11. Reigen
box 17/7
maldemokrater och kommunister skille
spränga Wiens operahus i luften, dä den
första operamaskeraden äter gavs efter
trettioett ärs vila. Det gick de ohy##
ligaste rykten om maskerade horder,
som skulle tränga in precis vid tolvsla¬
get och skjuta ner krigsgulaschen och
ntlänningarna 1 operalogerna.
För¬
skräckta damer annullerade kostymbe¬
ställningar. Gulaschen och utlännin
garna betalade 20 000 österrikiska Kro¬
nen för en loge. Operamaskeraden blev
en glänsande tillställning. Den gav ett
par hundra tusen Kronen till operans
pensionerade och nödlidande medllem¬
mar. Man säg ej en enda maskerad
herrd, hörde ej den allra minsta bom
explodera. Och uu ges litet emelland
operamaskerader för välgörande ünda¬
mäl.
Socialisternas stora skandal kom av
sig, vid ingängen.
Den andra skandalen skulle etable
ras av det kristligt-sociala partiet vic
premiären av Schnitzlers ’Reigen“. Det
e
censuren förbjöd ej stycket. En av cen
sorerna yttrade pä generalrepetitionen
till oss att 'pjäsen ju var alldeles oför¬
arglig'. Polisen och Wiens borgmästa¬
re Reumann, vilken senare är högsta in¬
stans för allt vad som försiggär i teat¬
rar o. d. i Wien, funno ingen anledning
att förbjuda 'Reigen“.
Generalrepetitionen gavs inför en yt
terst exklusivt konstnärlig och litterür
publik, som till fullo uppskattade den
hänsynslöst kvicka satiren över vär
samhälles kärleksliv och som med ljudli¬
ga skrattsalvor kvitterade de sprudlan
le spirituella replikerna, spelet och
scensättning, verkställd under Schnitz¬
ers ege“ överinseende. En extra gene¬
alrepetition med mycket höga biljett
riser gavs för gulaschen. Premiären
försiggick i bästa ordning och med stort
ifall. Pressen konstaterade i allmän¬
het pjäsens och spelets höga litterära
och konstnärliga nivä, utan att dock
ara blind för faran av uppförandet
Endast de kristligt-sociala tidningarns
dundrade om sedernas förfall, socini¬
demokraternas all moral förintande in
verkan o. a. v.
Ocksä det kristligt-sociala partiets
stora skandal kom av sig vid ingängen
och PReigen'’ gavs för fulla hus. Sed¬
lighetsivrarna gävo emellertid ej tappt
och sedan ’Reigen'' spolats en vecka och
givit anledning till en del presspolemik
förbjöd inrikesministern. Glanz upp
förandet. Detta framkallade äntliger
den stora gkandalen. Det bley slags¬
mäl i parlamentet och den ytterligar
skärpta konflikten mellan sogialdemo¬
krater och kristligt-sociala, resulterns
kanske i det sistnämnda partiets fall
och fär säkert en ny — ytterst behöv¬
.—
lig
teaterlag till följd. Dessutom
kommer 1
samma veva förhällan¬
det mellan ’Land Wien“, som Wiens
officiella namn i förbundsrepubliken
österrike läter, och förbundsrepubli¬
kens regering att ytterligare skärpas.
Vad som sedan blir följden av storiden
1 vattenglaset kan man i dessa dagurs
Wien ej förutsäga.
Inrikesminister
Glanz har nämligen ei rättighet att för¬
juda ett teateruppförande i Wien. Det
ta tillkommer endast överborgmästare
Reumann, säsom. Land Wiens högste
styresman. Dr Glanz' framdragande av
en paragraf i en teaterlag av är 1850
synes ej vara juridiskt giltigt. Tvisten
mellan regeringen och Wien kommer
emePertid att inom kort behandlas vid
en författniugsdomstol. PReigen“, ges
dagligen för fulla hus. Direktör Bernan,
ledaren för Deutsches Volksteaters
Kammarspiele, där pjäsen ges, fäster
intet som helst avseende vid regeringens
förbud, som han juridiskt sett ej behö¬
ver rätta sig efter.
Och under tiden diskuteras ivrigt om
Reigen'' är omoralisk och osedlig eller
ej. Under alla förhällanden kan det ej
förnekas, att frägan är svär att besva¬
ra. Allt beror pä hur man betraktar
styeket. Och den rene är ju allom rent.
Reigens' historia torde dock ej vara
utan intresse.
Pä 1890-talet kastade Arthur Schnitz¬
ler, enbart för sitt eget nöjes skull och
för att följa ett hugskott, ner skissen
till nägra dialoger. Amnet för dessa var
episoder ur kärlekslivet. Under arbe
tets gäng fick han starkare intresse för
detsamma och utarbetade tio fristäende
och dock med varandra sammanhängan¬
de dialoger till en Reigen“, en ring, en
kedja. Stilen är den Schnitzler säreg
(Forts. pd sid. fura.)
box 17/7
maldemokrater och kommunister skille
spränga Wiens operahus i luften, dä den
första operamaskeraden äter gavs efter
trettioett ärs vila. Det gick de ohy##
ligaste rykten om maskerade horder,
som skulle tränga in precis vid tolvsla¬
get och skjuta ner krigsgulaschen och
ntlänningarna 1 operalogerna.
För¬
skräckta damer annullerade kostymbe¬
ställningar. Gulaschen och utlännin
garna betalade 20 000 österrikiska Kro¬
nen för en loge. Operamaskeraden blev
en glänsande tillställning. Den gav ett
par hundra tusen Kronen till operans
pensionerade och nödlidande medllem¬
mar. Man säg ej en enda maskerad
herrd, hörde ej den allra minsta bom
explodera. Och uu ges litet emelland
operamaskerader för välgörande ünda¬
mäl.
Socialisternas stora skandal kom av
sig, vid ingängen.
Den andra skandalen skulle etable
ras av det kristligt-sociala partiet vic
premiären av Schnitzlers ’Reigen“. Det
e
censuren förbjöd ej stycket. En av cen
sorerna yttrade pä generalrepetitionen
till oss att 'pjäsen ju var alldeles oför¬
arglig'. Polisen och Wiens borgmästa¬
re Reumann, vilken senare är högsta in¬
stans för allt vad som försiggär i teat¬
rar o. d. i Wien, funno ingen anledning
att förbjuda 'Reigen“.
Generalrepetitionen gavs inför en yt
terst exklusivt konstnärlig och litterür
publik, som till fullo uppskattade den
hänsynslöst kvicka satiren över vär
samhälles kärleksliv och som med ljudli¬
ga skrattsalvor kvitterade de sprudlan
le spirituella replikerna, spelet och
scensättning, verkställd under Schnitz¬
ers ege“ överinseende. En extra gene¬
alrepetition med mycket höga biljett
riser gavs för gulaschen. Premiären
försiggick i bästa ordning och med stort
ifall. Pressen konstaterade i allmän¬
het pjäsens och spelets höga litterära
och konstnärliga nivä, utan att dock
ara blind för faran av uppförandet
Endast de kristligt-sociala tidningarns
dundrade om sedernas förfall, socini¬
demokraternas all moral förintande in
verkan o. a. v.
Ocksä det kristligt-sociala partiets
stora skandal kom av sig vid ingängen
och PReigen'’ gavs för fulla hus. Sed¬
lighetsivrarna gävo emellertid ej tappt
och sedan ’Reigen'' spolats en vecka och
givit anledning till en del presspolemik
förbjöd inrikesministern. Glanz upp
förandet. Detta framkallade äntliger
den stora gkandalen. Det bley slags¬
mäl i parlamentet och den ytterligar
skärpta konflikten mellan sogialdemo¬
krater och kristligt-sociala, resulterns
kanske i det sistnämnda partiets fall
och fär säkert en ny — ytterst behöv¬
.—
lig
teaterlag till följd. Dessutom
kommer 1
samma veva förhällan¬
det mellan ’Land Wien“, som Wiens
officiella namn i förbundsrepubliken
österrike läter, och förbundsrepubli¬
kens regering att ytterligare skärpas.
Vad som sedan blir följden av storiden
1 vattenglaset kan man i dessa dagurs
Wien ej förutsäga.
Inrikesminister
Glanz har nämligen ei rättighet att för¬
juda ett teateruppförande i Wien. Det
ta tillkommer endast överborgmästare
Reumann, säsom. Land Wiens högste
styresman. Dr Glanz' framdragande av
en paragraf i en teaterlag av är 1850
synes ej vara juridiskt giltigt. Tvisten
mellan regeringen och Wien kommer
emePertid att inom kort behandlas vid
en författniugsdomstol. PReigen“, ges
dagligen för fulla hus. Direktör Bernan,
ledaren för Deutsches Volksteaters
Kammarspiele, där pjäsen ges, fäster
intet som helst avseende vid regeringens
förbud, som han juridiskt sett ej behö¬
ver rätta sig efter.
Och under tiden diskuteras ivrigt om
Reigen'' är omoralisk och osedlig eller
ej. Under alla förhällanden kan det ej
förnekas, att frägan är svär att besva¬
ra. Allt beror pä hur man betraktar
styeket. Och den rene är ju allom rent.
Reigens' historia torde dock ej vara
utan intresse.
Pä 1890-talet kastade Arthur Schnitz¬
ler, enbart för sitt eget nöjes skull och
för att följa ett hugskott, ner skissen
till nägra dialoger. Amnet för dessa var
episoder ur kärlekslivet. Under arbe
tets gäng fick han starkare intresse för
detsamma och utarbetade tio fristäende
och dock med varandra sammanhängan¬
de dialoger till en Reigen“, en ring, en
kedja. Stilen är den Schnitzler säreg
(Forts. pd sid. fura.)