I, Erzählende Schriften 23, Der Weg ins Freie. Roman (Die Entrüsteten), Seite 342

23. Der Wer ins Freie
ee e dertete e en te e ee dr e e ee et eRReAARReee
Telt
ODSERTEN
1. österr. behördl. konz. Unternehmen für Zeitungs-Ausst
Wien, I., Concordiaplatz 4
Vertretungen, Louo, berm
In Berlin, Basel, Budapeit, Olticago, Cleveland, Ci
Gent, Kopenhageff, London, Madrid, Mailand, Min
New-Vork, Paris, Rom, San Francisco, Stockholm, St
burg, Toronto.
(Quelienungabe ohnd Gewühr).
Ausschnitt Aus:
Das Litterarische Lene, Ber.
Om:
Herr Felix Stössinger („Kurze Anzeigen“. Heft
2 vom 15. Oktober 1910, Sp. 141) schreibt: „Wer
ein dramaturgisches Lektorat auch nur wenige Mo¬
nate innehatte, kennt die Abhängigkeit der Dilettan¬
ten vom Motiv eines erfolgreichen Dramas, Hier ist
es ebenso. Schnitzlers schöner Roman „Der Weg
ns Freie“ dämmert den drei Verfassern als Muster
or, wenn auch keiner von ihnen Ton oder Handlung,
wahrscheinlich aus Schwäche, nachahmt.“
Als einer der „drei Verfasser“, als Autor des¬
Romans „Arnold Bach“, bemerke ich hierzu folgen¬
des: Schnitlers Roman „Der Weg ins Freie“
begann im Januar 1908 in der „Neuen Rundschau“
zu erscheinen. Mein Buch lag als Manuskript im
Jahre 1906 fertig vor. Den Verlagsvertrag unter¬
zeichnete ich am 29. Januar 1908, erschienen ist de
Roman im November 1908. Es ist also nicht gut
möglich, daß mir „Der Weg ins Freie“ „vorge
dämmert“ hat.
Wien
Emil Scholl
box 3/5
Telephon 12.801.
44
RV
Cxonz. Unternehmen für Zeitungs¬
chnitte und Bibliographie.
I. öster!
on, I., Conoordiaplatz 4.
Vertretungen
Brüssel, Budapest, Chicago, Cleveland, Christianis,
Kopenhagen, London, Madrid, Mailand, Minneapolls.
Work, Paris, Rom, San Francisco, Stockholm, St. Peters¬
burg, Toronto.
(Ouelienangabe ohne Gewähr.)
Ausschnitt aug:)
-astegt Gt
W G F.

Sterschetn
an a
Den genom sina under förliden sä.
zong à Dramatiska teatern uppförda
maktare kände österrikaren Arthur
Schnitzler har nyligen fätt en ro¬
nan, Vägen ut till lifvet'' för¬
wenskad af Walborg Hedberg. Det
ir en synnerligen diger volym, och
à omslaget har förläggaren, Alb.
Bonnier, lätit trycka en af wienaren
Telix Salten skrifven, berömmande
tritik öfver boken, som pä ett under¬
art sätt lär sammansmälta den store
liktaren med den stora människan.
Härmed mä nu förhälla sig hur
zom helst, men faktum blir, att trots
lenna sällspordt fullständiga enhet
ir romanen ingalunda nägot stort el¬
er ens särdeles originellt konstverk.
Storär inte heller förf. i sina pjä¬
ser, men originell är han, begäf¬
vad med en fyndighet, som slär an,
och medien spiritualitet, som ej alls
ür vanlig. Hanser pä en del i grun¬
den rätt alldagliga företeelser och lä¬
gen i lifvet med en blick, som afvin¬
ner dem nägot nytt och kommer oss
att uppfatta dem frän en förut knap¬
past anad sida. Och denna sida fär
han fram pä ett städse öfverraskande
sätt, med’en styrka, hvars verkan pä
skädaren inte enburt ür nyfiken¬
hetsbegärets eller sensationslystna¬
dens mättande.
Hvad romanen Vägen ut till
lifvet angär, mäste jag bekänna,
att den svek mina högt spända för¬
hoppningar. Den motsvararej
minsta män de löften, Schnitzlers
dramatiska bagateller gäfvo, och den
har ett mycket svärt fel — den tröt¬
tar. Dess fullständiga brist pä hand¬
ling ersättes blott i ringa man af de
upplysande interiörer, den skänker,
ur Wiens moderna värld. Och dese