pä hans nattbord. Tidningar och jour-1—. —
Monsicur Vr
Iskulle ätervinna sina krafter. Marki¬
en entine uite. 19 11 1
Farn en¬
Inaler mäste vüljas med omsorg. Elba¬
Hindenburg och Ludendorff, han for
sen hade fätt veta, att en patient,
paradox, men jag höjer mig!
hämtar
visst illa vid fronten, bocherna voro in¬
tiden trodde han sig ha upplevat, men
vars familj stätt Bonaparterna närn,
Sä myeket hade läkaren ald
te sä kürvänliga mot de allierade den
[S:t Helena var för honom den onda
behövde en fristad och att hans ende
(den sjuke tala; skulle han lova
tid vn¬
Idrömmen, i vilken han,ej ville se nägot
gängen.
tjänare, M. Pierre Goddard, skulle bo
att Pierre fick kläda sig i silk
Sä märkte inte den nägot, log Pierre.
verkligt. Det var myeket svärt att
Tmed honom samt att endast hans bäda
por och strama knäbyxor —
onbor¬
Dr Robert ätervände till staden, men
bibliotekens källare finna sädana tid¬
läkare skulle besöka honom och nägon
vore att falla in i roller —
den ge¬
dr Gaston stannade hos den höge pa¬
skrifter, där ej hans nederlag dryfta¬
gäng övernatta där.
skulle ju frän det lilla gam
vansin¬
tienten; nu skulle han börja de svärn
Ides. Dr Gaston och gamle Jenn voro
Fruktträden stodo i sitt flor i den
slottet föras in i den nya tiden
läxorna med den sjuke, skulle det lye¬
Touttröttliga härntinnan. De bokstavli¬
bortre trädgärden, men framför slottet
gamla rum här pä slottet skulle
om Ma¬
gen snokade igenom hela staden.
voro de klippta buxbomshückarna, Ikas honom? Patienten skulle i den
gängsstationen frän Dätid til
g skulle
Baden i det härliga vita karet med
sandgängarng och marmorfigurerna li-lbekanta omgivningen finna igen sitt
— Ja, Sire, vi äro alla, hi
eget '’jag'' men samtidigt flytta decen¬
Inickelkranar upptogo stora deiar an
jka strama, om man skrev juni, april
ej i sta¬
nium efter decennium in i ett nytt ti-läga, slavar under den humani
Tkejsarens dag. Pä morgonen längtade
elier december 1814 eller 1934.
gienens lagar. 7i äro, praktis
devarv. Doktorn uppfattade det som
han efter dem, sedan fick han dem
Man lyfte ut den sjuke ur vagnen
Tria frün pest, kolera, koppo
doktor,
en allegori med vaxljusen och de elek¬
Toch ville själv vrida pä vattnet och Je¬
Toch han for med ögonen över parken
och difteri, därför att hög o
triska lamporna. Skulle han taga den¬
ka med attiraljen samt läta sig ingni¬
och insön girigt den vörliga doften.
dem sett gemensamma fien
na kejsarens egen iakttagelse som ut¬
det över das av smekande tvällödder, duschas
- Mina vünner, vilken dinée intog
alla kunnat enas om att bekär
tro det
güngspunkt för sin undervisning?
och slutligen rakas med hyvel, och res¬
jag ej här för endast en kort tid sedan
hygienens vapen.
han läst
Var äro tjänarna, doktor?
ten av dagen funderade han pä det
hos markis de — —, och nu skall han
I morgon, kejsare, skall
som satt
— Pierre skall betjäna eder som
upplevda. Aptiten var god, man tog
taga emot mig som invalid!
monstrera för leder telefonen
rdsdagen
reda pä hans favoriträtter, och M.
De bägge läkarna och Pierre byttevanligt, Sire, och annars stär min rin¬
talaren med träd — vi skola
n; skulle
Noöl, kökschefen, lagade dem efter re¬
blickar, chauffören kunde intet ana, dälga person till eder tjänst. Den fru¬
vünnen Robert veta, hur ed
och den
Tcept, som Jean kopierade ur gamla
natt härute varit — frän e
a fram?
kokböcker. Man förmärkte hos honom
läppar, Sire. Nu säger jag g
sköljde,inte minsta spär av intresse för poli¬
Kejsaren ville fräga nägot,
ret. Skä-Itik, krig och människor, han haft om¬
för trött och sträckte blott ut
kan knôt
kring sig. Endast nägon gäng kallade
mot doktorn till avsked. Ni
de in lin¬
han pä Madame Mère. Men moderni¬
kom insmygande för att in
fönstret
teterna, som funnos i hans närhet, vo¬
nattläger bakom en skärm i
len bedö¬
KISNA
Tro en ständig källa till förundran och
O.

rum, sov denne redan som ett g
ä blom¬
beundran. En liten bordslampa, som
Liljekonvaljer, violer och
Istod inor räckhäll för honom, gran¬
hade blommat ut, fruktträ
dant sur¬
Iskade han timvis, släckte och tände
satt frukt i mängd bland gren
ömsom.
sor, reseda och lathyrus sänd
Sire. A,

Komforten i rummet, bäddens fjäd¬
ERSNG
DAI
samisk doft in genom fönstrer
patienten
ring, fönsterglasens klara genomskin¬
sjuke. Han var nöjd med sin
ej vidare.
lighet, ringledningen — förundrade,
uppassning, sin lektyr, och lä
e upp pä
gladde och förbryllade honom. Tänkte
ro tillräckligt lärda, tillrße
gas, om du är skulptör, men jag kom¬
hela den
han männe att allt detta kommit till
Fortsättning frän sidan
Isorgsfulla och förtroendeingiv
rande so¬
mer i alla fall?')

under nägra korta sjukdomsveckor -
att han helt och hället, pä
tionsrum¬
Mathilde blev tyst. Men aldrig har
eller förstod han —? Han ville gärna
onäd, skulle överlämna sig i d
trengjor¬
se bilden av en bil och en motor. Ett
blev hon modell. Statist vid en liten, jag sett ögonen pä en kvinna uttrycka
Ider. Han ringde numera da
för dok¬
(par illustrerade priskuranter anskaf¬
— eller dölja — sà mycken smärta. Dä
dr Robert. Att han kunde b
fades och en leksaksbil. Bilen och bil- teater hade hon ocksä varit. Oeb vad
mdoft ut¬
hon stramat upp sig, fortsatte hon:
got annat nummer än Robert
derna sysseisatte han sig med hela da- berättade hon oss inte om direktören!
Gregor ville absolut, att jan nästa dag
nom ej in.
ökt en hel
gen, nästa dag började han studera [Jag skulle sikert sprungit min väg, om
skulle stanna kvar i ateljén. Han före¬
Han bokstavligen slukade
smula och
explosionsmotorn. Det invecklade sy-Ijag inte varit päverkad av champagnen.
Iitteratur om uppfinningar.
slog mig till och med, att jag skulle
on parfym
stemet i motorn gjorde honom trött, Hon förälskade sig i en medicine stude¬
gömma mig bakom draperiet, när hon
on älsk-
rande och hämtade honom ofta i likbo¬
och för första gängen blev han retlig.
Ute i den lantliga omgivni
kom. Jag vet, att mänga kvinnor skulle
den — nej, det är omöjligt att upprepa,
Den uppfinningsrike dr Gaston skaffa¬
det fort med tillfrisknandet.
gjort det. Men jag säger: antingen tror
de honom dä en schematisk motor gjord
vad hon berättade oss. Hon väntade ett
menerade redan sedan flera
zin vün, av papp. Snart förstod kejsaren och
barn och medicinaren övergav henne na- man eller tror man inte — och jag hade
trädgärden och parken, gjor
ne togvar nöjd. En stund dä och dä orkade
turligtvis. Hon försökte beröva sig li-[beslutat mig för att tro. Ear jeg inte
ter i bil, andvikande ännu
han spela schack med Pierre.
vet. Och hon skümtade över det. Jag rütt?“ Hon säg pä mig med stora, frä¬
staden med slottet, iaktte
är min
— Men, gosse, kan jag dà aldrig fä
kan ännu höra hennes röst. — Hon blot-gande ögon. Jag nickade endast, och
med kikare, säg motorbätstä
dagen,
Islippa se dig i den där vita rocken,
Itade plötsligt sitt vänstra bröst och vi-Thon fortsatte: 'Madeleine kom naturligt¬
Kloden, besökte kvarnar och
har du ej ditt livré med dig?
Kejsaren fann sig till rätt
Isade ett litet ärr. När vi alla ytterstvis päföljande dag och mänga andra sä
ar jag
— Nej, Sire!
ma, moderna sportkläder,
en man
— Varför gä även läkarna klädda allvarliga betraktade detta ärr, sä ropa-som mänga andra, före och efter henne
maskering räckte oj. Han va
har kommit — men ni mäste tro mig,
hmal gvulst,
sä högst besynnerligt, jag skulle vilja de hon plötsligt till min man: Kyss
för sitt inkognito, Pty“', som
ade av som
det'. Jag har ju redan sagt er, att hon var den vackraste. Ni har, själv i
se er alla i hovets vackra frackmodell
'det skulle trötta ut mig att
ov, dä jag
dag stätt beundrande framför henne,
med de strama pantalongerna och
Gregor inte brydde sig om henne. Han
Jag är för alla dessa männis
nnen repar
därute vid dammen“.
kragstövletter!
hörde inte ens pä, när hon berättade om
icke förty blev han igenkänd
nd, vad för
— Sire, det hör till hygienen med de
Danserskan?“
Isitt liv — han tittade ut i danssalen,
han visade sig. Man kall
tog dem ur
vita rockarna!
rökte cigarretter, och nu, när hon ropa¬
„Ja, Madeleine har stätt modell till
överallt rätt och slätt ’Nay
södern, de
— Det fattar jag ej!
Pierre berättade für folke
dem. Och tänk nu, om jag hade varit
ingsmedel.
Följande dag hade Pfyramannarà-de detta ät henom, log han knappast.
att Napoleon den store haf
Men jag knuffade till honom, knep ho¬
svartsjuk i ett sädant ögonblick. Skulle
incett nägra
det'' beslutat att läta kejsaren läsa
tim bror, mycket yngre än
nom, jag var zu inte fullt nykter -
pä en glas¬
Jjag dä inte gjort livet outhärdligt bäde
en biografi över Pasteur, man hade sä
och denne broders sonson
i ögat och
varje fall befann jag mig i en besynnerlig
för honom och mig? Jag är tacksam att
smäningom vägat föra honom fram
kommen frän Korsika fön
näsvingarna
stämning. Och om han nu ville eller inte,
jag inte har anlag för svartsjuka.“
nägra ärtionden i litteraturen, undvi¬
Bonap#te trogne markisens
sä var han tvungen — d. v. s. han lätsa¬
kande böcker om krig och politik. Han
En herre stod i den öppna dörren. Han
vinna halsan efter en svär
läste forcerat cm den store forskarens
de som om han berörde stället med sina
hade synbarligen päbörjat ett lustigt tal
Dr Robert och dr Gasto
gürning; sedan han läst bokens sista
läppar. Sà steg stämningen allt högre.
för vürden, ty alla skrattade hjärtligt.
att dessa evinnerliga histo
plockats?
sida kallade han pä Pierre:
gen ej skulle vinna tilltro,
Men jag säg pä Mathilde, som lika litet
- Nu, min gosse, förstär jag den vi-Tag har aldrig skrattat sä mycket som
nför Afrikas
den kvällen — och inte vetat varför.
vara pä sin vakt, men just
som jag hörde pä honom. Och jag säg,
nförresten,
ta rocken, baden, tandborsten och allt
underverket nummer tvä
Aldrig skulle jag trott det vura möjligt
hur hon tittade bort pä sin man och gav
det andra! — Han läg tyst en stund,
samtidigt som kejsaren an
att en kvinna — och till och med en sä¬
r och romare
honom en blick, vilken inte bara fi.räd¬
sä utropade han: — Pierre, vet du om
1 den nya tiden, försvann s
tha vite, för
den där sprakfülen — min f. d. fält-Idan — skulle under en timmes tid kun¬
de en ändlös kärlek utan som ocksä hyck¬
om minnet av hans forna
kulle jag sü¬
Bernadotte har tvingat sin Ina förälska sig sä vansinnigt i en man
Iade ett orubbligt förtroende, som om det
Inerre
inännn Pkejsaren', 1