och säger sin mening rent ut. Skäde¬
T.
spelaren betonade forsymt Bernhardisisk
ovilja för de politiska och konfesslo-|#
nella striderna, som rycker personlig-/8t
pr.
heten bort frän sin mänskliga uppgiit,der

Rresbeieshesd unrseeheteenseteschtchschaunnsenseeerennn
inriktadt pa vetenskapen och ikaricken!
till den lidande mänskligheten. Detlaf
fanns ej ett spär af pose eller öfver-jutol
drift hos denne Bernhandi. Hansa
ger
okonstlade och passionstria röreiser, bet
besinningsfulla och ändä temperaments-psa
bestämda sätt att tala afslöjade en för¬
ken
näm, allt harmonisk personlighet,
den
hans ord och gärning en betydamde
ord
man. Det var en betagande och i allo ten
mönstergill konstnärlig framställning.
Bernhardis andliga motpol, den ka-jska
toleke prästen, spelades af hr d#san
Wahl, som ocksä gaf en förstklassig läm
tolkning. Rollens karaktär tvangste
skädespelaren till stilleamhet i ätbör¬
der och kroppsrörelser, men den inre
rörelsen samnlade sig därför sà mycket
r.
nfastare i röstens innehällsrika tonfall Fol
nn
#och i blickens själfulla uttryck. Man
fick en öfvertygande föreställning om
ten
n.#enärlig kyrkans tjänare och en värdig yii
ir människa, som drifves af en brinnande gitt
Areligiös nitälskan men är frisynt nogstag
att erkänna vänden äfven hos de farli-Pit
n¬
tgaste motständarna till hans tro. Soe-Imi¬
at nerna mellan prästen och Bernhardister
utgjorde i gär föreställningens mest #e
gripande moment.
Flera af Elisabeth-klinikens represen¬
sitanter gäfvo full illusion och spelades
konstnärligt. Hr Personnes fel¬
vel
ske, inställsamme, af afund och skade-
#lust förgiftade professor var en ekick-ool
ligt gjord och rolig typ, och hrr Pal-laf
Ime, Lindberg, Nileson, Lam-ful
bert, Morée, Envall m. fl. lüm- Pä
ul
#hade värdefulla peykologiska bidrag do
#ttill det ras-, tro- och politiskt sön-jok
drade läkarkollegiete karaktäristik.
De tre förstnämnda hede anlagt roandel sta
masker efter künda förebilder. Intel- der
ligenta prestationer lämnader af hrri#ie.
eke
[Hedqvist och G. Hillberg, som
hade att framställa ett par kvicka
imen konstruerade Schniztler-karrikaty. Isitt
frer, den förre af ett politiskt slughuf- De#
Ru
vud till undervisningsminister, som du¬ #u.
perar sig själf genom sitt sofisteri, den mut
senare af ett hofräd, som är enlongs-ärs
anarkist, och hvars mättlösa klbkhet där
utgör en roande men svag sidà hos sin
dri
författaren själf.
Publiken var fulltalig och följde medl#d
spänd uppmärksamhet handlingens in-vär
tressanta förlopp. Det vore önskvärdtkrir
att detta värdefulla och välgifna styckel1:e
en längre tid kunde hälla sig uppe na Ru
bla
repertoaren.
Sven Söderman. 21
ma
Torsdagens konserter började för
lanmälaren Auditorum, där Konsert-ge¬
föreningen gaf sin andra Symfonikon-na
sag med Brehme' trede (F.dur-Nym.)s01
W