etdelseortorn etdelseortorn
Schnitzlers författartyp har man att Schnitzlers författartyp har man att
söka i hans "borgerliga" yrke under söka i hans "borgerliga" yrke under
ungdomsären; han önskade nämligen ungdomsären; han önskade nämligen
i likhet med fadern utbilda sig till i likhet med fadern utbilda sig till
läkare och tog medicine doktorsgra¬ läkare och tog medicine doktorsgra¬
den 1885. Efter debuten med "Anatol" den 1885. Efter debuten med "Anatol"
(93) drogs han emellertid alltmera över (93) drogs han emellertid alltmera över
till rent litterärt — framförallt dra till rent litterärt — framförallt dra
matiskt — arbete, och läkaren hos ho¬ matiskt — arbete, och läkaren hos ho¬
nom fick sedan huvudsakligen mani¬ nom fick sedan huvudsakligen mani¬
festera sig genom den kritiska, lidelse¬ festera sig genom den kritiska, lidelse¬
fria objektiviteten i hans människo- fria objektiviteten i hans människo-
skildring och den allsidiga förstäelsen skildring och den allsidiga förstäelsen
även för livsformer, som gängse mo¬ även för livsformer, som gängse mo¬
ral brukat utdöma. ral brukat utdöma.
Vill man ytterligare precisera den Vill man ytterligare precisera den
stämningsmiljö, ur vilken Schnitzlers stämningsmiljö, ur vilken Schnitzlers
dramatik vuxit upp som en blomma dramatik vuxit upp som en blomma
raffinerat brutna nyanser, får man raffinerat brutna nyanser, får man
tänka på den mot sekelslutet alltmera tänka på den mot sekelslutet alltmera
framträdande, desillusionerade esteti¬ framträdande, desillusionerade esteti¬
cismen inom litterära kretsar. De cismen inom litterära kretsar. De
äldre naturalisternas världsförbättra äldre naturalisternas världsförbättra
reiver hade slocknat hos den yngre reiver hade slocknat hos den yngre
generationen; man hade blivit skep¬ generationen; man hade blivit skep¬
tisk, man började se på tillvaron utan tisk, man började se på tillvaron utan
indignation eller särskild entusiasm. indignation eller särskild entusiasm.
och man sökte ofta i litteraturen och man sökte ofta i litteraturen
när den inte svävade alldeles bort när den inte svävade alldeles bort
från vardagsverkligheten — äterge från vardagsverkligheten — äterge
livet helt tendenslöst, som en rörlig livet helt tendenslöst, som en rörlig
tavla med tusen valörer men utan n⬠tavla med tusen valörer men utan nâ¬
gon egentlig "mening". — Vad slutli gon egentlig "mening". — Vad slutli
gen den yttre formen för Schnitzlers gen den yttre formen för Schnitzlers
produktion angår, sà grundar den sig produktion angår, sà grundar den sig
fråu början på den korta dialog- fråu början på den korta dialog-
novellen, sådan den utbildats särskilt novellen, sådan den utbildats särskilt
1 Frankrike; sedermera tillkomma 1 Frankrike; sedermera tillkomma
märkbara impulser frän Ibsen. märkbara impulser frän Ibsen.
Härmed är både formellt och inne¬ Härmed är både formellt och inne¬
hällsligt angivet några huvuddrag hällsligt angivet några huvuddrag
hos Schnitzler. Dock vore det högst hos Schnitzler. Dock vore det högst
oriktigt att föreställa sig honom blott oriktigt att föreställa sig honom blott
som en typisk representant för tiden som en typisk representant för tiden
och miljön. I själva verket är denne och miljön. I själva verket är denne
det korta, novellistiska 90-talsdramats det korta, novellistiska 90-talsdramats
mästare en diktare av ganska tjusan- mästare en diktare av ganska tjusan-
de egenart. De flesta av oss ha väl de egenart. De flesta av oss ha väl
sett nâgra av Schnitzlers enaktare sett nâgra av Schnitzlers enaktare
med titlar som "Litteratur” och "Den med titlar som "Litteratur” och "Den
stora scenen", dessa en gång genom stora scenen", dessa en gång genom
sin moderna ton sa stimulerande tea¬ sin moderna ton sa stimulerande tea¬
terstycken, som blevo ytterligare le¬ terstycken, som blevo ytterligare le¬
vande i de Wahls briljanta tolkning. vande i de Wahls briljanta tolkning.
Här satiriserar Schnitzler ju en hel Här satiriserar Schnitzler ju en hel
del just över de estetkretsar, ur vilka del just över de estetkretsar, ur vilka
han själv framgått. Men vilken säll- han själv framgått. Men vilken säll-
synt opartiskhet och känsligs för synt opartiskhet och känsligs för
nyanserna i denna satir! rorfattaren nyanserna i denna satir! rorfattaren
vill inte taga parti — därtill har han, vill inte taga parti — därtill har han,
enligt eget uttalande, varken mod, enligt eget uttalande, varken mod,
temperament eller enfald tillräckligt temperament eller enfald tillräckligt
utan han nöjer sig med att presen¬ utan han nöjer sig med att presen¬
tera de olika ständpunkterna och tera de olika ständpunkterna och
människotyperna i elegant koncentre människotyperna i elegant koncentre
rad form. Livet är löjligt eller tragiskt, rad form. Livet är löjligt eller tragiskt,
som man vill se det, halvt teater och som man vill se det, halvt teater och
halyt verklighet, ofta rikt i sin skön- halyt verklighet, ofta rikt i sin skön-
het men nästan alltid med en vemods¬ het men nästan alltid med en vemods¬
skugga mitt i rikedomen. Trots denna skugga mitt i rikedomen. Trots denna
svala och nâgot ironiska livssyn kan svala och nâgot ironiska livssyn kan
Schnitzler dock icke betecknas som Schnitzler dock icke betecknas som
en kallsinnig, artistisk experimenta- en kallsinnig, artistisk experimenta-
tor. Han känner tvärtom varmt för tor. Han känner tvärtom varmt för
människorna — men han känner för människorna — men han känner för
dem alla. dem alla.
Redan med sitt dramatiska debut¬ Redan med sitt dramatiska debut¬
arbete Anatol" arbete Anatol"
en serie dialo¬ en serie dialo¬
ger, dár de tys mamfliga personerna ger, dár de tys mamfliga personerna
äro genomgående men där kvinnofi- äro genomgående men där kvinnofi-
gurerna växla — har Schnitzler tydligt gurerna växla — har Schnitzler tydligt
angivit sin ton. Med den graciosaste angivit sin ton. Med den graciosaste
ordkonst skildras här wiener-erotiken ordkonst skildras här wiener-erotiken
en ad typiska aspek en ad typiska aspek
i all den lâtta leken. Denna art av pà i all den lâtta leken. Denna art av pà
en gång spirituell och realistiskt ofór¬ en gång spirituell och realistiskt ofór¬
färad erotikanalys när sin kulmina- färad erotikanalys när sin kulmina-
tion i den 1896—97 skrivna pjäsen tion i den 1896—97 skrivna pjäsen
"Reigen", som länge av censuren hind¬ "Reigen", som länge av censuren hind¬
rades att framkomnia pà scenen. Här rades att framkomnia pà scenen. Här
beröres endast erotikens lägre områ¬ beröres endast erotikens lägre områ¬
de, men författaren behandlar sitt öm¬ de, men författaren behandlar sitt öm¬
täliga ämne med sådan överlägsenhet täliga ämne med sådan överlägsenhet
och elegans, att det knappast finns och elegans, att det knappast finns
anledning till förargelse. Denna del anledning till förargelse. Denna del
av kärlekslivet är för löjlig för att ta- av kärlekslivet är för löjlig för att ta-
gas på allvar, tycks författaren vilja gas på allvar, tycks författaren vilja
säga — om man nu nödvändigt vill säga — om man nu nödvändigt vill
söka någon "tendens" hos Schnitzler. söka någon "tendens" hos Schnitzler.
Undertecknad minns för sin del med Undertecknad minns för sin del med
oblandat nöje "Reigens” framförande oblandat nöje "Reigens” framförande
i Berlin för en hel del år sedan. Den i Berlin för en hel del år sedan. Den
cirkel med många mellanled, som de cirkel med många mellanled, som de
tio tablàerna teckna, bórjande och slu¬ tio tablàerna teckna, bórjande och slu¬
tande med gatflickan och genomlöpan¬ tande med gatflickan och genomlöpan¬
de alla samhällsskikt, är ju visserli- de alla samhällsskikt, är ju visserli-
gen av rätt makaber art. Dock blev gen av rätt makaber art. Dock blev
vid uppförandet det hela till en sede¬ vid uppförandet det hela till en sede¬
bild med nâgot av rokokons puder bild med nâgot av rokokons puder
över ruskigheterna. Man måste le över ruskigheterna. Man måste le
trots allt, ochan mâste samtidigt trots allt, ochan mâste samtidigt
beundra denna bländande dialog¬ beundra denna bländande dialog¬
konst. konst.
Kärlek och "Liebelei" är hos Schnitz¬ Kärlek och "Liebelei" är hos Schnitz¬
ler ett stâende tema, liksom antitesen ler ett stâende tema, liksom antitesen
liv—död. Han har behandlat dessa liv—död. Han har behandlat dessa
ting i renässansdräkt, och han har ting i renässansdräkt, och han har
skärskådat dem i belysning av fran¬ skärskådat dem i belysning av fran¬
ska revolutionen. Men först och sist ska revolutionen. Men först och sist
är han sin egen tids skildrare. Tonen är han sin egen tids skildrare. Tonen
blir endast efterhand mörkare, den blir endast efterhand mörkare, den
wienska frivoliteten får alltmer vika wienska frivoliteten får alltmer vika
för ensamhets- och svärmodstankar, för ensamhets- och svärmodstankar,
som ibland kunna få en judisk färg- som ibland kunna få en judisk färg-
ning. Aven i sina mest melankoliska ning. Aven i sina mest melankoliska
böcker, dramatiska eller i novellens böcker, dramatiska eller i novellens
och romanens form, glömmer Schnitz¬ och romanens form, glömmer Schnitz¬
ler dock aldrig bort sin kräset artis¬ ler dock aldrig bort sin kräset artis¬
tiska stil, sin kvickhet och sin skärpa tiska stil, sin kvickhet och sin skärpa
i detaljskildringen. Inte för intet har i detaljskildringen. Inte för intet har
han vuxit upp i det för all konst- han vuxit upp i det för all konst-
verksamhet så inciterande Wien. verksamhet så inciterande Wien.
H. G—e. H. G—e.