en u en een en eeen
Tav den sorten, och denna omständighet
har alltid uppfyllt mig nied en viss till¬
4
fredsställelse.
2
Jag mötte Mathilde i närheten av dam¬
—
men. Hon promenerado. med en man
24
10
under arien. Han säg ut som en stu¬
dent. Hon presenterade honom für mig
som en släkting. Vi promenerade till¬
Isammans alla tre under livlig konversa¬
tion. Värdinnan kom emot oss i säll¬
0
*
Iskap med Samodeski. Vi stannade, och
Itill min egen förväning sade jag bild¬
huggaren nägra mycket smickrande ord
Vom den grekiska danserskan. Det sked¬
de nästan mot min vilja. Det läg en
fridsam stämning i luften, som ofta fö¬
050
rekommer en vacker värkväll: männi¬
skor, som anuars äro varandra likgiltiga,
.
hälsa hjärtligt pä varandra, andra, som
man redan känner sympati für, ha ett
IIIustratör
See ie Sere
behov av att lätta sitt hjärta. Nür jag
t. ex en stund senare satt pä en bänk
T. ARWIDSSON
och rökte en cigarrett, var det en herre,
vilken jag künde ytterst flyktigt, som
tydde sig till mig och plötsligt började
blick och i synnerhet haus grannes ner¬
lovsjunga de människor, vilka liksom vär
vösa munterhet, att den till synes oskyl¬
värd pä ett sà förnämt sütt använt sindigt underhällningen blev närd av en
rikedom. Jag höll med honom, ehuru hemlig eld. Naturligtvis mäste Mathilde
jag egentligen tyekte, att herr von War-läggn märke till det lika mycket som Jag.
tenheimer var en enfaldig snobb. Jag Men hon pratade pä, synbarligen obe¬
#á min sida meddelade denne herre min
rörd, ün med mig, än med sin granne.
uppfattning om den moderna skuipturen, ISä smäningom vände hon sig enbart till
som jag inte alls förstod mig mycket pä, mig, frägade mig om allt möjligt, och
meringar som för honom inte voro av nä-bad mig berätta om den resa till Aten,
got som heist intresse. Men under in- som jag företagit för ett ür sedan.
Elsströms
Hnna Lenah
flytande av den underbara värkvällen gavgengäld berättade hor om sitt barn, som
han mig entusiastiskt medhäll. Jag märkvärdigt nog redan kunde sjunga sa¬
träffade senare nägra av värdens släk¬
Iker av Schumann efter gehör, om sina
VISSA DRAG i Anna Lenah Elg¬
noveller
tingar, som funno festen ytterst roman- Iföräldrar, som nu pä gamla dar hade
Föms berättarkonst ha väl varit litet
tisk, huvudsakligen därför att lamporna Iköpt ett litet hus i Hietzing, och hundra!
ra att smälta för en och annan; och
mälaren känner sig alltjämt — efter
glimmade mellan bladen och därför att andra saker. Men under ytan föregick
ning av den till författarinnans fem¬
man hörde musiken i fjärran. I verklig-nägot annat mellan oss. En stum, för¬
av GOSTA
ärsdag utkomna 'Noveller i urval“
heten stodo vi tätt intill en orkester. [bittrad kamp: hon försökte genom sitt
rätt kallsinnigt stämd inför den
Men ändä fann jag inte anmärkningen lugn överbevisa mig om hur lyeklig hon
tatiska förkunnelse, som nog ibland
ORPS
A
abnorm. Sà till den grad var även Jag för närvarande var — och jag vägrade
n fä ett visst tycke av melodrama¬
gripen av stämningen.
Itro henne. Jag var tvungen att äter
och vars äkthet sälunda inte alltid
Supén serverades vid smäbord, dels pätünka pä den japansk-kinesiska kvällen
rkar oomtvistlig. Men när man fär dagsmödor uppgäende, ändä utvalt den Iterrassen, dels i salongen, där de tre stora
i Samodeskis ateljé, där hon burit sig
tvärsnitt genom Anna Lenah Elg-Tbättre delen. 1 själva verket har hon
glasdörrarna stodo pä vid gavel. Jagät pä liknande sätt. Men denna gang
öms produktion under tjugu är, sä alltid trort motsatsen: hon har haft
satt vid ett bord ute pä terrassen med märkte hon tydligt, att hon inte uträtta¬
fr det en ändä genast vilken rak och lextaserna och visionerna gemensamma
värdens brorsdotter pä min ena sida.de nägot mot min misstänksamhet och
ruten linje den visar. Tiden har [med Maria. Det finns i hennes böcker
Mathilde med den unge herrn, som att hon var tvungen hitta pä näget all¬
xlat, men författarinnan har levat iett helt galleri av typer, eftersom
süg ut som en student, hadedeles särskilt för att skingra den. Och
och samma värld. Hon har inte Ihon ser myeket bre; men det finns
rändrats, och hennes inspiration har jytterst fä individuella människor och itagit plats pä min andra sida.Idä fiek hon det infallet att själv tala
rängt taget flutit ur en enda källa: levande gestalter, eftersom hon egent Mitt emot oss inne i salongen, satt Sa-Tom de bäda vackra fruarnas förülskade
n har gett upphov bäde till hen-ligen bara varit intresserad av sina modeski med husets unga fru och en an- uppförande mot hennes man, och hur
s bra saker och hennes sämre; ochifigurer i deras egenskap av medspelareinan vacker dam, som jeg inte kände. Istor lycka han gjorde hos damerna, vil¬
an försfär varför de senare blivit ji ferate aktens stora heroiska fürkla-Inn kastade skümtande slängkyssar tillket hon som en god kamrat bara gladde
sin hustru. Hon log och nickade till ho-sig över, utan oro, utan misstänksamhet
sslyekade. Ty hon har, som författa-ringsseen. Dylika sconer har hon känt
nom. Utan biavsikter betraktade jag liksom hon gladde sig över hans skönhet
levat i en heroisk atmosfär, med jett oemotständligt behov att anordna
heroism i släkt med Gustav IlI:s, Isä ofta som mögligt. Mänga av de Thonom noga. Han var verkligen vacker, loch geni. Men ju mer hon ansträngde!
ithiofs och Gösta Berlings: de stora, Istyeken hon uppförde lämpade sig inte 1med stälblä ögon och ett längt, svart, Isig för att verka lugn och nöjd, desto
äddfulia ögonblicken ha betytt alltför den sortens teater; och när hon Ispetsigt skägg, som han ofta strök medmer förmörkades hennes ansikte. Hen¬
hallt annat intet; och det enda som andä följde sina Enskningar, kunde delsin vänstra hand. Men jag tror heller ’nes händer darrade, när hon en gäng
rit vürt att se har varit hur en män- inte undgä att bli teatraliska. Hon linte, att jag nägonsin förr i livet sett lyfte sitt glas für att dricka med Samo¬
ska plötsligt, i offrets ock hänryek-Iskuile alltid spünna sina skildringar sä len man bliva sä kurtiserad i ord, blickar Ideski, Hon ville dölja det, behürska
ngens stund, blivit större än sig själv. härt som möjligt; och hur skall man och ätbörder som han den kvällen. IIsig. Men resultatet blev att inte bara
nna Lenah Elgström har en gäng kunna göra det utan aft ibland ham- början verkade det som om han nätt och handen utan armen, ja, hela hennes ge¬
rivit en berättelse- omtryekt i No- Ina i det melodramatiska? Sä gick det [jämnt ville finna sig i det, men jag fat-Istalt under nägra sekunder blev sä stel,
ller i urval — där hon gissar att för gamle Verneille, ärans, de blixtran-tade snart, att döma efter det sätt, var-latt jag blev rädd. Hon fattade sig, säg
vorisättning pä sidan 11.Ipä han viskade till damerna, hans seger-hastigt pä mig, och dä hon märkte, att
arta, den b tryekta, betungade, 1 var¬
44.
*
Tav den sorten, och denna omständighet
har alltid uppfyllt mig nied en viss till¬
4
fredsställelse.
2
Jag mötte Mathilde i närheten av dam¬
—
men. Hon promenerado. med en man
24
10
under arien. Han säg ut som en stu¬
dent. Hon presenterade honom für mig
som en släkting. Vi promenerade till¬
Isammans alla tre under livlig konversa¬
tion. Värdinnan kom emot oss i säll¬
0
*
Iskap med Samodeski. Vi stannade, och
Itill min egen förväning sade jag bild¬
huggaren nägra mycket smickrande ord
Vom den grekiska danserskan. Det sked¬
de nästan mot min vilja. Det läg en
fridsam stämning i luften, som ofta fö¬
050
rekommer en vacker värkväll: männi¬
skor, som anuars äro varandra likgiltiga,
.
hälsa hjärtligt pä varandra, andra, som
man redan känner sympati für, ha ett
IIIustratör
See ie Sere
behov av att lätta sitt hjärta. Nür jag
t. ex en stund senare satt pä en bänk
T. ARWIDSSON
och rökte en cigarrett, var det en herre,
vilken jag künde ytterst flyktigt, som
tydde sig till mig och plötsligt började
blick och i synnerhet haus grannes ner¬
lovsjunga de människor, vilka liksom vär
vösa munterhet, att den till synes oskyl¬
värd pä ett sà förnämt sütt använt sindigt underhällningen blev närd av en
rikedom. Jag höll med honom, ehuru hemlig eld. Naturligtvis mäste Mathilde
jag egentligen tyekte, att herr von War-läggn märke till det lika mycket som Jag.
tenheimer var en enfaldig snobb. Jag Men hon pratade pä, synbarligen obe¬
#á min sida meddelade denne herre min
rörd, ün med mig, än med sin granne.
uppfattning om den moderna skuipturen, ISä smäningom vände hon sig enbart till
som jag inte alls förstod mig mycket pä, mig, frägade mig om allt möjligt, och
meringar som för honom inte voro av nä-bad mig berätta om den resa till Aten,
got som heist intresse. Men under in- som jag företagit för ett ür sedan.
Elsströms
Hnna Lenah
flytande av den underbara värkvällen gavgengäld berättade hor om sitt barn, som
han mig entusiastiskt medhäll. Jag märkvärdigt nog redan kunde sjunga sa¬
träffade senare nägra av värdens släk¬
Iker av Schumann efter gehör, om sina
VISSA DRAG i Anna Lenah Elg¬
noveller
tingar, som funno festen ytterst roman- Iföräldrar, som nu pä gamla dar hade
Föms berättarkonst ha väl varit litet
tisk, huvudsakligen därför att lamporna Iköpt ett litet hus i Hietzing, och hundra!
ra att smälta för en och annan; och
mälaren känner sig alltjämt — efter
glimmade mellan bladen och därför att andra saker. Men under ytan föregick
ning av den till författarinnans fem¬
man hörde musiken i fjärran. I verklig-nägot annat mellan oss. En stum, för¬
av GOSTA
ärsdag utkomna 'Noveller i urval“
heten stodo vi tätt intill en orkester. [bittrad kamp: hon försökte genom sitt
rätt kallsinnigt stämd inför den
Men ändä fann jag inte anmärkningen lugn överbevisa mig om hur lyeklig hon
tatiska förkunnelse, som nog ibland
ORPS
A
abnorm. Sà till den grad var även Jag för närvarande var — och jag vägrade
n fä ett visst tycke av melodrama¬
gripen av stämningen.
Itro henne. Jag var tvungen att äter
och vars äkthet sälunda inte alltid
Supén serverades vid smäbord, dels pätünka pä den japansk-kinesiska kvällen
rkar oomtvistlig. Men när man fär dagsmödor uppgäende, ändä utvalt den Iterrassen, dels i salongen, där de tre stora
i Samodeskis ateljé, där hon burit sig
tvärsnitt genom Anna Lenah Elg-Tbättre delen. 1 själva verket har hon
glasdörrarna stodo pä vid gavel. Jagät pä liknande sätt. Men denna gang
öms produktion under tjugu är, sä alltid trort motsatsen: hon har haft
satt vid ett bord ute pä terrassen med märkte hon tydligt, att hon inte uträtta¬
fr det en ändä genast vilken rak och lextaserna och visionerna gemensamma
värdens brorsdotter pä min ena sida.de nägot mot min misstänksamhet och
ruten linje den visar. Tiden har [med Maria. Det finns i hennes böcker
Mathilde med den unge herrn, som att hon var tvungen hitta pä näget all¬
xlat, men författarinnan har levat iett helt galleri av typer, eftersom
süg ut som en student, hadedeles särskilt för att skingra den. Och
och samma värld. Hon har inte Ihon ser myeket bre; men det finns
rändrats, och hennes inspiration har jytterst fä individuella människor och itagit plats pä min andra sida.Idä fiek hon det infallet att själv tala
rängt taget flutit ur en enda källa: levande gestalter, eftersom hon egent Mitt emot oss inne i salongen, satt Sa-Tom de bäda vackra fruarnas förülskade
n har gett upphov bäde till hen-ligen bara varit intresserad av sina modeski med husets unga fru och en an- uppförande mot hennes man, och hur
s bra saker och hennes sämre; ochifigurer i deras egenskap av medspelareinan vacker dam, som jeg inte kände. Istor lycka han gjorde hos damerna, vil¬
an försfär varför de senare blivit ji ferate aktens stora heroiska fürkla-Inn kastade skümtande slängkyssar tillket hon som en god kamrat bara gladde
sin hustru. Hon log och nickade till ho-sig över, utan oro, utan misstänksamhet
sslyekade. Ty hon har, som författa-ringsseen. Dylika sconer har hon känt
nom. Utan biavsikter betraktade jag liksom hon gladde sig över hans skönhet
levat i en heroisk atmosfär, med jett oemotständligt behov att anordna
heroism i släkt med Gustav IlI:s, Isä ofta som mögligt. Mänga av de Thonom noga. Han var verkligen vacker, loch geni. Men ju mer hon ansträngde!
ithiofs och Gösta Berlings: de stora, Istyeken hon uppförde lämpade sig inte 1med stälblä ögon och ett längt, svart, Isig för att verka lugn och nöjd, desto
äddfulia ögonblicken ha betytt alltför den sortens teater; och när hon Ispetsigt skägg, som han ofta strök medmer förmörkades hennes ansikte. Hen¬
hallt annat intet; och det enda som andä följde sina Enskningar, kunde delsin vänstra hand. Men jag tror heller ’nes händer darrade, när hon en gäng
rit vürt att se har varit hur en män- inte undgä att bli teatraliska. Hon linte, att jag nägonsin förr i livet sett lyfte sitt glas für att dricka med Samo¬
ska plötsligt, i offrets ock hänryek-Iskuile alltid spünna sina skildringar sä len man bliva sä kurtiserad i ord, blickar Ideski, Hon ville dölja det, behürska
ngens stund, blivit större än sig själv. härt som möjligt; och hur skall man och ätbörder som han den kvällen. IIsig. Men resultatet blev att inte bara
nna Lenah Elgström har en gäng kunna göra det utan aft ibland ham- början verkade det som om han nätt och handen utan armen, ja, hela hennes ge¬
rivit en berättelse- omtryekt i No- Ina i det melodramatiska? Sä gick det [jämnt ville finna sig i det, men jag fat-Istalt under nägra sekunder blev sä stel,
ller i urval — där hon gissar att för gamle Verneille, ärans, de blixtran-tade snart, att döma efter det sätt, var-latt jag blev rädd. Hon fattade sig, säg
vorisättning pä sidan 11.Ipä han viskade till damerna, hans seger-hastigt pä mig, och dä hon märkte, att
arta, den b tryekta, betungade, 1 var¬
44.
*