5
ieb
Li-selei
box 13/8
eeeneeen
förbjuder dem ocksä att som exempel¬
den och som är urtypen för den gam¬
vis ofta är fallet i Sverige — efter en
la och nya wienskan — kvinnan, ma¬
middag eller supé dra sig tillbaka tillkan, modern, husmodern. Med denna
rökrummet och läta damerna under¬
Österrikes grand old lady kan ingen
hälla sig själva. För wienarna äro da¬
wienska av det yngre släktet mäta sig.
merna medelpunkten i sällskapslivet,
Gerda Marcus.
Inen de ställas dock icke som i Ameri¬
ka pä en piedestal, frän vilken de mot¬
taga männens hyllning.
En nästan oöverträfflig gästfrihet
hör ocksä till wienskans dygder och de
allra flesta av dem kunna ocksä dä
Idet gäller att undfägna gäster göra
Imycket av litet eller intet. Har man
räd sä bullas det upp av alla slag, är
värdinnan mindre bemedlad är hennes
hjartlighet och utsökta smak den bästa
krydda även för den enklaste trakte¬
ring. En gammal vacker spets- eller
handbroderad duk, en kaffeservis frän
mormors eller en fruktskäl frän far¬
morsmors dagar finnes i nästan varje
hem. Biedermeierstilen med de stela
buketterna och mängfärgade blommor
lär fortfarande modern. Nägra skick¬
ligt placerade bandrosetter, en löpare
färg med servisen och sä natur
ligtvis husmoderns eget recept pá ka¬
kor och den dundvikliga tärtan ger
även det enklaste kafferep, eller
Jause“, som det heter pä riktig wien.
ska, en särprägel som bottnar i sekel¬
gammal kultur.
Wienskan häller nämligen pä den
gamla ärvda hemkulturen, som här är
sà intimt förknippad med musik, säng,
litteratur och teaterkonst. Alla kul¬
tiverade hem och även de sä kallat
enklare hemmen, stä i Wien ofta pä
en förvänansvärt hög nivä och nägra
av familje- eller wänkretsen äro näs¬
tan alltid utövande musiker. Och sä
arrangeras ’Hausmusik“, musikalisk
aftonunderhällning i hemmen. Dessa
soaréer leva ännu kvar sedan Beetho¬
vens och Schuberts dagar och äro
wienskornas särskilda skötebarn. En
kopp the, ett glas vin, litet frukt eller
kakor utgöra ofta hela trakteringen.
Liksom förr uppläta även societetens
och musikvärldens damer sina hem för
’Hausmusik' mot nägra schillings en¬
tré, vilken dä gär till de fattiga mu¬
siker som spela. Mer än en talang
har pä detta sätt räddats frän under¬
gäng.
Men de stora musikaliska soaréerna
och festerna frän kejsardömets dagar
ha däremot sä gott som totalt försvun¬
nit och med dem ocksä wienskan som
modedam i stor stil. Hovets och
aristokratins damer ha till största de¬
len lämnat Wien, de bo pä sina gods
eller leva tyst och tillbakadraget i de
gamla palatsen, som de varken kunna
sälja eller hyra ut. Modeparaderna och
kortegerna i Praterns huvudallé äro
numera blott ett minne. Den verkligt
eleganta wienskan träffar man blott i
privata salonger, pä Burgteaterns och
Operans galaaftnar eller när hon
handlar i de sekelgamla affärerna pä
Kärnthnerstrasse och Am Graben.
Hon är ännu änkehertiginna, prinsessa
eller grevinna ut i fingerspetsarna om
hon ocksä mäst sälja sitt sista familje¬
smycke, och den unga komtessen ser
lika förnäm ut i sin hemmasydda
klänning, som hon skulle ha gjort i
en parisertoalett. Wienskan frän
adels- eller de gamla patricierfamil¬
jerna har kanske inte parisiskans raf¬
finerade pikanteri, men i stället en ras¬
ren skönhet parad med Donaustadens
mjukhet. Det är svärt att ge exempel
pä hur en genuin wienska ser ut. Men
125