¬
Han föryngrades, hen liksom lev
Jag vet inte, om fru Mathilde med
vet. Och han fängade denna blick —
saren ej behövde honom, att läsa den
baklänges. Ena dager tyckte Pieri
vilja uttalade namnet högre — i alla fall
vidlyftiga litteraturen om Napoieonska
log, oberörd, fastän han likaväl som
att han betjänade en 40 ärs man, n
förstod jag, att hennes man hörde det,
skedot, kunde lämna besked:
zag visste, att hon led och hela livet lidit
sta vecka var mannen 30 är och de ##
— Sire, konungen av Sverige för-Ity han vünde sig mot oss. Men han säg
i tysthet som ett litet djur.
sta dagarna var han en helt ung mi
mädde sä smäningom drottning Desi-inte pä sin hustru. Det var värn blickar,
Och jag tror därför inte pä fabelnsi Pierres egen älder; han tillkastade
Trée att, jämte sonen Oskar, flytta tillisom möttes och vilade en stund varan¬
om hjärtslag. Jag har under den kväl- unga damerna i byn eist och annat g#
Stockholm. Oskar blev sedan konung dra, just inte med sympati. Men plöts¬
lant ord och uppförde sig som en un
len lärt känna Mathilde, och för mig
efter honom!
ligt log han mot sin hustru, och hon nie¬
man. Vetgirig, som ban varit hela
kvarstär hon sä som hon spelat den
— Oh, den stackars lilla Desirée, du
kade till honom, varpä han fortsatte sam¬
den, blev han nu nästan omöjlig
lyekliga hustrun för sin man frän början
skulle sett henne, Pierre, under orosda¬
nd,
tillfredsställa med böcker. Gamle Je
garna i Marseille, hon var dä en strä- talet med sin granne. Och Mathilde
Goddard kom ut till Fierre över sönd
fortsatte:
lande ung flirka!
tog sitt liv, därför att hon inte kunde
gen, Pmin käre vän, kejsaren känner
Jag kommer inte ihäg allt, vad
Pierre berättade för läkarna, att
uthärda längre. Och han har ocksä ta¬
längre igen mig! Du skall se, att sna
Madeleine sa, men jag vill vara upprik¬
hans patient började intressera sig för
ef¬
git detta sista offer, som tillkom honom.
är han ett barn igen och födes
människor, som han träffat, och ut-tig. Det fanns ett ögonblick, när jag
Han
nytt!
tryckte sin oro för vem han nästa gäng
blev särad. Det var, när Madeleine fat¬
rde
Onkel, skämta inte över det hä
Jag stär framför staketet — fönster¬
skulle fräga efter. Tiden var snart
tade min mans hand och kysste den.
nn
vi mäste bedja läkarna företaga 8
luchorna äro tillbommade. Vit och som
kommen, dä man skulle läta honom
nägot.
Men det gick strax över. Ty i samma
förtrollad ligger den lilla vita villan 1
veta icke blott var han hamnat utan
—
Men vad?
ögonblick tänkte jag pä värt barn. Jag
var i tiden han befann sig. Madame
skymningen, och marmorn blänker mel¬
em,
Det förlösande ordet kom frän gan
kände hur Gregor och jag hörde ihop,
Mère, hans intrigerande syskon, hans
lan de röda grenarna.
ak-
le Jean själv:
och hur allt annat blev till skuggor, ba¬
hustru, hans son skulle gä ur hans
Kanske är jng orättvis mot Samode¬
te,
Skicka honom till Korsika, mi¬
gateller och konedier — som i kväll. Vi
medvetande säsom det stoft de för
herrar!
ski. Kanske är han sä dum, att han
ige
satt pä en bulevardrestaurang, tills
länge sedan voro.
Det var i sista minuten, ty yngling
verkligen inte anar sanningen. Men det
morgonen grydde. Jag hörde att Made¬
började bli gosse.
är sorgligt att tänka, att för Mathilde
Ileine föreslog min man att följa med
— — —
—— —.——
kunde det i döden inte existera en större
henne hem. Men han skrattade ät hen¬
14
3.
Man äkte bil den länga vägen 4
glädje än att veta, att hennes sista gu¬
ne. Och för alt skämtet skulle fä ett
erö,
Marseille och ynglingen gjorde und
domliga bedrägeri hade lyckats.
En eftermiddag fördes den lille kor¬
hela resan de skarpaste iakttagels
1
värdigt slut — ni vet ju, vilka egoister
Eller tar jag fel? Var det en natur¬
över vad han säg frän bilfönstret.
sikanen i ambulans till Chäteau Le¬
konstnärer är — sä snart det güller de¬
lig död? — Nej, jag har rättighet att
Marseille künde han ej igen s
seure utanför Fontainebleau.
ras konst — kort sagt, han berättade för
hata den mannen, som Mathilde älskade
ade
men när hans läkare och Pierre 1
Härute i den för honom sä välkända
henne, att han var skulptör och uppma¬
omgivningen skulle han smäningom
sä högt. Det kommer länge att vara
skeppat sig med honom pä flygmas
6,
nade henne att följande dag komma
fä höra tidens tungor tala, luftskep¬
nen och man höjde sig över Medelh
mitt enda nöje!
pen brusa över sitt huvud, lokomotiv Them, sä att han fick modellera henne.
vet, utropade hau med strälande ögo
—
ini-med länga tüg frusta förbi, fahrikernas Hon svarade: Jag skall läta mig hän¬
Se If och mitt eget älskade ha