*

2.—
NI UI 9.—
r dinMageg“.

##
2
*4
*
K

6
*
+ #0
N
SVENSKA DAGBLADET
Hon höjde rösten sä starkt, att man joch bar den pä armen — sä som herrar
vid hennes mans bord kunde höra: 'Nä-[brukar göra. Det var redan tämligen
ja, när man har en sädan man, vacker lmörkt. Vi hade ätit middag pä en liten
och berömd och själv inte är just vacker restaurang, som läg pä den yttre bule¬
— och ändä vet jag, att efter det jag varden. Sen gick vi till Roulette, där
fick min lilla flicka har jag blivit lite Legay och Montaya sjöng: ’Tu t’en iras
vackrare!“
les pieds devant’. Ni har väl nyligen
Hon hade möjligen rätt. Men jag varlhört den här i Wien — inte sant?“
övertygad om att hennes ädla drag Mathilde tittade förstulet pä sin man.
aldrig haft nägon betydelse för hen-Men han märkte det inte. Det var som
nes man, och vad hennes figur angär som hon nu tog avsked av honom för en
hade den nu förlorat i skönhet efter det
längre tid. Och nu päskyndade hon sin
hon mist sin jungfruliga slankhet. Menberättelse, talade fortarc och fortare,
Jag gav henne i smickrande ordalag rätt.
formligen rusade fram. I Roulette“
Hon blev glad för det och fortsatte mo-Isade hon, Pvar det en ytterst elegant
digare: Men jag har ju inte ett dugg
dam, som satt mitt emot oss, hon koket¬
anlag för svartsjuka. Det visste jag
terade med Gregor, men pä ett sätt —
verkligen inte om själv, det har fürst jeg försäkrar er, jag har aldrig varit
gätt upp för mig sä smäringom — hu-med om nägot liknande. Jag kan inte
vudsakligen för ett par är sedan i Paris. förstä, att inte hennes man ingrep, inte
Ni vet ju, att vi var där“.
Trent av dödade henne. Jag skulle gjort
Jag kom ihäg det. ’’Gregor modelle-Idet! Jag tror det var en hertiginna.
rade en byst av furstinnan La Hire, mi-Skratta inte, jag är säker pä att det var
nister Chaoquet och mänga andra. Visen verklig dam, trots hennes uppföran¬
levde där glada som unga människor —de. Egentligen hade jag ingenting emot
det vill säga, unga är vi bäda fortfaran-att Gregor skulle besvara hennes inviter,
de — jag menar som ett par förälskade, jag ville gärna varit vittne till, hur man
am vi ocksä emellanät levde med i stora inleder en sädan sak — jag ville att han
världen. Vi var ett par gänger hos skulle skriva nägra rader till henne —
österrikiske ministern, hos La Hir#heller vad han skulle gjort vid ett sädant
andra. Men pä det hela taget brydde tillfälle, innan jag blev hans hustru. Vi
vi oss inte om att leva med i stora värl-Ikvinnor är ju sä förfärligt nyfikna av
den. Vi bodde i Montmartre i ett an-Joss! Men Gregor hade till all lycka
sprükslöst hus, där Gregor ocksä hade inte lust. Vi giek snart ut i den bär¬
sin ateljé. Jag försäkrar er, att mänga liga majnatten. Vi promenerade som
av de unga konstnärer, som vi räkade där, Itre glada studenter. Och vi giek till
inte hade en aning om att vi var Moulin Rouge. Det hörde ju till pro¬
gifta. Jag var överallt med honom.
grammet. Det var ocksà nödvändigt, sä
Jag har mänga gänger tillbragt aftnar att det verkligen kunde hända nägot.
med honom i Café Athenes tillsammans Klochan 1 var vi i Moalin Rouge. Jag
med Léandre, Carabin och mänga an-hade egentligen förestüllt mig det heia
dra. Naturligtvis fanns det damer ivärre — det passerade i början inte det
värt sällskap, som jag antagligen aldrig minsta, och det säg ut som om detta
skulle umgätts med i Wien — —
upptäg varit förgäves. Jag var förer¬
Hon säg plötsligt bort pä fru Warten-[gad. ’Du är ett barn', sade Gregor.
heimer och fortsatte forcerat: MängaHur har du tänkt dig det? Vi kom¬
av dem var verkliga skönheter. Ett mer! Och de kasta sig till vära fätter!'
par gänger var jag ocksä tillsamman Han sade 'oss’ av hövlighet till Le’onee.
med Chabraus sista älskarinna, som ef-Och ändä vore det uteslutet att nägon
ter hans död alltid gick svartklädd och lskulle göra det för Le’once. Men just
varje vecka hade en ny älskare, som som vi stod beredda att gä hem, tog sa¬
hon begärde ocksä skulle gä omkringiken en annan vündning. Jag lade mär¬
sorgklädd — ja, man lärde känna enke till en person, som redan ett par gän
hei del besynnerliga människor. Niger gätt förbi oss. Hon var myeket all¬
förstär kanske, att damerna sprang intelvarlig och#g helt annorlundg ut än de
mindre där efter min man än pä undra andra. Hon val pä intet sätt utma¬
ställen. Det var sä man mäste skratta Inande — klädd i vitt, enbart vitt. Jag
ät det, men när jag alltid var tillsam- Thade observerat, att hon inte svaradetvä
mans ned honom — eller för det allra leller tre herrar, som tilltalade henne,
mesta — sä vägade de inre ###tigt wärma utan fortsatte förbi dem utan att bevär¬
sig honom, sä mycket mera s 1 de trod-diga dem med en blick. Hon säg bara
de, att jag var hans älskarinna. Ja, om Ipä dansen, lugn och intresserad, nästan
de vetat, att jag bara var hans hustru! studerande, skulle man kunna säga, Jag
Sä fick jag en gäng ett besynnerligt in-Ibad Lo’once fräga nägra bekanta, om
fall, som ni säkert aldrig skulle trott mig Inägon förr pä annat ställe trüffat denna
om, och uppriktigt sagt, jag förvänar skönhet, och en av dem erinrade sig, att
mig ännu i dag över mitt mod’. Honshan fürrn Vintern Seit-houng in di eeeren
säg stirrande framför sig och talade tys-Idagsbal i Quartier Latin. Pä nägot av¬
## henne, och hon