box 26/2
21. Konlesse Mizzi-oderder FaniLientag
Hr Svennberg — tearen, u.
Iden ursprungliga tankegängen gripet i
Istark förkortning. En gift kvinna be¬
let drar under ett sinnesrus sin man men
lot
bär honom hela tiden i sitt hjärta, och
18
ri-jefter förvillelsen ökas hennes kärlek till
valhonom. Hon känner sig inifrän
ts
uppfordrad att berütta sin skam, och dä
mannen föraktar förföraren för djupt för
att vilja taga hämnd pä honom, blir det
tahon som dödar. Hennes uttryck och
ds hällning, dä hon stöter dolken i älskarens
hals, griper maken, som är en stor konst¬
##när, och han skyndar att i en bild fixera
ögonblicket. Detta i och för sig starka
6•
à
och koncentrerade lilla drama, som inne¬
häller en allt annat än vanlig själs¬
analys, är tyvärr försedt med en artifi¬
J.Tciell och mystisk apparat (sällsamma för¬
nimmelser om en föregäende tillvaro,
hvilken ödesdigert äterupplefves o. s. v.)
som tillkränglar handlingen och försvagar 1
effekten. Fru Sandell ätergaf kvin¬
nans roll med ganska mycken själslig ut- 1
trycksfullhet och i det afgörande momen¬
tet med en verksam sammandragning af
viljekraften. Hr de Wahl fick tillfälle
till en upprörd lyrisk scen. Däremot (
lyckades ej hr Palme afvinna mannens !
roll den artistiska själsro och öfverläg¬6
Isenhet som situationen kräfver.
Det tredje stycketPä Gröna papego-
jan' (Der grüne Kakadu) är en originell 4
dramatisk tanke och ett talangfullt sce¬
niskt experiment med massor. Diktaren!
utgär ifrän den uppfattningen, att lifvet
knappast uppdrar nägon bestämd gräns.
mellan verklighet och förställning och
latt tillvaron är ett flytande kompositum
laf skädespel och natur. Han tar som
Teutel Seir Hasi,bakgrund ett historiskt ögonblick frän
revolutionstiden, stunderna innan Bastil¬
Dramatiska teatern.
jen stormades, och lyckas fä fram en nä¬
Ett Schnitzlerprogram.
stan ohygglig ironi genom att mot hvar¬
Dramatiska teaterns sista program be-andra ställa skädespelare, som pä Pros¬
stär af tre enaktsstycken, författade atfpères värdshus spela förbrytare för att
ir
en af ung-wienarnas främste representan- Skaffa adelsmännen en sensationell för¬
nöjelse, och de förnäma kroggästerna,
##Iter Artur Schnitzler — pä vära
som moraliskt äro hvad aktörerna en¬
scener förut känd genom det förtjusande
dramat''Liebelei'' (Alskog) och den in Gast föreställa. Det är brokiga, färgstar¬
tressanta renässansfantasien PParacel.Ika bilder, lif och handling, sinnesrörelse,
och stämning, folkgruppstyper, historisk
n-Isus“'. De nu pä Dramatiska teatern
intuition, nägot pä en gäng tragiskt, ko¬
t.Igifna smä styckena stä icke alls i nägot
miskt och tragikomiskt. Detta egendom¬
trilogiskt förhällande till hvarandra men
tu
utgöra i sin skenbart godtpekliga sam-liga stycke, hvars häftiga lifsrörelse nä¬
a,
o-manställning ganska representativa proffgot erinrar om en veristisk operatext,
pä omfänget af och egendomligheten jvar förträffligt iscensatt af hr
författarens Pramatiska framställaings-Linden och framfördes medryckande
hr Hedqvists eldiga och tempera¬
konst.
mentsfulla framställning.
Den första enaktaren Släktingar''
Publiken var pä grund af Svenska tea¬ 1
(Comtezze Mizzi) är en scenisk novell
terns samtida premiär icke fulltalig men 8
„om hemlig erotik med en hel serie af
mycket intresserad.
ö-Tpikanta uppdaganden och öfverrasknin¬
S. S—n.
l
gar. Den innehäller sannolikt realistiskt
fattade eller skädade typer och fall ur
Wiens aristokratiska lif, men de äro sam¬
#manförda med en ironisk afsiktlighet,