S
25. PrBernhand1
box 31/1
S0CIAL-DEN
Teater o.Kusikf.
Dramatiska teaterns pre¬ine
miär.
P Professor Bernhardi“. Komedi i
akter av Arthur Schnitzler.
der
Dramatiska teatern uppvisade i gär ettten
mästerprov, vars like ätminstone här i
nig
landet torde varn svärt att uppnä. Man
sta.
gav ett skädespel. som varade i fulla 3 1/2
ro
timmar, utan nägra som helst passioner
nan
— sävida ej man räknar politiskt intrig¬
spel till detta omräde — utan en enda
hän
krinnlig roll, med undantag av ett par
töre
ord som yttras i första akten av en sjnk¬
sà p
skôterska, och denna pjäs fängslade dock
och
publikens uppmärksamhet fran den pre¬
cisa början till det sena slutet.
Spär
För den del av salongen, som blivit
de C
rand vid ähörandet av diskussioner, ha¬
de kvällen samma art av intresse som
att vid nägot tillfälle bevista en enstaka
lysande debatt i andra kammaren. Man
glömde alldeles av att man befann sig in¬
mec
för en teaterscen, ett sä utomordentligt
bus
utförande kom styckets figurer till del,
milj
ett sä genomgäende jämt och dock gnist¬
dag
rande livligt samspel kunde alla beröm¬
ma sig av, och sà minutiöst levande rik¬
tiga i varje detalj voro skädespelarne 1
nalt
3gn
mna äthävor, masker, gester, sättet att
skaf
tala, klädedräktens minsta smädrag, än¬
da frän häret pa hjässan till formen pa
för
ett byxben. Just denna regins insikts¬
för
piay
rika vard om sanningen och sanpolikhe¬
Nvi
ten tror jag är klaven till det spända in¬
Oht
tresse, som besjälade de flesta ansiktena
har
i salongen. Ty massor av resonemang,
hur kvicka, djupa, bederliga eller jesui¬
tiska de ün äro, kunna omöjligt läta ähö¬
rarnes tankar vakna följa med, om de,
1
som bära fram dem, hela tiden uppenbart
spela teater och lata oss se ansträngnin¬
garne bakom konsten, bakom konsterna.
Nagot mera fulländat mänskligt än
10
Emil Hillberg som professor Bernhardi
ha vi aldrig sett. Just precis den slags
man han skall vara, en högt bildad ve¬
tenskapsidkare, en öm och vis läkare, en
ge
skarp och mättfull debattör, en kvick och
N
raken replikör, och detta i en rasfin
semits nobla skickelse. Inte överdrivet
D
svart eller kroknäst, nej en kastanjebrun
jude, un silverstänkt av ären. Hillbergs
stämma, alltid vacker och med makt, var,
i allt vad Bernhardi hade att säga, här
jeärskilt pa sin plats, en kultiverad stäm¬
ma, luguad genom den behärskning, som
erfarenneten tvingar till, och blidare ge¬
nom den mildhet, som förstäendet app¬
acker.
Lat mig üven berätta att Bernhardi
ur en jatterell. 1 heia 5 akter domine¬
rade denna gestalt scenen. Den visade
säledes även genom sin längd ett stort
studium.
Vad pjäsen handlar om? Om antisemi¬
tiemen 1 österrike, om striden meilan
P1IWI Dulas Sob 1he„