6oth Birthdag box 39/3
ar Hans diining Tür dur Ten
doft av en förgängen, lyckligare tid.
Andä har aldrig Arthur Schnitzler va¬
rit nägon det uppsluppna wienlynnets
impulsive skildrare, Han älskar det
halvsagda, veka och drömmande för att
i nästa ögonblick vara mäktig en genom¬
borrande satir. Han är försiktig i sina
diagnoser; säkert skulle det erbjuda ett
givande studium att genomgä i vad män
hans egenskap av läkare binder eller
stöder hans diktaregärning. Han läter
inte sin fantasi skena i väg med förstän¬
det, dä han uttager ett psykologiskt fall
till behandling. Det är förklarligt att
han i sina större dramer pästätts ef¬
tersträva ibsenskt noggranna beräknings¬
metoder. Människorna i hans verk äro
medvetna om sig själva, de hälla oftast
sä att säga räkning pä sin egen puls.
Författaren skulle kunna anses karak¬
tärisera en mängfald av sina figurer
med ett par rader ur en tidigt skriven
dikt:
'In uns zog nie ein Selbstvergessen ein
und unsre Lust hat niemals uns ent¬
geistert.
Treenigheten i Schnitzlers personliga
karaktärskomplex blir slutligen icke
fullt belyst, om man förgäter att dikta¬
ren-läkaren är av judisk börd. Detta
ger nog en speciell betoning ät hans in¬
tellektuella skepsis och vekliga frivo¬
litet.
Schnitzler drog uppmärksamheten till
sig genast vid sin första bok, de gra¬
ciösa dialogerna om 'Anatol’. Den ele¬
gante bortskämde hjälten, som söker en
ny färgsensation till varje erotisk upple¬
velse och koketterar svaghet och sensu¬
ell hypokondri, har säkerligen sig till¬
förgäkrad odödlighet pä scenen. En del
repliker skulle mähända för den. som!
icke vore viss om ursprunget, lika väl
förefalle att härstamma frän nägon
sak av Oscar Wilde: Jag känner det,
som om jag ginge miste om mycket i
fall jag funne mig riktigt stark en dag.
Det finns sä mänga sjukdomar men
bara ett slags hälsa, Man mäste känna
sig just sà frisk som alla andra och
ändä kan man vara sjuk pä ett heit
olika sätt än nägon annan'.
Schnitzlers pessimism gär gärna utt
över mannen, han är visserligen icke
feminist, men i alla fall en diametral mot¬
sats till Strindberg, som ju ständigt hem¬
föll ät den affekt nervspecialister bru-k
ka rubricera 'den manliga protesten“.
Schnitzler gömmer under all sin ironi pä
försvarslust, när det gäller kvinnorna.
Han bekänner sig icke till nägon
Vhandskemoral' men t. ex. i'Märchen'
tager han upp frägan om den dubbla
moralen och dess olika krav: det rela¬
tiva, dä det gäller mannen, det absoluta,
dä det är fräga om kvinnan, Förfat¬
taren für verkligt patos, i sina angrepp
mot de gammalmodiga, som icke kunna
se skillnaden mellan den andliga och den
fysiska oberördheten. Tragiken i stye¬
ket ligger dock i att mannen, som har
att förfäkta teorien, icke orkar fullfölja
den i praxis. Herman Bahr karaktäri¬
serar pä pricken figuren: ’Sein Gefühl
hat nicht den Mut seines Verstandes“.
Det är här knappast platsen att ingä
pä nägon undersökning av den rad scen¬
verk, som tillhör Schnitzlers produktion,
och icke heller pä det befogade eller
skandalösa unnmärk¬