28. Frau Beate und ihr Sohn
box 4/5
AAal
#. ed#. 24#%
a# # Na 2#7 f.
ARTHUR SCHNITZLER, FRAU BEATE UND IIR SOHN. 605
tare: fru Beate lägger med oro, snart nog ängest, märke till di nya, smärt¬
samt spända draget kring munnen pä sin sjuttonärige son, ett ansikts¬
uttryck, som ej heller viker under sömnen, 1 en till visshet gränsande
intuition fattar hon orsaken: Hugo mäste ha gripits af en passion för en
f. d. skädespelerska, en durkdrifven, halfgammal förförerska, som just
i dagarna slagit sig ned i sin villa vid den lilla badort bland bergen,
där den i yttre mätto föga händelsedigra novellen afspelas. Sä erfar nu
Beate bakslaget mot föräldrakärlekens dristiga naivitet och anspräk och
det djupa vemodet i vissheten om att icke längre stä inför ett bildbart
gossesinne. ySo hatte Beate zu hoffen gewagt, dass Hugo sie auch zur
Vertrauten ernsterer Empfindungen und Erlebnisse erwählen, und sie
ohn. Pischer, Berlin 1913.
imstande sein würde, ihn durch Zuspruch und Rat vor mancher Trübsal
telse visar med styrkan af ett
und Gefahr der Jünglingsjahre zu bewahren. Nun aber erwies sich, dass
ngt Arthur Schnitzler fjärmat
all dies nur Träume eines verwöhnten Mutterherzes gewesen waren; denn
Bykologiska syn och artistiska
da die erste seelische Bedrängnis ihn anfiel, zeigte Hugo sich fremd und
lätit sig renas och fördjupas
verschlossen, und die Mutter stand solchem ihr neuen Wesen scheu und
ktning efter de förändringar
ratlos gegenüberd.
get blod. Hvilken väsentlig
Fru Beate är den ännu ej äldrade änkan efter en talangfull och firad
nerblageurens sympatistämdt
skädespelare, hvars kärlek gaf henne äfventyret i troheten och höll
rit och skepsis, hvars psyko¬
hennes fantasi i ständig spänning. I hans armar kunde hon inbilla sig
Schnitzler, som i fjol vid 50
älskad af kung Richard, af Cyrano och Hamlet och alla de andra, som
giska stämningar men ocksä
han spelade; hon var alltid lika nytt äträdd daf hjältar och skurkar,
uktbar lifsvilja sammansatta
välsignade och ödesmärkta, spegelklara och gätfulla människors, och
sta tydliga tecknen till mörk¬
äfren i de mest förtroliga stunder bar maken i hennes ögon en mask för
ring läpparna och en fastare
sitt ansikte. Med blygsel öfver det förflutna och fruktan för det kom¬
novellen -Sterbens. Men det
mande fördjupar hon sig i den tanken, att Hugo är barn af denna ma¬
ins Freiey, en af sam¬
skerade och orgiastiska kärlek, barn af hennes ungdoms opälitliga blod
afysiska
det met
och af en far, hvars lifsuppgift det var att sä mycket som möjligt sakna
an¬
egen karaktär och personlighet. „Wie Hugo die Züge seines Vaters trug,
k.
s0 rann auch dessen Blut in ihm, das dunkle Blut jener Menschen aus
einer andern gleichsam gesetzlosen Welt, die als Knaben schon von
männlich-düsteren Leidenschaften durchglüht werden und denen noch
in reifen Jahren Kinderträume aus den Augen schimmerns.
Nu för tiden är Beate helt och hället mor, i denna sin egenskap
mera varm och stridbar än skarpsynt. Hon besluter ett direkt ingrepp
för att rädda sin son frän den ohyggliga möjligheten att fä sin första
medvetna erotiska mandomslängtan fläckad och hela sitt kärlekslif för
alltid snedvridet hos den verfarnas aktrisen-baronessan. Beate gör herne
redan samma kväll ett besök och säger henne utan omsvep, med en röst,
som darrar af primitiv modersauktoritet, af moralisk indignation, af hat
och — i hemlighet — afund: jag förbjuder er att ta min unga son till
älskare, att i en nyck af ert begär ödelägga hans känslor, I det samtal,
som omedelbart
lag
som nu följer, är baronessan den öfverlägsna genom sitt kyliga lugn, sin
Schnitzler är en mär
större intellektuella smidighet och förställningskonst. Hon spelar skick¬