E
Sen

Arthur Schnitzlers senaste arbete, hans karaktärsegendomligheter ut-nens representanter till dramats star-företrädare i herrar Personne
femaktskomedien Proiessor Bern¬
vecklar sig dramats handling. Ett för-kast verkande ógenblick. Hr Lindberglberts gestalter.
hardi“, som i gär hade sin premiär pälslag en med det klerikala partiet för-Thade av den gamle vetenskapsmannen
Appläderna vid femte akte
Dramatiska teatern, är närmast enbunden kollega, professor Ebenwald,
vo flyktigare än man kunde v
Cyprians roll format en fast och stil¬
politisk satir, byggd pä den för Os¬
dä man tar tidens snabba
gör honom, att förbigä en judisk s6 full figur. Hr Palme fick en appläd
terrike karaktäristiska motsättningen
stängningstimmen i betraktan
kande till en assistentbefattning och i för öppen ridá för sitt temperament¬
mellan det antisemitiskt katolska par¬
om inte det faktum att
stället föreslá en annan, mindre me-ffulla försvar i tredje akten för pro¬
tiet och det liberala. Nägon egentlig
stämplar hjälten, professor
riterad, varigenom riksdagsinterpella-fessor Bernhardi. Hr Personne hade
aktualitet för svensk publik har icke
som ’ett stort nöt'’ hade sin
tionen eventuellt skulle kunna inhibe-frán början nägot chargerat sin roll
publiken, även premiärpubli
själva konflikten i pjäsen, dä värtjras, avvisar han med indignation. Kul-zom professor Ebenwald, men höjde
bestämt illa varn attise den
lands politik icke är betungad vare sigtusministern, professor Flint, en äre¬
sin framställning i tredje akten. givit sina sympatier och önsk
med nägon klerikalism eller nägon ju¬
girig och hal politiker, lovar att
bistä honom, börjar ocksä sitt tal 1 Hr Ivan Nilsson hade av professor Lö-i fem akter begyeklad till all
defräga. Men stycket har eljest bäde
wenstein pä fri hand gjort en pittoresk
den delar nog inte alls förfat
Isom konstverk och som österrikisk kul¬
riksdagen meckett varmt försvar, men
häft filosofiska blick.
##ch underhällande figur, som kanske
turskildring ocksd fürross sitt ihtresse.
nar han ser det motsanen partiets styr¬
VidVildandens“ senaste
blott framträdde nägot utom rollens
Det kan stundom — som i den senastlka och utsättes för dess hänfulla av¬
tt
Dramaten hördes tvä damer
begränsade ram. Bland övriga upp¬
pä Intima teatern givna pfäsen''In¬
brott, faller han av och utlövur en un¬
sin uppfattning att ’den p
trädande mä nämnas hrr Lambert, No¬
termezzo' — läda nägot artificiellt
dersökning.
r
mer aldrig att gä’. Nägo
rée, Johannison, Gösta Hillberg och
Professor Bernhardis medicinska
„V
profetia kunde ätminstone un
Browallius.
„trots all fyndighet och erotisk virtuo¬
krets avspeglar inom sin trüngre sfür
inte uppsnappa i gär bland
sitet som här utvecklas är ämnet för
' Professor Bernhardi'' torde vara
de politiska partiernas strid och ställ¬
n
Lätom oss därför hoppas
honom icke outtömligt. I Professor
Schnitzlers hittills mest betydande dra¬
ning. I tredje akten har direktionen
publikens hälning var utslags
Bernhardi'' finns icke ett spär av ere¬
för Bernhardis klinik ett stormigt sam¬
ma. Den förtjänar att ses.
att vi sà smäningom fá fruk
tik och den enda kvinnliga uppträdan¬
manträde. Professorerna Ebenwald
J. L.
Ita läkardramas framgäng ind
de är en sjukskôterska. Men i stäl¬
och Filitz representera det klerikala
dramatik i ett svenskt orig
let äger detta drama, som rör sig med
partiet, Cyprian, Pflugfelder och Lö¬
Serafimerlasarettet', drama
Mollanakt.
handgripliga maktfaktorer och sam¬
ter av Nils Erdmann.
wenstein det upplysta frisinnet pä
mansatta problem, en fast verklighets- Bernhardis sida och slutligen d:r
Alla premiärer ha sin oföränderliga
basis och utmärker sig för en logiskSchreimann, den omvände och ka-Istamtrupp, men för övrigt växlar publi¬
och otvungen gestaltning.
raktärslöse juden, som antagit na-ikens karaktär ganska väsentligt alltef¬
Schnitzler, som själv varit läkare,
tional-tyska maner, vänder sig mot Iter teaterns rang och framför allt det
rykte som gätt före stycket.
inför oss här i den Nögre -medicinska
sina stamförvanter och sluter sig till
I
gür afton t. ex. kunde den som
världen i Wien. Det vimlar av pro¬
de härskande partierna. Bernhardi
kom in pä Dramatiska teaterns parkett
tvingas nedlägga sitt direktorskap. Av
även utan en aning om programmet ge¬
fessor Bernhardi, av judisk härkomst,
domstolen dömes han till tvä mänaders
nast ha slutit sig av publikens samman¬
förbjuder som direktör för Elisabeths-Ifängelse, trots den gode pastorn lojalt
sättning att ett rasproblem skulle kom- F.
kliniken en katolsk pastor att ge ab-]förklarat sig övertygad att han med
ma att debatteras, sä talrikt var den
solution ät en döende flicka han har
sitt uppträdande ej avsäg nägon de¬
semitiska rasen företrädd à bänkrader¬
under sin värd. Avslaget motiveras
monstration mot katolska kyrkan.
1
na. Avenledes talrika, men mindre lät¬
#ermed att flickan icke vet hon skadl
en uppgörelsescen mellan prästen och
ta att ögonblickligen identifiera voro
do och atb prästens uppenbarelse där¬
läkarna. I själva verket är ju ocksä
för skulle uppröra hennes sista tim¬
tertetrtchtr u rer
hjältens, professor Bernhardis egenskap
Imar och päskynda hennes död. His¬
ende präst att även om han försöker
av läkare lika avgörande förstycket som)!
torien kommer strax ut och utmyntas
vara uppriktigt fullt förena sanningen
den av jude. När sedan ridán gick
med kyrkans krav.
av det klerikala partiet. Bernhardis
upp, fick publiken genast sysselsättning s#
K
uppträdande betraktas som ett utbrott
I femte akten visar det sig, dä Bern¬
med att jämföra maskerna à scenen med
originalen à parkett, men tyektes snart
hardi redan utstätt sitt straff, att mä¬
av judarnas fientlighet mot den krist¬
fängslas, uteslutande av pjäsen, Icke
na religionen och som en förolämpning
let mäste revideras, dä den hysteriska
alltid fär man se en premiärpublik med
mot den kristna befolkningens religiö¬
sjukskôterskan, som avgivit det mest
mera omedelbart deltagande följa hän¬
graverande vittnesmälet, anmäler att
sa känslor. Tidningarna slä alarm,
delsernas gäng. Man appläderade för
hon vittnat falskt. Ministern Flint
de höga medlemmarna av kuratoriet
#
öppen ridä, icke särskilt de mest glän¬
sätter sig strax in i situationen och
för den med enskilda medel under¬
sande replikerna eller skädespelarnas
stödda kliniken avsäga sig sina he¬
förbereder ett glänsande försvar för
lyekligaste ögonblick, men man upp¬
dersposter, varmed anstalten hotas till
Bernhardi och professorn själv fär ge¬
muntrade de goda och ädla professorer-
sin Pkonomiska existens, och saken
nom ett hovräds mun en lektion i
na och eggade dem att bräcka av detit
bli: föremäl för en klerikal interpella¬
Schnitzlers egen icke alltför allvar¬
lumpna och intrigerande klerikalpartiet,
tion i riksdagen.
ligt menade skeptiska ackommoda¬
vilket, stackare, ju dock bestod pjäsens
Professor Bernhardi är uteslutande Itionslära: om man inte vill bli politi¬
spänning. Om publikens sympatier va¬
läkare och vetenskapsman. Det plöts-Iker eller martyr, sà fär,en klok man rit delade mellan de tvä partierna säll
liga offentliga bräket kring denna hän¬
inte alltför starkt hälla pä sin rätt,
hade det kanske blivit än tätare applä¬
utan vid tillfälle jämka med plikten.
delse, vid vilken han anser sig blott
der och än livligare diskussioner unders!
ha fyllt sin läkarplikt, förefaller ho¬
Teatern hade sänt alla sina förnäms-Ide fyra mellanakterna, men det voro delr
icke, därför hade författaren som skick-1
Inom föraktligt och ovidkommande.
ta manliga krafter i elden. Samspelet
lig karl väl sörjt. Men ut frän vilka för-J
Han kan icke förmäs att ansluta sig
var gott, nägot som i synnerhet fram¬
utsättningar den ärade publiken applä¬!
och sin sak till nägot parti. Han är
trädde i tredje aktens sammanträdes¬
derade professor Cyprians ord till hjäl-c.
stolt och ömtälig. Han glömmer icke
scen, vilken gencm de länga an¬
ten att mänskligheten är ett pack i ge-II.
lidna oförrätter. Han är svärförson¬
förandena lätt kunnat falla isär.
men, det torde den själv ha svärt attse
lig och oböjlig. Han har svärt att
Skädespelarna voro upplagda och
förklara. När ett par akter gätt, ochi#.
över huvud ingä pä nägon kompro¬
intresserade för sina uppgifter.
man träffades i foajéen, märkte man ##
miss och framför allt icke när det
De ryckte inom kort med sig
plötsligt hur förträffligt det gick att
gäller hans övertygelse. Ur dessa
publiken, som med applädsalvor
reda sig med en pjäs utan damer. Man
hade helt enkelt icke tänkt pä att snk¬
själv tog parti i scenens debatter. Det
Wamt. f.„„ „„ „ „
na det kvinnliga elementet, där var sä
livliga intresset höll sig relativt jämnt
myeket av intresse ändä. Och om jag
fördelat över alla fem akterna.
varit skädespelerska pä parkett eller i
Hr Emil Hillberg uppbar värdigt
loger, som mänga voro det i gär, skul¬
den länga och fordrande rollen som
le jag ha känt mig underlig till mods.
professor Bernhardi. Han ätergav
Ty medan en salong utan damer fort¬
med myndighet och finhet vetenskaps¬
farande är nägot otänkbart, kan en
+maubens lugna, överlagenn och ironi¬
Täs utan sä mycket som ens en kam-
ska väsen. Hr Hedqvist spelade med
marjungfru under fyra hela akter bli en
Sücees.
stor brio den smidiga och vältaliga
Det är väl knappast för myeket att
ministern, som med en akrobats skick¬
beteckna gürdagens premiär som en sue¬#..
lighet balanserade pä politikens labila
uda Rsie srsiter ech krisina vore bo.