60th Birthday box 39/3
Arther Schnitzier.
Arthur Schnitzlers 60-ärsdag, som in¬
faller den 15 maj, firas säkert som en
litterär bemärkelsedag i den tysktalande
världen och pä teatrarna givas festföre¬
ställningar av hans pjäser. Huruvida
Schnitzler är värd ropen och äran kring
sitt namn, kan däremot anses tvivelak¬
tigt. Ovedersägligen är han en framstä¬
ende litterär talang med snabbhet och sä¬
kerhet i iakttagelsen och lätthet och ele¬
gans i teckningen. Mest nöje skänker
vid läsningen av hans böcker och ähö¬
randet av hans pjäser den ironi, under
vilken han lyfter pä ärbarhetens masker
och blottar skröpligheten, tomheten eller
lastbarheten där bakom. Men man mär¬
ker mycket snart, att hans satir icke ut¬
springer frän nägon högre eller allvar¬
ligare livsäskädning, utan endast är ett
frivolitetens nöje, en skepticism eller den
moraliska nihilismens lek. Sà mycket
intelligentare Schnitzler är än de typer,
han skildrar, är han dock till sitt inre
väsen lika arm som de. Och den glatta,
artistiskt blänkande ytan i hans verk kan
icke överskyla dess haltlösa ihälighet.
Det är betecknande för Schnitzler att
vad han med forkärlek framställer pä
scenen liksom i berättelseform är för¬
konstlingen och förgiftningen genom lit¬
Iteratur, teater och tidningsväsen, fra¬
isen och gesten, vars uttryck och in¬
nehäll stä i omvändt förhällande. Han
jär en mycket skicklig analytiker av ka¬
raktärens och den förvridna känslans
sjukdomar, och han sticker med träffan¬
de stygn häl pä erotikens och esteticis¬
mens lögner. Det fatala är blott, att
hans eget själstillständ fullständigt tyc¬
ikes fäcka och omsluta de lyten, han
Famdrar. Man har ett intryck av att
huvudmodellen för alla de f. ö. rätt en¬
formiga figurer, han tecknar, är han
Isjälv, och han liknar en läkare, som fin¬
Iner behag i sjukdomen, uteslutande där¬
för att han är sà kunnig i dess diagnos.
Schnitzier är ju mycket känd och skat¬
tad även i Stockholm, där teatrarna be¬
Tredt publiken nöje med hans kvicka, ha¬
bilt gjorda och tekniskt effektfulla styc¬
ken. Tiden känner igen sitt anlete eller
sin mask i hans verk, och hemligheten
med hans framgäng ligger väl däri, att
han är sä tidstypisk som en den orkes¬
lösa dekadensens talangfulle diktare.
O. R—
Arther Schnitzier.
Arthur Schnitzlers 60-ärsdag, som in¬
faller den 15 maj, firas säkert som en
litterär bemärkelsedag i den tysktalande
världen och pä teatrarna givas festföre¬
ställningar av hans pjäser. Huruvida
Schnitzler är värd ropen och äran kring
sitt namn, kan däremot anses tvivelak¬
tigt. Ovedersägligen är han en framstä¬
ende litterär talang med snabbhet och sä¬
kerhet i iakttagelsen och lätthet och ele¬
gans i teckningen. Mest nöje skänker
vid läsningen av hans böcker och ähö¬
randet av hans pjäser den ironi, under
vilken han lyfter pä ärbarhetens masker
och blottar skröpligheten, tomheten eller
lastbarheten där bakom. Men man mär¬
ker mycket snart, att hans satir icke ut¬
springer frän nägon högre eller allvar¬
ligare livsäskädning, utan endast är ett
frivolitetens nöje, en skepticism eller den
moraliska nihilismens lek. Sà mycket
intelligentare Schnitzler är än de typer,
han skildrar, är han dock till sitt inre
väsen lika arm som de. Och den glatta,
artistiskt blänkande ytan i hans verk kan
icke överskyla dess haltlösa ihälighet.
Det är betecknande för Schnitzler att
vad han med forkärlek framställer pä
scenen liksom i berättelseform är för¬
konstlingen och förgiftningen genom lit¬
Iteratur, teater och tidningsväsen, fra¬
isen och gesten, vars uttryck och in¬
nehäll stä i omvändt förhällande. Han
jär en mycket skicklig analytiker av ka¬
raktärens och den förvridna känslans
sjukdomar, och han sticker med träffan¬
de stygn häl pä erotikens och esteticis¬
mens lögner. Det fatala är blott, att
hans eget själstillständ fullständigt tyc¬
ikes fäcka och omsluta de lyten, han
Famdrar. Man har ett intryck av att
huvudmodellen för alla de f. ö. rätt en¬
formiga figurer, han tecknar, är han
Isjälv, och han liknar en läkare, som fin¬
Iner behag i sjukdomen, uteslutande där¬
för att han är sà kunnig i dess diagnos.
Schnitzier är ju mycket känd och skat¬
tad även i Stockholm, där teatrarna be¬
Tredt publiken nöje med hans kvicka, ha¬
bilt gjorda och tekniskt effektfulla styc¬
ken. Tiden känner igen sitt anlete eller
sin mask i hans verk, och hemligheten
med hans framgäng ligger väl däri, att
han är sä tidstypisk som en den orkes¬
lösa dekadensens talangfulle diktare.
O. R—