Liebelei
box 13/8
5. B4
„ SEHNEU
K ion, I., Wellzeile Nr. #9
Wrlaion R-2B-G-62
Neues Wiener Abendblaft
27. DEZ. 1934
Bibliophiles Allerlei.
Für jede Literaturepoche kommt die Zeit, in der ihre
Werke die Germanisten mehr beschäftigen als jene Leser, die
keine Studienzwecke dabei verfolgen. Auch für das Jung=Wien
er neunziger Jahre scheint diese Zeit schon angebrochen zu
sein. Gewiß sind seine Hauptvertreter, Hofmannsthal,
Schnitzler, Bahr, Altenberg, noch nicht in das Schattenreich
jener Dichter getreten, die nur mehr ein dämmeriges
Bibliothekendasein führe., aber neben diesen Großen gibt es
noch eine Menge andrer, kleinerer, deswegen oft aber nicht
weniger interessanter, deren Namen heute gänzlich vergessen
sind. Wer weiß, daß der Herausgeber der ersten Zeitschrift
jener Literaturbewegung, der in Brünn erschienenen
„Modernen Dichtung", Eduard Michael Kafka und ihr
Redakteur der Vater der Schauspielerin Constantin war? Daß
es ein nach dem Schnitzlerschen Schauspiel benanntes Blatt
„Liebelei“ gab, in dem sich Peter Altenberg zum erstenmal
gedruckt sah? Die Zeitschriften sind vermodert und viele
Bücher Jung=Wiens ebenso, aber der junge Germanist Doktor
Alfred Zohner, für den diese Zeit nicht Erlebnis, sondern
unerlebte Literaturgeschichte ist, blies den Staub weg und
schlugsie wieder einmal auf, und in dem von Hans Feigl
herausgegebenen „Jahrbuch deutscher Bibliophilen
und Literaturfreunde“ (Wien, Verlag Paul Zsolnay)
berichtet er von seinen Entdeckungen. „Bibliophiles um das
junge Wien“ nennt er den Aufsatz, aber es ist nicht nur
Bibliophiles, was ns da dargeboten wird, sondern vielmehr
noch literarhistorische Forschung. Auch sonst gedenkt das Jahr¬
buch der Zeiten Jung=Wiens, und es ist im Todesjahre
Hermann Bahrs sehr gerechtfertigt, wenn diesem gleich zwei
Aufsätze gewidmet werden. In einem schreibt Paul Graf
Thun=Hohenstein über „Hermann Bahr und die Bücher“, im
zweiten stellte seine Witwe Anna Bahr=Mildenburg eine
„Bibliographie der Werke von Hermann Bahr“ zusammen.
Von welcher Fruchtbarkeit war dieser Schriftsteller! Wohl¬
gezählte 115 Bücher weist die Liste auf, in der natürlich alle
Beiträge für Zeitungen und Zeitschriften — sie gehen in die
Tausende! — fehlen. Auch von diesem Lebenswerk ist vieles
schon in Vergessenheit gesunken, und die frühen Arbeiten des
Dichters gehören schon lange zu den Seltenheiten. Wie wenig
ührigens Hermann Bahr selbst seinen Büchern anhing, wenn
sie einmal geschrieben und erschiener waren, dafür gibt es
einen sprechenden Beweis: Seine Bibliothek, an zwanzig¬
tausend Bände, vermachte er bekanntlich noch zu Lebzeiten der
Studienbibliothek in Salzburg. Dort wurde sie in einem
eigenen Saal aufgestellt und bildet eine Büchersammlung, in
der sich die geistigen und dichterischen Bewegungen des letzten
halben Jahrhunderts getreu wiberspiegeln. Aber eine große
Lücke hat die Bibliothek dennoch: Bahrs eigene Werke fehlen
fast gänzlich! Der Dichter hat anscheinend gar keinen Wert
darauf gelegt, sie zu besitzen.
eleion 0..
Göteborgs Posten
200
001930
07
Ntr 302. GöTEBORGS-POSTI
Wienskar av i dag. ##
Om Greta Garbo i sin sä mycket om-Ten som i sitt utseende förenar wien¬
talade men ändä inte bevisade djup-Iskornas bästa egenskaper är den be¬
sinnighet skulle göra upp en balans-Ikanta filmskädespelerskan Liane Haid.
räkning över den glädje och den skada Hon tillhör en genuin borgerlig Wien¬
Ihon gjort världen mäste hon skriva
familj men genom sitt giftermäl med
forna dagars wienska pä sitt synda¬
baron Haymerle, ordförande i Öster¬
Tregister. Ty även wienskan, som i#rikes exklusivaste automobilklubb,
yttre och inre mätto är vär berömda
ocksà aristokratie Hon har den ty¬
landsmaninnas absoluta motsats, greps
piskt wienska mjukheten men är dock
för nägra är sedan av Greta Garbofe¬
sporttränad och en fullt modern wien¬
bern och försökte efter ''den gudom¬
ska som stär mitt uppe i livets kamp
ligas' mönster operera bort den rest
och vet att man inte längre begär
av wienska särprägeln kriget och ef-självmord för en olycklig kärleks¬
terkrigsären lämnat kvar. Hon vat-historia, Den sortens unga wienskor
tenkammade det ostyriga burr, som
som Arthur Schnitzlers Christine 1
omgav ett barnsligt runt ansikte, för-naiskög Hinis ite mer¬ Oen das
sökte fä ett tränande och grubblande
süsse Wienermäd'!“, som stoppade si¬
uttryck i de av livsglädje strälandel na mäns strumpor och frös med honom
ögonen och att svälta sin '’’mollige'fär man ocksä leta efter. Den mo¬
gestalt till ett smalt och okvinnligt derna wienerflickan förtjänar sitt bröd,
streck. Gudskelov lyckades hon inte
om det är henne möjligt, dricker gärna
alldeles, ty Wiens kvinnor ha i sin mju¬
ett glas vin i en Heurigenlokalf men
ka, litet runda figur som sä väl ka¬
dansar lika gärna jazz som gammal
rakteriseras av ordet '’mollig'' ett kän¬
wienervals. Hon kan bäda delarna och
Inetecken som inte ens den vildaste
har, om hon steppar i tre fjärdedels
modegalenskap hux flux kan utpläna.
takt, dock musiken och dansen i blo¬
Charmen och den wienska egenarten
det. Hon vandrar i bergen som den
ör allt för djupt rotad bäde hos adels-Iduktigaste pojke, bär själv sin rygg¬
damerna, de gamla patricierfamiljerna
sück, stär pä skidor i de vildaste stup!
och hos de enkla borgarkvinnorna.
och tävlar med de unga männen 1
Under mänga sekler ha de insupit den
simning och segling. Men hon förlorar
med den vackra naturen, Donaus väg¬
dock aldrig sin mjuka kvinnlighet och
svall, musiken, dansen och det i ordets
hon läter mycket sällan hjärtat bära
bästa bemärkelse kultiverade livet i
i väg med förständet.
Wien. Men man fär ha ögonen öppna
Det är kanske inte utan rätt man
för att inte falla för tron att vära da¬
förebrär den unga wienskan att hon
gars wienska är en genomsnittstyp
intresserar sig alltför litet för politik,
stöpt i samma form som alla andra
för kvinnofrägor och dylikt. Men är
storstäders.
det egentligen sà förvänansvärt? Han
Wienskan av alla klasser är framför
har fétts och vuxit upp i kriget och ef¬
allt kvinna, med sä stort K som möj
terkrigsärens Wien, hen har i sim
ligt, maka, mor och husmor. Har hon
barndom endast lärt känna nöd och
inte egna barn sörjer hon pä ett rö¬
bekymmer. Kan nägon förtänka henne
rande sätt för yngre syskon eller an¬
om hon nu vill njuta av livets glädje,
dra hjälpbehövande. Grunddraget i
och ha nägot av den ungdom livet sä
hennes karaktär är nämligen kvinnlig
snöpligt bedragit henne pä? Hennes
mjukhet, vilket ingalunda behöver va¬
plikter i det politiska avseendet skötas
re liktydigt med pjäskig mjäkighet.
av en trupp rena förkämpar för kvin¬
Hon är tvärtom frisk och sund samt
nornas intressen, anförda av den yng¬
trots att hon är huslig och kvinnlig
sta, modernaste och mest stridslystna
mannens bästa kamrat, som visst inte
av alla wienskor — den omkring 90¬
Inöjer sig med att förvisas till barn¬
äriga M rianne Hainisch, den gamla
kammaren eller köket. Wienarnas
före detta presidenten Michael Hainisch
chevalereska beundran för kvinnan
moder, som ännu i dag stär mitt i stri¬
förbjuder dem ocksä att som exempel¬
den och som är urtypen för den gam¬
vis ofta är fallet i Sverige — efter en
la och nya wienskan — kvinnan, ma¬
middag eller supé dra sig tillbaka till
kan, modern, husmodern. Med denna
rökrummet och läta damerna under¬
Österrikes grand old lady kan ingen
hälla sig själva. För wienarna äro da¬
wienska av det yngre släktet mäta sig.
merna medelpunkten i sällskapslivet.
Gerda Marcus.
Tmen de ställas dock icke som i Ameri¬
(ka pä en piedestal, frän vilken de mot¬