tt
menesien 1. 1.eu. Aen int usie. bene. 3. Pereten den Terennsth, . ede. duche dnrmnent ae 196 290. 11
vo Trktigare ün man kunde vänt
politisk satir, byggd pä den för Os-Tgör honom, att förbigä en judisk sö- full figur. Hr Palme fick en applädda man tar tidens snabba
terrike karaktäristiska motsättningen Tkande till en assistentbefattning och i för öppen ridá för sitt temperanient¬
stängningstimmen i betraktande.
mellan det antisemitiskt katolska par¬
stället föreslá en annan, mindre me¬
om inte det faktum att slutt
tiet och det liberala. Nägon egentlig
fulla försvar i tredje akten för pro¬
riterad, varigenom riksdagsinterpella¬
stümplar hjälten, professor Ber
fessor Bernhardi. Hr Personno hade
aktualitet för svensk publik har icke tionen eventuellt skulle kunna inhibe¬
som '’ett stort nöt'’ hade sin and
frän början nägot chargerat sin roll
själva konflikten i pjäsen, dä värtlras, avvisar han med indignation. Kul¬
publiken, även premiärpubliken
lands politik icke är betungad vare sig
som professor Ebenwald, men höjde
tusministern, professor Flint, en äre¬
bestämt illa varn att se den hj#
med nägon klerikalism eller nägon ju¬
sin framställning i tredje akten.
girig och hal politiker, lovar att
givit sina sympatier och önskat
iefräga. Men stycket har eljest bädebistä honom, börjar ocksä sitt tal i
Hr Ivan Nilsson hade av professor Lö¬
i fem akter begycklad till allra ##
soi konstverk och som österrikisk kul-[riksdagen merkett varmt försvar, men
wenstein pä fri hand gjorten pittoresk
den delar nog inte alls författare
turskildring ocksd for oss sitt ihtresse. jnar han ser deb motsaven partiebs styr¬
h underhällande figur, vom kanske
höft filosofiska blick.
Det kan stundom — som i den senastka och utsättes för dess hänfulla av¬
blott framträdde nägot utom rolleus
uidVildandens“ senaste rei
pä Intima teatern givna pjäsen!'In-brott, faller han av och utlovar en un¬
Dramaten hördes tvä damer utte
begränsade ram. Bland övriga upp¬
termezzo' — läda nägot artificiellt
dersökning.
sin uppfattning att 'den pjäse
trädande mä nämnas hrr Lambert, No¬
vid Schnitzlers rent erotiska dramer,
mer aldrig att gä“. Nägon
Professor Bernhardis medicinska
rée, Johannison, Gösta Hillberg och
trots all fyndighet och erotisk virtuo-Ikrets avspeglar inom sin trängre sfär
profetia kunde ätminstone under
Browallius.
inte uppsnappa i gär bland publi
sitet som här utvecklas är ämnet förde politiska partiernas strid och ställ¬
Professor Bernhardi' torde vara
honom icke outtömligt. I Professor
Lätom oss därför hoppas att p
ning. I tredje akten har direktionen
Schnitzlers hittills mest betydande dra¬
Bernhardi'' finns icke ett spär av ere¬
publikens hälning var utslagsgivar
för Bernhardis klinik ett stormigt sam¬
ma. Den förtjänar att ses.
tik och den enda kvinnliga upptrüdan¬
att vi sá smäningom fä frukten
manträde. Professorerna Ebenwald
J. L.
ta läkardramas framgäng inom v
de är en sjukskôterska. Men i stäl¬
och Filitz representera det klerikala
dramatik i ett svenskt original,
let äger detta drama, som rör sigmed
partiet, Cyprian, Pflugfelder och Lö¬
Serafimerlasarettet“, drama i 1
handgripliga maktfaktorer och sam¬
Mollanakt.
wenstein det upplysta frisinnet pä
ter av Nils Erdmann.
mansatta prohlem, en fast verklighets- Bernhardis sida och slutligen der
Alla premiärer ha sin oföränderliga
Der
basis och utmärker sig för en logisk Schreimann, den omvände och ka¬
stamtrupp, men för övrigt växlar publi¬
och otvungen gestaltning.
raktärslöse juden, som antagit na-kens karaktär ganska väsentligt alltef¬
Schnitzler, som själv varit läkare,
tional-tyska maner, vänder sig mot #ter teaterns rang och framför allt det
inför oss här i den Högre -medicinska
sina stamförvanter och sluter sig till
rykte som gätt före styoket.
världen i Wien. Det vimlar av pro¬
de härskande partierna. Bernhardi
I gär afton t. ex. kunde den som
fessorer och docenter i stycket. Pro¬
tvingas nedlägga sitt direktorskap. Av
kom in pä Dramatiska teaterns parkett
fessor Bernhardi, av judisk härkomst,
även utan en aning om programmet ge¬
domstolen dömes han till tvä männders
förbjuder som direktör för Elisabeths-Ifängelse, trots den gode pastorn lojalt
nast ha slutit sig av publikens samman¬
sättning att ett rasproblem skulle kom-|I
kliniken en katolsk pastor att ge ab-förklarat sig övertygad att han med
ma att debatteras, sä talrikt var den
solution ät en döende flicka han harsitt uppträdande ej avsäg nägon de¬
Isemitiska rasen företrüdd à bänkrader¬
under sin värd. Avslaget motiveras Imonstration mot katolska kyrkan. I
na. Avenledes talrika, men minüre lät¬
därmed att flickan icke vet hon skall
en uppgörelsescen mellan prästen och
ta att ögonblickligen identifiera vore
dö och att prästens uppenbarelse där¬
Bernhardi i fjärde akten läter förfat-[läkarna. I själva verket är ju ocksä
för skulle uppröra hennes sista tim¬
taren uppvisa svärigheten för en tro¬
hjältens, professor Bernhardis egenskap
mar och päskynda hennes död. His¬
ende präst att även om han försöker
av läkare lika avgörande fönstvcket somif“
torien kommer strax ut och utmyntas
vara uppriktigt fullt förena sanningen
den av jude. När sedan ridän gick
av det klerikala partiet. Bernhardis
med kyrkans krav.
upp, fick publiken genast svsselsättning
uppträdande betraktas som ett utbrott
Ifemte akten visar det sig, dä Bern¬
med att jämföra maskerna á scenen med
lav judarnas fientlighet mot den krist¬
hardi redan utstätt sitt straff, att mä¬
originalen à parkett, men tycktes snart
na religionen och som en förolämpning
let mäste revideras, dä den hysteriska
fängslas, uteslutande av pjäsen, Icke
mot den kristna befolkningens religiö¬
sjuksköterskan, som avgivit det mest
alltid fär man se en premiärpublik med
sa känslor. Tidningarna slä alarm,
graverande vittnesmälet, anmäler att
mera omedelbart deltagande följa hän¬
de höga medlemmarna av kuratoriet
delsernas gäng. Man appläderade för
hon vittnat falskt. Ministern Flint
för den med enskilda medel under¬
öppen ridä, icke särskilt de mest glän¬
sätter sig strax in i situationen och
stödda kliniken avsäga sig sina he¬
sande replikerna eller skädespelarnas
förbereder ett glänsande försvar för
dersposter, varmed anstalten hotas till
lyekligaste ögonblick, men man upp¬
Bernhardi och professorn själv fär ge¬
sin ekonomiska existens, och saken
muntrade de goda och ädla professorer¬
nom ett hovräds mun en lektion 1
blir föremäl för en klerikal interpella¬
na och eggade dem att bräcka av detit.
Schnitzlers egen icke alltför allvar-Ilumpna och intrigerande klerikalpartiet,
tion i riksdagen.
6
ligt menade skeptiska ackommoda¬
vilket, stackare, ju dock bestod pjäsensig
Professor Bernhardi är uteslutande
tionslära: om man inte vill bli politi-spänning. Om publikens sympatier va¬
läkare och vetenskapsman. Det plöts¬
ker eller martyr, sà fär,en klok man rit delade mellan de tvä partierna sä
liga offentliga bräket kring denna hän¬
inte alltför starkt hälla pá sin rätt, hade det kanske blivit än tätare applä¬
delse, vid vilken han anser sig blott
utan vid tillfälle jämka med plikten, der och än livligare diskussioner under!
ha fylit sin läkarplikt, förefaller ho¬
Teatern hade sänt alla sina förnäms-Ide fyra mellanakterna, men det voro desr
nom föraktligt och ovidkommande.
ta manliga krafter i elden. Samspelet icke, därför hade författaren som skick¬
Han kan icke förmäs att ansluta sig
var gott, nägot som i synnerhet fram-lig karl väl sörjt. Men ut frän vilka för-13
och sin sak till nägot parti. Han är
utsättningar den árade publiken applä-I
trädde i tredje aktens sammanträdes¬
stolt och ömtälig. Han glömmer icke
derade professor Cyprians ord till hjäl-c
scen, vilken genom de länga an¬
lidna oförrätter. Han är svärförson¬
ten att mänskligheten är ett pack i ge-|t
förandena lätt kunnat falla isär.
lig och oböjlig. Han har svärt att
men, det torde den själv ha svärt attse
Skädespelarna voro upplagda och
över huvud ingä pä nägon kompro¬
förklara. När ett par akter gätt, och u
intresserade för sina uppgifter.
miss och framför allt icke när det
man träffades i foajéen, märkte man
9
De ryckte inom kort med sig
gäller hans övertygelse. Ur dessa
plötsligt hur förträffligt det gick att
publiken, som med applädsalvor
reda sig med en pjäs utan damer. Man
själv tog parti i scenens debatter. Det
Vamt. Mavo „„ . „
hade helt enkelt icke tänkt pä att sak¬
livliga intresset höll sig relativt jämnt
na det kvinnliga elementet, där var sä
fördelat över alla fem akterna.
mycket av intresse ändä. Och om jag
varit skädespelerska pä parkett eller i
Hr Emil Hillberg uppbar värdigt
loger, som mänga voro det i gär, skul¬
den länga och fordrande rollen som
le jag ha känt mig underlig till mods.
professor Bernhardi. Han ätergav
Ty medan en salong utan damer fort¬
Tmed myndighet och finhet vetenskaps¬
farande är nägot otänkbart, kan en
Fmahnens lugna, öterlagena och froni¬
Hjäs utan sä mycket som ens en kam¬
ska väsen. Hr Hedqvist spelade med
marjungfru under fyra hela akter bli en
t
stor brio den smidiga och vältaliga
suecés.
ministern, som med en akrobats skick¬
Det är väl knappast för myeket att
beteckna gürdagens premiär som en sue-
lighet balanserade pä politikens labila
cès. Bäde semiter och kristna voro be-
jämviktslägen. Hr de Wahl som jätna, det fattades bars att de föfran
prästen lyfte i förening med hr Hill-jute skulle vars det, men att även de,
berg upp fjärde aktens uppgörelse senare ställde sig si välvilliga, bevisar
scen mellan vetenskapens och roligio-att de voro bättre än deras värda ställ¬
menesien 1. 1.eu. Aen int usie. bene. 3. Pereten den Terennsth, . ede. duche dnrmnent ae 196 290. 11
vo Trktigare ün man kunde vänt
politisk satir, byggd pä den för Os-Tgör honom, att förbigä en judisk sö- full figur. Hr Palme fick en applädda man tar tidens snabba
terrike karaktäristiska motsättningen Tkande till en assistentbefattning och i för öppen ridá för sitt temperanient¬
stängningstimmen i betraktande.
mellan det antisemitiskt katolska par¬
stället föreslá en annan, mindre me¬
om inte det faktum att slutt
tiet och det liberala. Nägon egentlig
fulla försvar i tredje akten för pro¬
riterad, varigenom riksdagsinterpella¬
stümplar hjälten, professor Ber
fessor Bernhardi. Hr Personno hade
aktualitet för svensk publik har icke tionen eventuellt skulle kunna inhibe¬
som '’ett stort nöt'’ hade sin and
frän början nägot chargerat sin roll
själva konflikten i pjäsen, dä värtlras, avvisar han med indignation. Kul¬
publiken, även premiärpubliken
lands politik icke är betungad vare sig
som professor Ebenwald, men höjde
tusministern, professor Flint, en äre¬
bestämt illa varn att se den hj#
med nägon klerikalism eller nägon ju¬
sin framställning i tredje akten.
girig och hal politiker, lovar att
givit sina sympatier och önskat
iefräga. Men stycket har eljest bädebistä honom, börjar ocksä sitt tal i
Hr Ivan Nilsson hade av professor Lö¬
i fem akter begycklad till allra ##
soi konstverk och som österrikisk kul-[riksdagen merkett varmt försvar, men
wenstein pä fri hand gjorten pittoresk
den delar nog inte alls författare
turskildring ocksd for oss sitt ihtresse. jnar han ser deb motsaven partiebs styr¬
h underhällande figur, vom kanske
höft filosofiska blick.
Det kan stundom — som i den senastka och utsättes för dess hänfulla av¬
blott framträdde nägot utom rolleus
uidVildandens“ senaste rei
pä Intima teatern givna pjäsen!'In-brott, faller han av och utlovar en un¬
Dramaten hördes tvä damer utte
begränsade ram. Bland övriga upp¬
termezzo' — läda nägot artificiellt
dersökning.
sin uppfattning att 'den pjäse
trädande mä nämnas hrr Lambert, No¬
vid Schnitzlers rent erotiska dramer,
mer aldrig att gä“. Nägon
Professor Bernhardis medicinska
rée, Johannison, Gösta Hillberg och
trots all fyndighet och erotisk virtuo-Ikrets avspeglar inom sin trängre sfär
profetia kunde ätminstone under
Browallius.
inte uppsnappa i gär bland publi
sitet som här utvecklas är ämnet förde politiska partiernas strid och ställ¬
Professor Bernhardi' torde vara
honom icke outtömligt. I Professor
Lätom oss därför hoppas att p
ning. I tredje akten har direktionen
Schnitzlers hittills mest betydande dra¬
Bernhardi'' finns icke ett spär av ere¬
publikens hälning var utslagsgivar
för Bernhardis klinik ett stormigt sam¬
ma. Den förtjänar att ses.
tik och den enda kvinnliga upptrüdan¬
att vi sá smäningom fä frukten
manträde. Professorerna Ebenwald
J. L.
ta läkardramas framgäng inom v
de är en sjukskôterska. Men i stäl¬
och Filitz representera det klerikala
dramatik i ett svenskt original,
let äger detta drama, som rör sigmed
partiet, Cyprian, Pflugfelder och Lö¬
Serafimerlasarettet“, drama i 1
handgripliga maktfaktorer och sam¬
Mollanakt.
wenstein det upplysta frisinnet pä
ter av Nils Erdmann.
mansatta prohlem, en fast verklighets- Bernhardis sida och slutligen der
Alla premiärer ha sin oföränderliga
Der
basis och utmärker sig för en logisk Schreimann, den omvände och ka¬
stamtrupp, men för övrigt växlar publi¬
och otvungen gestaltning.
raktärslöse juden, som antagit na-kens karaktär ganska väsentligt alltef¬
Schnitzler, som själv varit läkare,
tional-tyska maner, vänder sig mot #ter teaterns rang och framför allt det
inför oss här i den Högre -medicinska
sina stamförvanter och sluter sig till
rykte som gätt före styoket.
världen i Wien. Det vimlar av pro¬
de härskande partierna. Bernhardi
I gär afton t. ex. kunde den som
fessorer och docenter i stycket. Pro¬
tvingas nedlägga sitt direktorskap. Av
kom in pä Dramatiska teaterns parkett
fessor Bernhardi, av judisk härkomst,
även utan en aning om programmet ge¬
domstolen dömes han till tvä männders
förbjuder som direktör för Elisabeths-Ifängelse, trots den gode pastorn lojalt
nast ha slutit sig av publikens samman¬
sättning att ett rasproblem skulle kom-|I
kliniken en katolsk pastor att ge ab-förklarat sig övertygad att han med
ma att debatteras, sä talrikt var den
solution ät en döende flicka han harsitt uppträdande ej avsäg nägon de¬
Isemitiska rasen företrüdd à bänkrader¬
under sin värd. Avslaget motiveras Imonstration mot katolska kyrkan. I
na. Avenledes talrika, men minüre lät¬
därmed att flickan icke vet hon skall
en uppgörelsescen mellan prästen och
ta att ögonblickligen identifiera vore
dö och att prästens uppenbarelse där¬
Bernhardi i fjärde akten läter förfat-[läkarna. I själva verket är ju ocksä
för skulle uppröra hennes sista tim¬
taren uppvisa svärigheten för en tro¬
hjältens, professor Bernhardis egenskap
mar och päskynda hennes död. His¬
ende präst att även om han försöker
av läkare lika avgörande fönstvcket somif“
torien kommer strax ut och utmyntas
vara uppriktigt fullt förena sanningen
den av jude. När sedan ridän gick
av det klerikala partiet. Bernhardis
med kyrkans krav.
upp, fick publiken genast svsselsättning
uppträdande betraktas som ett utbrott
Ifemte akten visar det sig, dä Bern¬
med att jämföra maskerna á scenen med
lav judarnas fientlighet mot den krist¬
hardi redan utstätt sitt straff, att mä¬
originalen à parkett, men tycktes snart
na religionen och som en förolämpning
let mäste revideras, dä den hysteriska
fängslas, uteslutande av pjäsen, Icke
mot den kristna befolkningens religiö¬
sjuksköterskan, som avgivit det mest
alltid fär man se en premiärpublik med
sa känslor. Tidningarna slä alarm,
graverande vittnesmälet, anmäler att
mera omedelbart deltagande följa hän¬
de höga medlemmarna av kuratoriet
delsernas gäng. Man appläderade för
hon vittnat falskt. Ministern Flint
för den med enskilda medel under¬
öppen ridä, icke särskilt de mest glän¬
sätter sig strax in i situationen och
stödda kliniken avsäga sig sina he¬
sande replikerna eller skädespelarnas
förbereder ett glänsande försvar för
dersposter, varmed anstalten hotas till
lyekligaste ögonblick, men man upp¬
Bernhardi och professorn själv fär ge¬
sin ekonomiska existens, och saken
muntrade de goda och ädla professorer¬
nom ett hovräds mun en lektion 1
blir föremäl för en klerikal interpella¬
na och eggade dem att bräcka av detit.
Schnitzlers egen icke alltför allvar-Ilumpna och intrigerande klerikalpartiet,
tion i riksdagen.
6
ligt menade skeptiska ackommoda¬
vilket, stackare, ju dock bestod pjäsensig
Professor Bernhardi är uteslutande
tionslära: om man inte vill bli politi-spänning. Om publikens sympatier va¬
läkare och vetenskapsman. Det plöts¬
ker eller martyr, sà fär,en klok man rit delade mellan de tvä partierna sä
liga offentliga bräket kring denna hän¬
inte alltför starkt hälla pá sin rätt, hade det kanske blivit än tätare applä¬
delse, vid vilken han anser sig blott
utan vid tillfälle jämka med plikten, der och än livligare diskussioner under!
ha fylit sin läkarplikt, förefaller ho¬
Teatern hade sänt alla sina förnäms-Ide fyra mellanakterna, men det voro desr
nom föraktligt och ovidkommande.
ta manliga krafter i elden. Samspelet icke, därför hade författaren som skick¬
Han kan icke förmäs att ansluta sig
var gott, nägot som i synnerhet fram-lig karl väl sörjt. Men ut frän vilka för-13
och sin sak till nägot parti. Han är
utsättningar den árade publiken applä-I
trädde i tredje aktens sammanträdes¬
stolt och ömtälig. Han glömmer icke
derade professor Cyprians ord till hjäl-c
scen, vilken genom de länga an¬
lidna oförrätter. Han är svärförson¬
ten att mänskligheten är ett pack i ge-|t
förandena lätt kunnat falla isär.
lig och oböjlig. Han har svärt att
men, det torde den själv ha svärt attse
Skädespelarna voro upplagda och
över huvud ingä pä nägon kompro¬
förklara. När ett par akter gätt, och u
intresserade för sina uppgifter.
miss och framför allt icke när det
man träffades i foajéen, märkte man
9
De ryckte inom kort med sig
gäller hans övertygelse. Ur dessa
plötsligt hur förträffligt det gick att
publiken, som med applädsalvor
reda sig med en pjäs utan damer. Man
själv tog parti i scenens debatter. Det
Vamt. Mavo „„ . „
hade helt enkelt icke tänkt pä att sak¬
livliga intresset höll sig relativt jämnt
na det kvinnliga elementet, där var sä
fördelat över alla fem akterna.
mycket av intresse ändä. Och om jag
varit skädespelerska pä parkett eller i
Hr Emil Hillberg uppbar värdigt
loger, som mänga voro det i gär, skul¬
den länga och fordrande rollen som
le jag ha känt mig underlig till mods.
professor Bernhardi. Han ätergav
Ty medan en salong utan damer fort¬
Tmed myndighet och finhet vetenskaps¬
farande är nägot otänkbart, kan en
Fmahnens lugna, öterlagena och froni¬
Hjäs utan sä mycket som ens en kam¬
ska väsen. Hr Hedqvist spelade med
marjungfru under fyra hela akter bli en
t
stor brio den smidiga och vältaliga
suecés.
ministern, som med en akrobats skick¬
Det är väl knappast för myeket att
beteckna gürdagens premiär som en sue-
lighet balanserade pä politikens labila
cès. Bäde semiter och kristna voro be-
jämviktslägen. Hr de Wahl som jätna, det fattades bars att de föfran
prästen lyfte i förening med hr Hill-jute skulle vars det, men att även de,
berg upp fjärde aktens uppgörelse senare ställde sig si välvilliga, bevisar
scen mellan vetenskapens och roligio-att de voro bättre än deras värda ställ¬