13.
Miscellane
box 44/10
Wiener¬
Reserva¬
GUSTAF NASSTROM
Walzer
WIEN i nov.
ett hoppande och galoppande, ett nigan¬
Wienarna, sade en herre i Prag, äro
de och ett bugande, ett svavande och ett
ett förkrigssläkte, och att komma frän
knixande, ett tranande och ett smilande
Prag till Wien kanns verkligen som att
precis som livet skulle var i den
förflyttas ett par decennier tilbakai ti-
gamla goda tiden, Först komma tre sce¬
den, till et samhülle av aristokratisk
ner ur Wienervalsens historia. Den för¬
toppkultur och högtstående borgerlighet,
sta är Louis-seize, gesäller och flicker
till en stad med grace och sirliga maner,
dansa på Spittelberg, tills nativakten
sä järt avstickande från den oceremo-
kommer med lykta och hillebard — det
niella klasslösheten och den bryska sak-
är ett helt galleri av porslinsfiguriner,
ligheten i det demokratiskt nutidsmässige
nedstigna från hyllona i en keyserlig
Prag.
aténienne. Och Biedermeyers sma oskul¬
Känns det skönt? Aja, atminstone för
der i mamelucker och kavalierer i fader¬
några timmar. Ingen funkis, ingen fran¬
mördere svänge om i valsen lika frisör-
tanda, inget nationellt högtryck, bara
just och operette tant som poikana
elegans, formfulländning, lätta och lätt-
och flickorna i siste scenens nutismilj
färdighet — det er faktiskt som en vila
från Pratern, den ajamt lika gammal-
efter et par verkors intensiva samtids¬
dags borgerliga nöjesparken.
studier i det medvetet antiwienska Tjec¬
För första gängen på länge är huset
koslovakien. Jag bestämmer mig för att
utsatt till matinépriser! — och publi¬
bli lat och lättfärdig och köper förty
ken är med på galoppen. Den vaggar med
en biljett till Operan. Man ger en kvar¬
huudena i takt med valserna, den me¬
tett baletter, och eftersom baletter och
ker rytmerna med dansande handrörelser,
pantomimer äro en sädeles sympatisk
hela parketten är ett enda gungande hat,
form av operakonst, har jag ett furtsligt
böljande efter, Strauss' trollspö. Men
nöje i den gamla salongen av vitt och
brevid mig sitter en silverhörig dam
guld och purpur — minsann sitter inte
med pannan mot handen och grater i
den gyllene kronan och dubbelmonarkins
näsduken. Den gamla goda tiden er inte
fläkta örn med Frans Josef I:s nam¬
mer — minnen bli henne vermäktiga,
chiffer kvar over gamla keisarlogen i fon¬
och i morgen skall vardagen ter stä liika
den Har man i revolutionsbradskan glomt
gra och hopplös omkring henne. Nu drie-
att ta bort dubbelmonarkins emblem lik¬
ker hon ett sentimentalt gläderus ur
som man i det republikanska Bratislava
dessa sprittande toner, som flöda direkt
försummat att ta ned kungskronan från
ur Wiens egen själ. Strauss' anda svä-
kröningsdomens spira? Förvisso inte, här
var alljämt över staden med sin in¬
er den habsburgska maksymbolen helt
smickrande charme, sin välighet, sitt
på sin plats, och wienarna ha sinne för
galanteri och sitt borgerliga svärmeri.
stil. Alljät lorgnetteras parketten av
När jag efter teatern kommer hem till
bildskön, förnämä damer, vilkas smy-
min egen gata, som groteskt nog heter
ken blixtra i de fyra logeraderas dunkel
Fleischmarkt, gora nattens flickor sina
framför kavalierernas frackbröst, allt-
inviter med en grace och en belevenhet,
jämt dansar baletten klassisk täspete-
som om deras arende vore en damernas
dans i svävande gazkjolar, alltät spe-
vals och icke en kamp for brödet.
lar man Strauss
Meneljest verkar Wien en sula
Kvällens program heter „Wiener-Wal¬
skrynkligt, som en kostym efter en av¬
zer och är sammansatt av gamla vals¬
magringskur. Och nog har staden dömts
cardas- och polkamelodier. An der
att bant. Denna metropol, skapa för
schönen blauen Donau, Geschichten aus
att administrera en stormakt, har nu
dem Wienerwald, Die Puppenfee! Det er
ingenting annat att representera an sin
nöd och sitt lättsinne. Dubbelt grotesk
verker dirigenom den arkitektoniska sta¬
ten frän anno dazumal rådhusgotiken,
parlaments-novantiken, Burgeaterns pö-
sande barocksal kring en konkursmäs¬
sig institution! Det förflutna talar
hexameter genom takens parader av gu¬
dar och gudinnor eller pikanta alexandri¬
ner genom de ridande kavaliererna kring
Maria Teresias gestikulerande jättestät,
och nuet svarar med sparsametsdekret
och anslag om slutrealisationer och
barmhertighetstjänster Vid footen av
staterna längs boulevarder och broar
sitta blinda och lama tiggare hopsjunka
dunklet och veva positiv. Det fatiga,
förtvivlade Wien rör sig i en ram av
kejserlig pomp och stat, som man inte
har råd att underhalla. Men man älskar
sin trasiga pomp — man börjar bli van
vid trasor och man förstär att föra sig
flott och chevalerest idem.
Det bläser harda höstvindar genom
Wien i dessa dagar. De slita de sista
gula löven från Ringens lönnar, vilkas