rt stackars flickan genom äsynen af sjä¬
4 Jasörjaren ryckes ur sitt lifs kanste
gIskönaste stund. Prästen á sin sida
Eframhäller, att själen utan sakrament
11
gt gär för evigt förlorad. Under denna
ör demelé mellan motsatta lifsuppfatt¬
##ningar dör Vickan, men öfver liket hö¬
6-
ds jer sig striden om principen och om¬
In¬
6.händertagen af ras- och politiska lidel¬
lltiser, antar den oväntadt väldsamma
Uformer. Bernhardi är icke endast läka¬
Fre, utan äfven fritänkare och jude, och
I.
et
däraf begagnar sig det anti-semitiskt
klerikala partiet — händelsen tilldra¬
ger sig i Wien — för att komma sina
motständare till lifs. Fallet ger uppslag
Itill en parlamentarisk interpellation,
lasom framkallar en rättslig undersök¬
ning, och pä falska och ovederhäftiga
vittnesmäl dömes Bernhardi för reli¬
gionsbrott till tvä mänaders fängelse.
Det problem Schnitzler utgär frän
äger ett stort allmänmänskligt intres¬
Ise, men löses icke genom logisk diskus¬
1.
sion. Tvä absolut oförenliga äskädnin¬
„gar: den religiösa tron pä ett person¬
1-
ligt och ansvarigt lif efter döden och
den antiteologiska vetenskapsmannens
8
positivistiska betraktelse af männi¬
#iskan, sammanträffa i en stöt och söka
I-med lika stort berättigande häfda män¬
Uniskokärlekens bud. Läkarens uppfatt¬
ö-Ining är otvifvelaktigt populärare i sin
S-
humanitet men den katolske prästen
v-Thar frän sin ständpunkt icke mindre
la
rätt, är icke mindre kärleksfull, och
iahan visar för resten en öfverraskande
*
„ltolerans, dä han efter domen förklarar
niför Bernhardi att han till sist insett abt
Derorationen
Idenne som läkare icke kunnat handlu
A
pä annat sätt än han gjort. 1 detta dar. ortodoxa och frireligiösa fä göral''streber' äger sin karaktäristiska fy- virtuositet och mästereker
erkünnande ligger dock icke annat ángina sjuka friska. Han afböjer ocksäl sionomi, som skiljer honom frän alla skepsis. Slutakten hän
„jen värdering af den andres goda per¬
energiskt det tillfälle som erbjuder sig andra, och deras inbördes aktion gerlorganiskt samman med d#
sonlighet, och det handslag, som för
för honom att erhälla fulletändig upp-oss en sannolik bild af ett styckelhandlingen och har nog
nlett Cgonblick förenar de bägge män¬
rättelse och ätervänder frän fängelset aktuell österrikisk verklighet. Ot-till för att genom skam
e-Inen, elär icke en bro öfver svalget
förnöjd till sina sjuka.
omordentligt originellt karaktäri-absurda konsekvenser af
#mellan deras öfvertygelser. En annan
serad är Elisabethinums läkarkollegi-Iblifvit sagdt och giordt
a
Men den politiska rörelse, fallet
fräga är om Bernhardi som människa
um (i tredje akten), hvars majoritet afförlösande ekrattet. H#
Bernhardi satt i gäng och hvartill det
(jag säger icke som läkare) och oafsedt
egennytta, lumpenhet och hänsyn till par ypperliga scener, epr
endast utgör en förevändning, växer
lifsäskädningens art handlade alldeles
dagspolitiken desavonerar ein egen di-telligens och witz, men ##
oemotsägligt, dä han sökte bespara en under handlingens fortgäng till en
rektör.
delse att i alla frägor vi
Idöende människa moraliskt lidande palkvick och dräpande satir af det offent¬
det klara medvetandets bekostnad.liga lifvet i vära dagars Wien, där alla] Stycket är i sina första 4 ak-klok firar här ocksd or##
PPProfessor Bernhardi“
Dödsögonblicket sitter dock inne medl politicera och allt fär politisk betydel-ter ocksä dramatiskt byggdt, man föl¬
möjlighet till en inre förklaring ochlse och där de nationella och konfessio-er händelseförloppet under oafbrutenjaktigt ett af den moderna
det är icke människovärdigt att dö is nella frägorna, särskildt judarnes ställ. Spänning, känner sig växelvis gripentikens bästa aister. Det
och intellektuellt road och tvingas del läsas pä sveneka, ty
missförständ. Hvem vet om ej hvadlning och den klerikala maktlystnaden,
gäng pä gäng beundra förf:s skarp- vorsatt, och det bör ces pa
vi kalla mämnniskoömhet här är denj stä främst pä dagordningen. Dessa in¬
synta jakttagelseförmäga, dialektieka tentern. ty det spelas berd
största oförrätt.
tressesfärer och strider ligga oss visser¬
Behandlingen af problemet utgörligen fjärran, men förf. har pä ett mä¬
emellertid icke skädespelets direktaj sterligt sätt lyckats göra dem lefvande
intresse och hufvudpersonen betraktar genom ett helt galleri af mänskliga
sig icke heller som martyr i nägon gestalter. Jag har eällan sett ett sä
Hamb
Stechhet
slags frihetskamp för dogmfri veten-figurrikt stycke som '’Professor Barn¬
skaplig öfvertygelse. Bernhardi är öf-hardi“ och hvar person i denna kosmo¬
Vi tilläta oss hänvisa till de genom konkurrensstriden
ver hufvud icke det minsta hägad att politiska samling af antisemiter, anti¬
bätsfrakterna och rekommendera vära tjänster till speditions
Ispela hjälte i nägot drama alls, och han arier, tysk-nationella f. d. kärstuden¬
har endast en önskan: ro för att kun-Iter, zionister, antikatoliker, antireli¬
Charles Petit & 62o, Hamb
na forska och att ostörd af kristns, ju-giösa, nationaljudar, hycklare och
Filialer: Lübeck, Stettin, Köpenham
4 Jasörjaren ryckes ur sitt lifs kanste
gIskönaste stund. Prästen á sin sida
Eframhäller, att själen utan sakrament
11
gt gär för evigt förlorad. Under denna
ör demelé mellan motsatta lifsuppfatt¬
##ningar dör Vickan, men öfver liket hö¬
6-
ds jer sig striden om principen och om¬
In¬
6.händertagen af ras- och politiska lidel¬
lltiser, antar den oväntadt väldsamma
Uformer. Bernhardi är icke endast läka¬
Fre, utan äfven fritänkare och jude, och
I.
et
däraf begagnar sig det anti-semitiskt
klerikala partiet — händelsen tilldra¬
ger sig i Wien — för att komma sina
motständare till lifs. Fallet ger uppslag
Itill en parlamentarisk interpellation,
lasom framkallar en rättslig undersök¬
ning, och pä falska och ovederhäftiga
vittnesmäl dömes Bernhardi för reli¬
gionsbrott till tvä mänaders fängelse.
Det problem Schnitzler utgär frän
äger ett stort allmänmänskligt intres¬
Ise, men löses icke genom logisk diskus¬
1.
sion. Tvä absolut oförenliga äskädnin¬
„gar: den religiösa tron pä ett person¬
1-
ligt och ansvarigt lif efter döden och
den antiteologiska vetenskapsmannens
8
positivistiska betraktelse af männi¬
#iskan, sammanträffa i en stöt och söka
I-med lika stort berättigande häfda män¬
Uniskokärlekens bud. Läkarens uppfatt¬
ö-Ining är otvifvelaktigt populärare i sin
S-
humanitet men den katolske prästen
v-Thar frän sin ständpunkt icke mindre
la
rätt, är icke mindre kärleksfull, och
iahan visar för resten en öfverraskande
*
„ltolerans, dä han efter domen förklarar
niför Bernhardi att han till sist insett abt
Derorationen
Idenne som läkare icke kunnat handlu
A
pä annat sätt än han gjort. 1 detta dar. ortodoxa och frireligiösa fä göral''streber' äger sin karaktäristiska fy- virtuositet och mästereker
erkünnande ligger dock icke annat ángina sjuka friska. Han afböjer ocksäl sionomi, som skiljer honom frän alla skepsis. Slutakten hän
„jen värdering af den andres goda per¬
energiskt det tillfälle som erbjuder sig andra, och deras inbördes aktion gerlorganiskt samman med d#
sonlighet, och det handslag, som för
för honom att erhälla fulletändig upp-oss en sannolik bild af ett styckelhandlingen och har nog
nlett Cgonblick förenar de bägge män¬
rättelse och ätervänder frän fängelset aktuell österrikisk verklighet. Ot-till för att genom skam
e-Inen, elär icke en bro öfver svalget
förnöjd till sina sjuka.
omordentligt originellt karaktäri-absurda konsekvenser af
#mellan deras öfvertygelser. En annan
serad är Elisabethinums läkarkollegi-Iblifvit sagdt och giordt
a
Men den politiska rörelse, fallet
fräga är om Bernhardi som människa
um (i tredje akten), hvars majoritet afförlösande ekrattet. H#
Bernhardi satt i gäng och hvartill det
(jag säger icke som läkare) och oafsedt
egennytta, lumpenhet och hänsyn till par ypperliga scener, epr
endast utgör en förevändning, växer
lifsäskädningens art handlade alldeles
dagspolitiken desavonerar ein egen di-telligens och witz, men ##
oemotsägligt, dä han sökte bespara en under handlingens fortgäng till en
rektör.
delse att i alla frägor vi
Idöende människa moraliskt lidande palkvick och dräpande satir af det offent¬
det klara medvetandets bekostnad.liga lifvet i vära dagars Wien, där alla] Stycket är i sina första 4 ak-klok firar här ocksd or##
PPProfessor Bernhardi“
Dödsögonblicket sitter dock inne medl politicera och allt fär politisk betydel-ter ocksä dramatiskt byggdt, man föl¬
möjlighet till en inre förklaring ochlse och där de nationella och konfessio-er händelseförloppet under oafbrutenjaktigt ett af den moderna
det är icke människovärdigt att dö is nella frägorna, särskildt judarnes ställ. Spänning, känner sig växelvis gripentikens bästa aister. Det
och intellektuellt road och tvingas del läsas pä sveneka, ty
missförständ. Hvem vet om ej hvadlning och den klerikala maktlystnaden,
gäng pä gäng beundra förf:s skarp- vorsatt, och det bör ces pa
vi kalla mämnniskoömhet här är denj stä främst pä dagordningen. Dessa in¬
synta jakttagelseförmäga, dialektieka tentern. ty det spelas berd
största oförrätt.
tressesfärer och strider ligga oss visser¬
Behandlingen af problemet utgörligen fjärran, men förf. har pä ett mä¬
emellertid icke skädespelets direktaj sterligt sätt lyckats göra dem lefvande
intresse och hufvudpersonen betraktar genom ett helt galleri af mänskliga
sig icke heller som martyr i nägon gestalter. Jag har eällan sett ett sä
Hamb
Stechhet
slags frihetskamp för dogmfri veten-figurrikt stycke som '’Professor Barn¬
skaplig öfvertygelse. Bernhardi är öf-hardi“ och hvar person i denna kosmo¬
Vi tilläta oss hänvisa till de genom konkurrensstriden
ver hufvud icke det minsta hägad att politiska samling af antisemiter, anti¬
bätsfrakterna och rekommendera vära tjänster till speditions
Ispela hjälte i nägot drama alls, och han arier, tysk-nationella f. d. kärstuden¬
har endast en önskan: ro för att kun-Iter, zionister, antikatoliker, antireli¬
Charles Petit & 62o, Hamb
na forska och att ostörd af kristns, ju-giösa, nationaljudar, hycklare och
Filialer: Lübeck, Stettin, Köpenham