E
herrar teaterchefers kollegialitet toge till
1
princip att försöka underkasta sin konkur¬
rensiver det tvivelsutan mycket ansträn¬
gande kraftprove attrej nödvändigt köra i
hop med tvä premiärer pä en och samma
kväll. Men det mä vara med bäde det ena) !
1
och det andra hur som helst. Schnitzler¬
programmet hade till sina olika beständs¬
delar mycket av intresse att erbjuda, och
skiftande ochsbrokigt sammansatt som
det var av sina tre enaktare, var det även“

ganska representativt ochnbelysande för
arten och omfattningen av Arthur Schnitz-
lers författarskap. Det första stycket pä!
programmet, Släktingar“, Hade Hämlät sitt.

ämne frän samma värld varifrán Schnitz¬
ler med sädan förkärlek och främgáng

hämtat sina motiv och som'kan kallas hans
egen självständiga dramatiska nyodling,
även om tekniken därvidlag haft franska
förebilder. Det är nämligen det erotiska
vivörlivet i den glada Donaustaden. Däri¬
frän var även hämtat ämnét för dét stycke,
Alskog“ varigenom Schnitzler blev först
och bäst bekant för svensk publik.’Släk¬
tingar' är ett underhällande stycke med#
dyndig intrig och hälles i en spefullt ironisk
ton samt kom pä det hela taget väl till sin
rätt i utförandet, som var överlämnat ät
fröken Borgström, hrr Fredrikson, Emil och
Gösta Hillberg etc.
Nr 2 pä programmet, skädespelet'Da¬
men med dolken“ var ock delvis förlagt till
det erotiska Wien, men gicki en helt annan
tonart och.var behandlat med en teknik,som
icke var fransk eller hans vanliga wienska
specialisering därav utan som erinrade om
den IHauptmanns Elga“, utänatt jag därför
tror pä nägon inbördes imitation. Somien
drömbild förläggas, nämligen handlingen
och personerna mitt i stycket nägra ärhun¬
draden tillbaka, för att sedan äter försättas
till nutiden pä nytt, om än under andra för¬
hällanden genomleva vad de nyss i ett
avlägset förflutet upplevat. Stycket är mät¬
tat med mycken lidelse, som dock kanske
icke allüid kom fullt till sin rätt.
Slutpjäsen, Pä gröna papegojan“, be¬
nämnes av förfatiaren “grotesk“ och är för¬
Jagd till Paris samma dag som folket reser! i
sig och stormar bastiljen. Nägot ditét ut¬
dragen i början, blir denna grotesk senare
desto mer spännande, fängslande och färg¬
rik. Gröna papegojan“ är ett värdhus,
1
som hälles av en f. d. teaterdirektör, som
läter sina förra komedianter där agera bo¬
var och slinkor, ju värre dess bättre. Där¬
igenom lockas nämligen till lokalen en hel
mängd förnäma dagdrivare av bäda könen,
som i bovarnas berättelser och även i
skällsorden och hotelserna mot dem själva
finna en behagligt gafflande kittling för sina
slappa nerver. Det verkar sä naturligt,
men är, veta de, ändä bara spel. Men sä
helt plötsligt blir det allvar av leken, d.
deklamatoriska fraserna om det förtryckta
folkets hämnd omsättas i handlingar. En
ursinnigt skränande blodtörstig störtar in
och berättar triumferande om basüljens fall
och den blodiga hämnd, som tagits. Be¬
störta smyga sig aristokraterna sin väg,
kvärlämnande en av de sina som fallit of¬
fer för svartsjukan hos en av komedianter¬
na. Det är ett stycke som ställer stora for¬
dringar pä regien, och hr Gustaf Linden
gick med ära frán provet. Av de spelande
börat i främsta rummet nämnas hrr Hed¬
qvist och Enwall.
TES.
Pxstanländeh aftan na
1