h
3.
Wen den en ernnel fordtrar eit leranien ionen (er linie relleralute ni anhen
intresse för dagens partistrider under
och högre häll komma att rosa markna¬
tc
den.
det politiska lapptäcke, som heter öster¬
k.
rikiska monarkien. Men om trots det¬
I hela den länga, men ytterst sällan a!
ta ett styeke, säsom skedde i gär kväll,
längträdiga dialogen formligen sprakar te
lyekas rycka publiken med under tre
det av klatschar ät alla häll. Man är st
länga timmar, mellanakterna oberäk¬
lbland böjd att tyeka det gür för längt st
nade, sä mäste dot helt enkelt betrak¬
med denna intellektuella knivkastning, te
tas som en författartriumf av första
som är vädlig, icke minst för författa- ir
klassen — och även en triumf för de
ron själv. Denne har visserligen be- oc
agerande. Vi he att konstatera bäda¬
handlat sina egna trosförvanter med la
dera.
de största sympatierna, men är icke tr
Redan uppslaget till denna av skämt
blind för deras fel. Naturligt fär den kt
omvände juden, här i en docents skepel. d.
och allvar, av ironi, satir och äkta
se, sitta emellan, men ären de andra ki
Schnitzlerspiritualitet flödande kome.
fä en och annan kittling mellan revbe- d.
di är överdädigt väl funnet och lika
väl som konsekvent utnyttjat.
Inen. Värst ätgängna áro förstäs och ki
med rätta de bigotta hyeklarna och
Professor Bernhardi, direktören för
konjunkturmaffarna, som fá pä pälsen
det enskilt subventinerade lasarettet
sä hären virvla i luften. Med frän¬
Elisabetinum har fütt ett egendomligt
skiljande av ätskilliga delar sofisteri „.
sjukdomsfall pä sin avdelning: en ung
kvinna, som är räddningslöst prisgiven
och onödiga sottiser, kan man gott er¬ fi
ät döden inom nägra timmar, men som
känna denna Schnitzlerkomedi säsom 1.
en av de kvickaste och mest underhäl-t
det oaktat känner sig fullt frisk och
lande, som nägonsin gätt över en scen. n
väntar att fä gä ut i det sprudlande li¬
Likaledes bör utförandet betechnas
vet, kanske med allvarligt uppsät att
som ett av de allra bästa i sitt slag. n
leva detta värdigare och mindre lättfür¬
Hela Dramatiska teaterns stab av emi- e
digt än hittills. Emellertid ekickar skö¬
nenta förmägor, äldre och yngre, gick 1
terskan efter pastor Reder för att den
i elden och presterade ett samspel, eom #
dödsdömda enligt katolsk sed mä bikta
mäste avvinna äskädaren den mest ode¬
sig och undfä sista smör jelsen.
lade beundran. Det är icke möjligt att
Pastorn kommer, men stöter i mot¬
gä i detalj med alla de olika rollerna,
taglingsrummet pá Bernhardi, som
sà intressant och givande detta än kun¬
förbjuder honom att störa den döendes
de vara.
3
sista, kanske enda verkligt lyekliga tim.
Främst lyste i den väldiga titelrollen F
mar. Pastorn upprörés i sitt innersta
Emil Hillberg, som i gär skapade en avr.
över det oerhörda i att för en stunds
sina stora sceniska gestalter — kanskeiF
inbillad jordisk lycka sätta en männi¬
den största. Hans professor Bernbardiste
skas eviga väl pä spel och ger sköter¬
blev en ministerprestation, värdig, im¬ 8#
skan en vink att underrätta flickan om
ponerande, medryckande. Icke ett #
sin ankomst. Denna underrättelse dö¬
Idar henne, och tvisten mellan läkaren
ögonblick föll han ur rollen som den p
lugne, klart blickande vetenskapsman- o.
Loch prästen, representanter för tvän¬
nen, för vilken sanningen och sannings- g
ne, varandra fullkomligt oförstäende
sökandet är enda rättesnöret och som b.
livsäskädningar, fär säledes en hastig
och pinsam arslutning.
icke en sekund ger efter för en enda av F.
livets tusen fordringar pä anpassning “.
Mon affären är icke slut härmed. Ge¬
och kompromiss.
nom avundsamma kolleger eprids histo¬
Värdigt vid hans sida stod hrr Lind¬
rien snart ut och göres till en parti¬
berg och Palme som tvä gamla goda 1
fräga, som fär sin kulmen i riksdagen
kamrater, medan hr Personne excellera- m.
i form av en interpellation. Bernhardi
de i sin typieka, denna gängen roligt M
#är nämligen judo och ateist — de kleri¬
varierande jargong som en rävaktig,
kale försumme icke det gynnsamma falsk kollega. Hr Hedqvist fick
tillfället att komma ät en sädan, och
som den hale undervisningsministern u.
med honom de frisinnade i gemen.
ett nytt tillfälle att briljera som mästa- á
Följden blir, att Elisabetinums höga
rediktionen, och även hrr Norée,V
beskyddare dra sig undan, och under
Lambert, Molander, Gösta Hillberg och
ett stormigt sammanträde i kollegiet —
Johannisson förtjäna intet annat än be¬ o.
den spännande huvudscenen i 3:dje ak¬
röm för sina olika, väl genomtänkta n
ten — anfalles Bernhardi av sina kle¬
typer.
rikalistiskt einnade kamrater och avgär
En särskild eloge bör tillkomma An¬
som direktör för institutet. Men icke
ders de Wahl, som i prästens parti vi-“
Inog härmed. Av kultusministern, som
1#
sade prov pä sin överlägena konst —
Ivarit haus ungdomskamrat och förkla¬
sà överlägsen denna blir, dà han gom nu
rat sig solidarisk med honom i den se¬
iehe behöver läta locka sig till de van¬
naste affären, blir han av konj inktur¬
lig, störande känsloeruptionerne.
hänsyn utlämnad till en rättslig under¬
Regiesören, Gustav Linden, som även p
sökning, som tack vare tvä förvräng¬
gjo.t den utmärkta översättningen, fär 8
de vittnesmäl resulterar i tvá mänaders
icke glömmas. Dä det hela tiden —
fängelse.
även för öppen ridà — livliga bifallet
Den upprörande domen tar Bernhar¬
efter sista akten övergick till ovationer,
di med jämnmod. Han anser sig ha
steg hr L. fram och tuckade à förfat¬
handlat rätt och fär i sitt hem mottaga
tarens vägnar für hyllningen, som han
besök av pastor Reder, som förklarar,
ville telegrafiskt överbringa till den
art även han anser, att professorn som
rätte adressaten. Men han hade nog B
Täkare icke kunnat handla annorlunda.
rätt att behülln en god del för sig ejälv.I.
Nu uppetär mellan den allvarligt reli¬
0. H.
giöse själnsörjaren och den konfessions¬
n
löse men etiskt lika allvarlige läkaren
Anna Widforss’ visafton üger rum sön¬
Ien Överlägset utformad diskussion över
dag kväll kl. 8 e. m. i Arbetareinstitutets ar
frägan, om icke prästen under sitt vitt¬
hörena! (Klara Norra Kyrkogata 8). Med¬
k1
Tnesmal inför rätten borde framfört den- verkande bliva hrr Oscar Bergström och
jna sin äsikt. Prästen menar sig vidlJohn W. Larsson,
3.
Wen den en ernnel fordtrar eit leranien ionen (er linie relleralute ni anhen
intresse för dagens partistrider under
och högre häll komma att rosa markna¬
tc
den.
det politiska lapptäcke, som heter öster¬
k.
rikiska monarkien. Men om trots det¬
I hela den länga, men ytterst sällan a!
ta ett styeke, säsom skedde i gär kväll,
längträdiga dialogen formligen sprakar te
lyekas rycka publiken med under tre
det av klatschar ät alla häll. Man är st
länga timmar, mellanakterna oberäk¬
lbland böjd att tyeka det gür för längt st
nade, sä mäste dot helt enkelt betrak¬
med denna intellektuella knivkastning, te
tas som en författartriumf av första
som är vädlig, icke minst för författa- ir
klassen — och även en triumf för de
ron själv. Denne har visserligen be- oc
agerande. Vi he att konstatera bäda¬
handlat sina egna trosförvanter med la
dera.
de största sympatierna, men är icke tr
Redan uppslaget till denna av skämt
blind för deras fel. Naturligt fär den kt
omvände juden, här i en docents skepel. d.
och allvar, av ironi, satir och äkta
se, sitta emellan, men ären de andra ki
Schnitzlerspiritualitet flödande kome.
fä en och annan kittling mellan revbe- d.
di är överdädigt väl funnet och lika
väl som konsekvent utnyttjat.
Inen. Värst ätgängna áro förstäs och ki
med rätta de bigotta hyeklarna och
Professor Bernhardi, direktören för
konjunkturmaffarna, som fá pä pälsen
det enskilt subventinerade lasarettet
sä hären virvla i luften. Med frän¬
Elisabetinum har fütt ett egendomligt
skiljande av ätskilliga delar sofisteri „.
sjukdomsfall pä sin avdelning: en ung
kvinna, som är räddningslöst prisgiven
och onödiga sottiser, kan man gott er¬ fi
ät döden inom nägra timmar, men som
känna denna Schnitzlerkomedi säsom 1.
en av de kvickaste och mest underhäl-t
det oaktat känner sig fullt frisk och
lande, som nägonsin gätt över en scen. n
väntar att fä gä ut i det sprudlande li¬
Likaledes bör utförandet betechnas
vet, kanske med allvarligt uppsät att
som ett av de allra bästa i sitt slag. n
leva detta värdigare och mindre lättfür¬
Hela Dramatiska teaterns stab av emi- e
digt än hittills. Emellertid ekickar skö¬
nenta förmägor, äldre och yngre, gick 1
terskan efter pastor Reder för att den
i elden och presterade ett samspel, eom #
dödsdömda enligt katolsk sed mä bikta
mäste avvinna äskädaren den mest ode¬
sig och undfä sista smör jelsen.
lade beundran. Det är icke möjligt att
Pastorn kommer, men stöter i mot¬
gä i detalj med alla de olika rollerna,
taglingsrummet pá Bernhardi, som
sà intressant och givande detta än kun¬
förbjuder honom att störa den döendes
de vara.
3
sista, kanske enda verkligt lyekliga tim.
Främst lyste i den väldiga titelrollen F
mar. Pastorn upprörés i sitt innersta
Emil Hillberg, som i gär skapade en avr.
över det oerhörda i att för en stunds
sina stora sceniska gestalter — kanskeiF
inbillad jordisk lycka sätta en männi¬
den största. Hans professor Bernbardiste
skas eviga väl pä spel och ger sköter¬
blev en ministerprestation, värdig, im¬ 8#
skan en vink att underrätta flickan om
ponerande, medryckande. Icke ett #
sin ankomst. Denna underrättelse dö¬
Idar henne, och tvisten mellan läkaren
ögonblick föll han ur rollen som den p
lugne, klart blickande vetenskapsman- o.
Loch prästen, representanter för tvän¬
nen, för vilken sanningen och sannings- g
ne, varandra fullkomligt oförstäende
sökandet är enda rättesnöret och som b.
livsäskädningar, fär säledes en hastig
och pinsam arslutning.
icke en sekund ger efter för en enda av F.
livets tusen fordringar pä anpassning “.
Mon affären är icke slut härmed. Ge¬
och kompromiss.
nom avundsamma kolleger eprids histo¬
Värdigt vid hans sida stod hrr Lind¬
rien snart ut och göres till en parti¬
berg och Palme som tvä gamla goda 1
fräga, som fär sin kulmen i riksdagen
kamrater, medan hr Personne excellera- m.
i form av en interpellation. Bernhardi
de i sin typieka, denna gängen roligt M
#är nämligen judo och ateist — de kleri¬
varierande jargong som en rävaktig,
kale försumme icke det gynnsamma falsk kollega. Hr Hedqvist fick
tillfället att komma ät en sädan, och
som den hale undervisningsministern u.
med honom de frisinnade i gemen.
ett nytt tillfälle att briljera som mästa- á
Följden blir, att Elisabetinums höga
rediktionen, och även hrr Norée,V
beskyddare dra sig undan, och under
Lambert, Molander, Gösta Hillberg och
ett stormigt sammanträde i kollegiet —
Johannisson förtjäna intet annat än be¬ o.
den spännande huvudscenen i 3:dje ak¬
röm för sina olika, väl genomtänkta n
ten — anfalles Bernhardi av sina kle¬
typer.
rikalistiskt einnade kamrater och avgär
En särskild eloge bör tillkomma An¬
som direktör för institutet. Men icke
ders de Wahl, som i prästens parti vi-“
Inog härmed. Av kultusministern, som
1#
sade prov pä sin överlägena konst —
Ivarit haus ungdomskamrat och förkla¬
sà överlägsen denna blir, dà han gom nu
rat sig solidarisk med honom i den se¬
iehe behöver läta locka sig till de van¬
naste affären, blir han av konj inktur¬
lig, störande känsloeruptionerne.
hänsyn utlämnad till en rättslig under¬
Regiesören, Gustav Linden, som även p
sökning, som tack vare tvä förvräng¬
gjo.t den utmärkta översättningen, fär 8
de vittnesmäl resulterar i tvá mänaders
icke glömmas. Dä det hela tiden —
fängelse.
även för öppen ridà — livliga bifallet
Den upprörande domen tar Bernhar¬
efter sista akten övergick till ovationer,
di med jämnmod. Han anser sig ha
steg hr L. fram och tuckade à förfat¬
handlat rätt och fär i sitt hem mottaga
tarens vägnar für hyllningen, som han
besök av pastor Reder, som förklarar,
ville telegrafiskt överbringa till den
art även han anser, att professorn som
rätte adressaten. Men han hade nog B
Täkare icke kunnat handla annorlunda.
rätt att behülln en god del för sig ejälv.I.
Nu uppetär mellan den allvarligt reli¬
0. H.
giöse själnsörjaren och den konfessions¬
n
löse men etiskt lika allvarlige läkaren
Anna Widforss’ visafton üger rum sön¬
Ien Överlägset utformad diskussion över
dag kväll kl. 8 e. m. i Arbetareinstitutets ar
frägan, om icke prästen under sitt vitt¬
hörena! (Klara Norra Kyrkogata 8). Med¬
k1
Tnesmal inför rätten borde framfört den- verkande bliva hrr Oscar Bergström och
jna sin äsikt. Prästen menar sig vidlJohn W. Larsson,