4
box 2/5
Taenzeri
iechische
15. Die #l#sehscamescnnerin
A
SC
ZE
tryek, som jag ansträngde mig för ntt
tyda. Det tyektes säga: 'Käre än, ni
Den grekiska
tror, att han gift sig med mig för pen¬
garnas skull, ni tror, att han inte älskar
mig Ni tror, att jag inte är lyeklig —
danserskan
men ni misstar er. Ni tar absolut fel.
Titta dä hur glad jag är, hur mina ögon
MAN KAN SAGA, vad man vill, men hörde inte vara rädd för att det skulle sträla!“
jag tror inte, att fru Mathilde Samo-Tbli stelt och trökig. Det var ocksä un¬ Jag har ocksä senare träffat henno
deski dog av hjärtslag, därtill künner derligt, att jag pä väg dit knappast nägra gänger, men bara ytterst flyktigt.
jag alltför väl hennes livs historia. Jagltänkte mig den möjligheien, att jag Jag träffade henne en gäng under en
vill heller inte gä in i det hem, varifrän skulle träffa Mathilde där. Och ändä resn, när vära täg möttes. Jag ät till¬
man i dag skall bära henne ut till den visste jag, att herr Wartenheimer köpt Sammans med henne och hennes man i
vila hen längtade efter. Jag har intel'’Den grekiska danserskan' av Samode-jürnvägsrestaurangen, där han berätta¬
lust att se den man, som likaväl som jag ski till sin trädgärd — och att fru War¬ de en massa Proliga' historier, som juot
vet, varför hon är död. Jag vill inte tenheimer fiksom alla andra damer var linte roade mig. Jag har ocksä en gäng
trycka hans hand och tign.
förälskad i bildhuggaren, visste jag ock-Italat med henne pä en teater, där hon
Jag slär in pä en annan väg. Den är sä. Men bortsett frän detta, kunde jagvar tillsammans med sin mor, som kan¬
visserligen läng, men det är en vacker (väl tänkt pä Mathilde, som jag tillbragt jske var ännu vackrare in hon. Himlen
hösteftermiddag, och det künns skönt att lmänga underbara timmar med, medanvet, var herr Samodeski var den kvällen.
vara ensam. Jag kommer snart till det hon ünnu var ogift. Det var i synner-Under sista vintern säg jag henne en
trüdgärdsgaller, där jag i väras für sista het en sommar vid Genèvesjön för siuklar, kall dag i Pratern. Hon gick där
med sin dotter under de nakna kastanjer¬
gängen säg Mathilde. Villans fönster-Tär sedan, äret innan hon förlovade sig,
na. Vignen körde längsamt efter dem.
luckor -Lola vara tillslutna, 1ä grusgän-den glömmer jag inte sà lätt. Det ver¬
Jag gick pä andra sidan av körbanan
gen skola de röda löven ligga, uch pä ett lkade nästar, som om jag, trots mitt graa
och gick inte över till dem. Antagligen
och annat stülle kommer jag att mellan Thär, hade inbillat mig ätskilligt, ty dä
trüden skymta den vita marmorn, av hon äret därpä gifte sig med Samodeski, tänkte jag pü nägot helt annat eller an¬
nars brydde jag mig inte längre om herne.
vilken den grekiska gudinnan är mejs-Ikünde jag det som missräkning och var
Jad.
fullständigt övertygad cm — eller hop- Tag skulle kunske heller inte i dag tänbt
Jag tünker i dag mycket pd denlpades &iminstone — att hon inte skullelpé henne sä mycket, om inte värt sista
sammanträffande hos Wartenheimers
kvüllen. Det tyeks mig nästan som om bli lyeklig med honom. Det var först
försynen blandat sig i det, att jag den vid den fest, som Gregor Samodeski gavhade ägt rum. Jag kommer ihäg den¬
gängen i sista ögonblicket bealöt mig fürsi sin ateljé i Guzzhausgasse kort efteri# akton med en mä.kvärdig, pinsam
att mottaga Wartenheimers inbju“an, da henkomsten frän bröllopsresan, dä alla Itydiighet, precis som de mänga sköna
Jag (gentligen under ärets lopp förlorat inbjudna voro tvungna att uppträda: ja-dagarna vid Genèvesjön. Det var redan
lusten för allt sällskapsliv. Kanske var panska och kinesiska drükter, som jag ###orkt, när jag kom dit. Gästerna spat¬
det den milda vinden, som pä kvällen ätersäg Mathilde. Hon hälsade otvungel Serade i allén och Jag hälsade pä värden
bläste över staden, scm lockade mig uttpä mig, och jag fick det intrycket attsoch nägra bekanta. Pä olika ställen spe¬
lade en liten orkester, som var gömd
pä landet. Dessutum skulle det ju vara hon var glad och nöjd. Men senare, när
bakom buskarna. Jag kom snart tillen
en trädgärdsfest, med vilken Wartenhei-Ihon talade med andra, träffade hennes
mer ville inviga sin villa, och man be- blickar ofta mina med ett sällsamt ut- Iiten da um, som i en halvkrets var om¬
given av nöga träd — mitt j denna stod
pä en hög sockel''Den grekiska danser¬
skan', och det säg ut som om hon svä¬
vade ut över vattnet. Statyn var nägot
teatraliskt belyst av eleltriska strälkar¬
tare. Jag erinrade mig det uppscende
den vückt föregäende är — och jag var
tvungen medge, att även pä mig giorde
(den stt starkt intryck, ehuru jeg har
den besynnerliga känslen, att det egent¬
Wchen
Iligen inte är han, som skapar dessa sköna
erbeten, utau nägot annat i honom, nä¬
got obegripligt, glödande, demoniskt,
Isom säkert kommer att släckas, när han
upphör att vars ung och älskad. Jag
tror, att det finns ätskilliga konstnärer
av den sorten, och denna cmständighet
har alltid uppfylit nig med en vies till¬
Tredsställelse.
Jag mötte Mathilde i närheten av dam¬
men. Hon promenerade, med en man
Sh
under armen, Han säg ut som en stu¬
Ident. Hon presenterade honom für mi¬
box 2/5
Taenzeri
iechische
15. Die #l#sehscamescnnerin
A
SC
ZE
tryek, som jag ansträngde mig för ntt
tyda. Det tyektes säga: 'Käre än, ni
Den grekiska
tror, att han gift sig med mig för pen¬
garnas skull, ni tror, att han inte älskar
mig Ni tror, att jag inte är lyeklig —
danserskan
men ni misstar er. Ni tar absolut fel.
Titta dä hur glad jag är, hur mina ögon
MAN KAN SAGA, vad man vill, men hörde inte vara rädd för att det skulle sträla!“
jag tror inte, att fru Mathilde Samo-Tbli stelt och trökig. Det var ocksä un¬ Jag har ocksä senare träffat henno
deski dog av hjärtslag, därtill künner derligt, att jag pä väg dit knappast nägra gänger, men bara ytterst flyktigt.
jag alltför väl hennes livs historia. Jagltänkte mig den möjligheien, att jag Jag träffade henne en gäng under en
vill heller inte gä in i det hem, varifrän skulle träffa Mathilde där. Och ändä resn, när vära täg möttes. Jag ät till¬
man i dag skall bära henne ut till den visste jag, att herr Wartenheimer köpt Sammans med henne och hennes man i
vila hen längtade efter. Jag har intel'’Den grekiska danserskan' av Samode-jürnvägsrestaurangen, där han berätta¬
lust att se den man, som likaväl som jag ski till sin trädgärd — och att fru War¬ de en massa Proliga' historier, som juot
vet, varför hon är död. Jag vill inte tenheimer fiksom alla andra damer var linte roade mig. Jag har ocksä en gäng
trycka hans hand och tign.
förälskad i bildhuggaren, visste jag ock-Italat med henne pä en teater, där hon
Jag slär in pä en annan väg. Den är sä. Men bortsett frän detta, kunde jagvar tillsammans med sin mor, som kan¬
visserligen läng, men det är en vacker (väl tänkt pä Mathilde, som jag tillbragt jske var ännu vackrare in hon. Himlen
hösteftermiddag, och det künns skönt att lmänga underbara timmar med, medanvet, var herr Samodeski var den kvällen.
vara ensam. Jag kommer snart till det hon ünnu var ogift. Det var i synner-Under sista vintern säg jag henne en
trüdgärdsgaller, där jag i väras für sista het en sommar vid Genèvesjön för siuklar, kall dag i Pratern. Hon gick där
med sin dotter under de nakna kastanjer¬
gängen säg Mathilde. Villans fönster-Tär sedan, äret innan hon förlovade sig,
na. Vignen körde längsamt efter dem.
luckor -Lola vara tillslutna, 1ä grusgän-den glömmer jag inte sà lätt. Det ver¬
Jag gick pä andra sidan av körbanan
gen skola de röda löven ligga, uch pä ett lkade nästar, som om jag, trots mitt graa
och gick inte över till dem. Antagligen
och annat stülle kommer jag att mellan Thär, hade inbillat mig ätskilligt, ty dä
trüden skymta den vita marmorn, av hon äret därpä gifte sig med Samodeski, tänkte jag pü nägot helt annat eller an¬
nars brydde jag mig inte längre om herne.
vilken den grekiska gudinnan är mejs-Ikünde jag det som missräkning och var
Jad.
fullständigt övertygad cm — eller hop- Tag skulle kunske heller inte i dag tänbt
Jag tünker i dag mycket pd denlpades &iminstone — att hon inte skullelpé henne sä mycket, om inte värt sista
sammanträffande hos Wartenheimers
kvüllen. Det tyeks mig nästan som om bli lyeklig med honom. Det var först
försynen blandat sig i det, att jag den vid den fest, som Gregor Samodeski gavhade ägt rum. Jag kommer ihäg den¬
gängen i sista ögonblicket bealöt mig fürsi sin ateljé i Guzzhausgasse kort efteri# akton med en mä.kvärdig, pinsam
att mottaga Wartenheimers inbju“an, da henkomsten frän bröllopsresan, dä alla Itydiighet, precis som de mänga sköna
Jag (gentligen under ärets lopp förlorat inbjudna voro tvungna att uppträda: ja-dagarna vid Genèvesjön. Det var redan
lusten för allt sällskapsliv. Kanske var panska och kinesiska drükter, som jag ###orkt, när jag kom dit. Gästerna spat¬
det den milda vinden, som pä kvällen ätersäg Mathilde. Hon hälsade otvungel Serade i allén och Jag hälsade pä värden
bläste över staden, scm lockade mig uttpä mig, och jag fick det intrycket attsoch nägra bekanta. Pä olika ställen spe¬
lade en liten orkester, som var gömd
pä landet. Dessutum skulle det ju vara hon var glad och nöjd. Men senare, när
bakom buskarna. Jag kom snart tillen
en trädgärdsfest, med vilken Wartenhei-Ihon talade med andra, träffade hennes
mer ville inviga sin villa, och man be- blickar ofta mina med ett sällsamt ut- Iiten da um, som i en halvkrets var om¬
given av nöga träd — mitt j denna stod
pä en hög sockel''Den grekiska danser¬
skan', och det säg ut som om hon svä¬
vade ut över vattnet. Statyn var nägot
teatraliskt belyst av eleltriska strälkar¬
tare. Jag erinrade mig det uppscende
den vückt föregäende är — och jag var
tvungen medge, att även pä mig giorde
(den stt starkt intryck, ehuru jeg har
den besynnerliga känslen, att det egent¬
Wchen
Iligen inte är han, som skapar dessa sköna
erbeten, utau nägot annat i honom, nä¬
got obegripligt, glödande, demoniskt,
Isom säkert kommer att släckas, när han
upphör att vars ung och älskad. Jag
tror, att det finns ätskilliga konstnärer
av den sorten, och denna cmständighet
har alltid uppfylit nig med en vies till¬
Tredsställelse.
Jag mötte Mathilde i närheten av dam¬
men. Hon promenerade, med en man
Sh
under armen, Han säg ut som en stu¬
Ident. Hon presenterade honom für mi¬