box 26/2
PS
21. Koni#se Mizzioder der Fanirientag
Seri
och äskädaren belinner sig i oupphörlig sväng¬
hvad en utomstäende kan se
Fru Silfverström.
ning mellan tragikens och löjets bäda poler,
lämnat ätskilligt öfrigt att önska.
tills finalen kommer med Bastiljens fall och
Af Ulla Linder.
Men fru Silfverström är alltid
alltsammans dränkes i en fruktansvärd realitet
An!
Det var just hvad hon
af eld och blod.
4 FVEN OM ni inte vore vickare svag för
Precis sä!
— Angäende allt som hä
AA katter, sä tror jag dock, att ni mäste bli
Bland de mänga uppträdande, som alla göra
Hennes dotter förlofvar sig me
ganska intagen af det gamla älskvärda exemplar
sin sak bra, förtjänar hr Hedqvist ett sär¬
rande. —
Fru Silfverström stälar
jag har.
skildt och varmt loford för sin af storstilad och
lycka och modersstolthet. Men est
Det är verkligen ett ovanligt trefligt djur.
eldfull konst karaktäriserade framställning af
der har förlofningen gätt öfver styr
Stor mörkgräbrun är han, med en bred, nästan
skädespelaren Henri. För öfrigt var samspelet
Silfverström är mycket beläten dä n
svart rand längs efter ryggen, och utgäende
sällsynt godt och folkscenerna hade ett indivi¬
Hon unnade verkligen sin stackars
frän den där randen och sträckande sig nerät
duellt lif, som vittnade om insiktsfull regi.
bättre, än att fä sitta med ängslan
sidorna ett antal smalare, mörka strimmor,
och kanske svartsjuka till, det al
vackert skiftande efter bukens rundning. Hvita
Hur kunde äktenskaplig lycka dde
tassar och under hakan en liten hvit fläck, lik¬
och vänta pä sin Börje. (Hvem a
som en nystärkt kravatt.
Pá Operan ha de bäda syskonen fröknarna Sigrid
att nästa Börje inte läter stackars
Den där lilla fläcken mäste jag särskildt pä¬
och Astrid Svärdström debuterat i"Hans och
och vänta pä sig, äfven om han är
Greta“, hvilka bäda uppgifter utfördes med stor sänglig
peka, den ger ett otroligt propert och litet smä¬
niska?)
friskhet och en dramatisk aktion, som förvisso kunde
förnämt intryck.
behöft mera konstnärlig filning, men öfverraskade genom
Hennes son söker en anställning.
Därtill kommer ett litet rundt, trefligt hufvud
käckhet och godt humör. Hr Oscar var en mycket
är en ypperlig plats! Präktiga inko
och ett par stora, runda, alltid förvänade ögon,
humoristisk pepparkakshäxa.
ligt kamratskap, socialt anseende
som kunna fixera en smäktande, förebräende,
Operans symfonikonsert päskdagen utgjordes af ett
grad!
genomfördt svenskt program med Berwalds meiodi¬
njutningslystet.
och formsköna Sinfonie singulière som inledning. Den
Det talas om kattors grace. Ja, Stumpen —
Han fär inte platsen. — Ja se, —
nysvenska musiken företräddes af O. Morales, hvars
han heter Stumpen pä grund af en i barndo¬
helst verkligen inte ha den, meddel
uvertyr "Försommar“ hade en skir och intagande
men aftrampad svans — är inte bara graciös,
verström i förtroende. Sökte bara f
hällning, samt af T. Rangström, hvilken mötte med en
TDityramb“, hvars melodiska och orkestrala effekter i
Se — där lär vara fo
han är den mest graciösa och den mest värdiga
skull.
nägon män förde tanken till dagens musikstorheter pä
katt, jag kan tänka mig. Det ligger nägot af
som inte à' sä trefliga. Despotisn
kontinenten, dessa raffinerade klangsökare, hvilkas
spansk grandezza öfver honom, dä han kommer
— servilitet — — Det glunk
främste man är Richard Strauss. Men komponisten är
del! —
promenerande öfver salsgolfvet, eller dä han,
därför ingen estersägare, verket hade färtom en prägel
af egenart, som läter förmoda att den unge musikern
efter att med ett elegant hopp ha placerat sig
Jag kommer upp till henne en
har förutsättningar att bli en kraft för sig i svensk
pä mitt hvita sängtäcke, gär rundt nägra hvarf
finner jag henne fullt upptagen af fö
tonkonst. Nägra intagande sänger af H. Allven, konst¬
till flyttning.
och till sist sträcker ut sig där till hvila -
närligt föredragna af fru Clary Morales, samt ett
sömn eller vegeterande.
Hvad nu? — Hvad betyder det hä
kör- och orkesterverk, “Requiescat“ af A. Hallen,
afslöt den intressanta konserten.
Kattor, djur i allmänhet äro mycket intres¬
har ju inte talats om alls förut?
Fröken Davida Hesse och hr Carl Lejdström
santa att studera. (Näja, människor äro inte
trifts sä förträffligt här.
beredde publiken en njutningsrik sängaston mned sin
väningen är n
— Ja, — j0,
heller ledsamma. Stundom.) De ha ofta en
konsert i Musikaliska akademien. Bäda dessa säng¬
— men det är alldeles för stora run
utpräglad individualitet, visa sig till och med
artister förfoga ju öfver ett vackert röstmaterial och
liga att hälla i ordning — hon ##
nägon gäng som pikanta original. Stumpen är
ett utmejsladt föredrag, egenskaper, som läto program¬
ett sädant.
mets olika nummer af romanser och operaarior fullt
byta jungfru för den myckna städnin
komma till sin rätt.
Och sä är jungfrukammaren mörk.
Bland hans mest framträdande egenskaper är
Pianisten Ignaz Friedmann, hvars glänsande piano¬
en förmäga att alltid göra det trefligt och bra
Det gläder mig, att hon tar hänsyn
spel redan förut var välbekant för stockholmarna, bar
Men Imsiestheten i det styeket hy
ät sig.
nyligen gilvit en andra serie konserter härstädes och
I mitt barbetshäl“ är han portförbjuden, men
hastigt pä i alla fall.
firat nya segrar. Programmen ha fyllis af bäde klas¬
siska och moderna kompositioner, hvilka sä godt som
sitter jag ute i nägot annat rum, och Stumpen
— Och sä är den för dyr. Ale
undantagslöst tolkats med mästerskap och eidat ähö¬
Vi ha
är i närheten, dröjer det inte länge, förrän jag
inte räd, säger han. —
rarna till dänande bifallsyttringar. Men äfven mästare
tjusande liten rar en nu, just i min
har honom 1 knät. Och hur liten plats han
ha stunder, dä de höja sig öfver sitt vanliga mätt; à
rum, lägt i tak, sä där hemtrefligt och
äfven här. Och Ignaz Friedmanns föredrag af Beethoven¬
Och hvar ligger den dä!
sonaten opus 90 samt Schumanns Carneval var nog
ligga idealiskt godt, Just sd som han helst vill
hans yppersta pianistbragd denna gäng.
Vid Asögatan.
ligga. Men jag vet ju, att han fordrar ganska
Sist har anmälaren att omtala direktör Patrik
stort utrymme, den gode Stumpen.
Säá! — Söder som fru Silfverström
Vretblads orgelkonsert i Oscars kyrka, hvarvid kon¬
gänget förnämat sig öfver. — Jojo,
Eller jag ligger och hvilar pä min schäslong.
sertgifvaren själf med ypperligt föredrag spelade Hän¬
Och där finns ljus jungfrukam
En liten stund, och jag har Stumpen pä benet.
dels orgelkonsert i f-dur, en Pastorale“ af Rheinberger
m. m.
Antingen placerar han sig där, eller ocksä
gar
För öfrigt lämnade fruarna Otti Pegel, Karin
— Där finns ingen jungfrukamn
spetar han i väg med försiktiga smä steg upp
Bodman-Vretblad och Anna Lange ett värdefullt
Hon fär bo i köket där, utropar 1#
till armen och lägger sig där.
bidrag af säväl vokal som instrumental natur.
ström strälande. Det är mycket bä
Han mäste ligga illa. Ibland undrar jag hur
ARIEL,
sädant örtjusande vackert kök, 1
det är möjligt för honom att hälla sig kvar
ljust!
bara. Men själf ser han genombeläten ut, tram¬
Det är kanske högt i taket, tänk
par och trampar, tills han fär afväga balansen
Men om ett är stär fru Silfversträ
rätt och sjunker sedan ner, oefterhärmligt mjukt
stök. Nu bär det af till Sundbyber
och graciöst, med en njatningsfullblick isinarunda
Gwens Frägobprd
Jag har aldrig trifts häruppe
ögon. Och hela tiden surrar han och spinner,
säger non med en bekräftande hufvuch
sä det nästan ger eko i rummet. Det där gör,
med dess möjligheter för Iduns publik att hänvända
Hu, de här smä rummen kväfver mi
att man naturligtvis inte har hjärta att köra
sig till vür sakkunniga medarbetare d modeafdel¬
längtar efter luft! — Efter riktiga l#
bort honom, utan ligger där och har det obe¬
ningen med begäran om räd i toalettfrägor har
Men det är dä inte Sundbybe
kvämt själf. När hau är sä nöjd sà! —
under den tid den existerat hunnit bli känd af
der jag leende.
Jag vet ingen, som under alla förhällanden
mänga af vdra läsare. Vi erinra likväl pd nptt
Ack jo, emot Asögatan är det.
ser sä genomhemmastadd ut som Stumpen.
bondlandet vill jag visst inte komma
— Sä ofta jag ser Stumpen, sä tänker jag
dem, som ej ännu användt sig af den särskilda
pä fru Silfverström. (Hon heter verkligen inte
nu fär jag det idealiskt. Just
förmän Idun velat bereda sina läsarinnor, om att
fru Silfverström, men det gör ju ocksä det- längtat efter alltid, bäde landets oc