Christine, naturligtvis utan att med ett ord
vara föremäl för behandling inom styrelsen
j
eller en min antyda den hemska sanningen,
och refereras af Sv. D. pä följande sätt:
och der áskädliggöras i nägra alldeles öfver¬
Frän Tomteboda station drages en bana ned till
4
lägset skrifna scener bäde det, strots alltz,#
Mälaren och vidare öfver en bro till Essingen, yt¬
terligare öfver denna ö samt slutligen öfver ännn
skära och qvinligt ljufva i Christines karak-
en bro till södra landet för att sedan ledas fram
ter, hennes öfversvallande ömhet lika väl som
a
till Elfsjö station.
det ännu oförderfvade hos Fritz, hans kärlek
Den sälunda öppnade linien skulle användas ute¬
till Christine, men ocksä haus ruelse öfver
slutande för godstrafiken, medan för persontrafiken
det förflutna och hans dystra aningar für MorP
allt jemt användes den nuvarande sammanbind¬
gondagen.
singsbanan.
Och dessa ha i den sista akten, dä ytter'
De svärigheter som reste sig mot denna plans
ligare tvä dagar förflutit, ty värr gätt i full¬-
realiserande för decennier sedan förefinnas ännu.
am de ock i betydlig män reducerats. Terrängen
bordan. Fritz har stupat i duellen och ärf.
mellan Tomteboda och Mälarstranden är synnerli¬
till och med redan jordad. Den gamle W.
gen svär för en jernvägsanläggning. Sà kommer
ring, för hvilken Christine under dessar
brobyggnaden emellan denna strand och Essingen,
tans dagar tillstätt allt och som — ett fint;
men denna är dock ett lekverk mot brobyggnaden
och rörande drag i denna af författaren mär1
1
mellan Essingen och söora stranden, der för sjö¬
sterligt tecknade och af skädespelaren lika
fartens skull bron skulle höja sina hvalf 100 fot
8
mästerligt ätergifna karakter — i stället för
5/der vattenytan, sä att fartyg skulle kunna obe¬
förebräelse, môter henne med kärlek och öf¬“
hindradt passera under de samma.
verseende, har ute i staden erfarit allt, men
Man für emellertid ej glömma att de tekniska
hielpkällorna utomofdentligt utvecklats, hvarjemte
förmär ej att bringa den kära dottern döds¬
materialet, särskildt för brobyggnaderna, blifvit
posten.
cerhördt mycket billigare. Det har gätt sä längt
Sà komma Theodor och Mizzi, sorgsna,
att ju knappast nägon mera tänker pä träbroar.
nedslagna, och sanningen mäste fram. Den
De fina vinkeljernen c. e. v. ha sä sjunkit i pris.
förfärande udden i denna sanning, ast namli#l
att de knappast betinga högre pris än sjelfva det
gen hennes älskling stupat i en duell
simpla jerngodset, och detta betingar nu ett sä lägt
annans skull, är nära att förkrossa den Stac¬
pris, att träbjelkarne ej längre kunna konkurrera
med jernbjelkarne. En sak som ej heller fär för
kars Christine. Men sä reser hon sig plöts¬
bises är att stränderna genom sin rätt betydande
ligt. Hon vill till hans kallnade stoft. Hanj
höjd betydligt minska svärigheterna.
hvilar redan i jordens sköto. Dä vill hontill
Ja, derom räder intet tvifvel att planen är
hans graf, zhon är ju hans enkal, Hon stör¬
lika utförbar som kostbar. För ingeniörskon¬
tar ut. Theodor och Mizzi skynda efter henne,
Men skola de lyckas att heida henne fränuts
sten i vära dagar är den omnämda brobygg¬
förandet af det förtviflade beslut, som hennes
naden och hvad dertill hör en relativt lätt
stackars gamle fader förutsätter, dä han bit¬
uppgift, förutsatt att jernvägsstyrelsen kan
uppbringa de derför erforderliga millionerna
bert grätande sjunker pä knä, under det han
och göra dem rentabla. Eljest torde det i
förtviflad utbrister: „Hon kommer aldrigigen,
detta sammanhang erinras em ett annat sam¬
Ihon kommer aldrig igenl. Vi. fä e veta, men
väga knappast hoppas det! Ridän faller, och
manbinduingsförslag som säg dagen för sex
är sedan i ett planschwerk, föreställande hurn
det dröjer en stund, innan de urps###
Stockholm kunde se ut vom hundra ärz,
askädarne komma sig fer attm
1 fall utgifvaren, som kallade sig E. N.
appläder, ihällande bravorop ocl
Antilithander, finge realiserad sin deri upp-inropningar ge sina, känslör lst
tecknade rframtidsdrömz. Antilithanders plan
fall till känna.
gick ut pä en förkortning af den nuvarande
Hyliningen gälde rättvisligenten
sammanbindningsbanan genom att draga den
trädande, men dock i främsta rum
frän Riddarholmen och pä en utfylining utan¬
Gottschalk, som i sitt äterg#
för Mälartorget rakt pá Ragvaldsgatan och i
stines roll rent af förvänade gen
en ny tunnel under denna och Maria kyrka
sä varmt och sä innerligt, endi
till en punkt vester om Svedenborgsgatan.
turlig, att äskädarnes medkänsia
Samtidigt skulle frägan om ny uppfartsväg
svagades. Men i öfrigt var, som
till Söder lösas medelst en viadukt med sti¬
förandet pä alla händer värdigtde
gande ramp ofvanpä jernvägsbron till öfre
liga stycke, utan tvifvel ett ardeim
Ragvaldsgatan, hvilken senare tänktes betyd¬
taste och i psykologiskt hänseendemest
ligt utvidg.d. Männc ej jernvägsstyreisen
stäende, som pä senare tidenh
hellre borde taga detta förslag i öfvervägan¬
Hr de Wahl blef i tillfälle att#
de, efter sora den ändä är inne pä sframtids¬
sätt bevisa hvilken ofantlig nytt
drömmarnes omräde?
sin utländska studiiresa och¬
K
ström hvilken intelligent, mäng

begäfvad skädespelerske#
ir. Hr Byströms spel var bäd
stiskt och väl genomtänkt, och
Tealer och Musik.
ypperligt g-nomförde gamle Weiire
Vasateatern
här ofvan gifvit erkännande.
Det var, in summa, en i hög grad
har under de#t# spelär icke haft att uppvisa
ningsrik afton gärdagens, en minnesvärd
en intressanten première in gärdagens, oaf¬
ton, som endast hade en mörk pur# den
sedt att den #####emligt försonade hvad -Gref¬
#llmänna enrhumeringen hos publiken, builk2
vinnan Fr## under sin lyekligtvis korta
harklade och bostade nästan utan uefchalt
tillvars hann att bryta. Ty de taflor, som i
kanske endast med undantag für den ofven
gär passerade förbi vära ögon, voro icke upp¬
beskrifna, verkningsfulla uppgörelsescenen
konstrücrnde 1 fantasien utan hemtade ur
första akten.
verkligheten unkring oss, inga mannekiner
Men bland dem, som bidragit till astadkim¬
utan #####nde varelser af kött och blod, med
mandet af denna Vasateaterns moner
Sudande künslor och dallrande nerver, hade
ställning, ber till sist icke glömmas K
stätt motialt für #rurerna deri.
rald Molander, hvars insigtsfullhet och öfve
E#estningen inleddes med „Trots alltl
lägsenhet i iscensättning och regie km
svenskt original 1 akt af Allan Berg. Grund¬
nägonsin gjort sig mera gällande i an gär
motivet i denn sa känsligt och varmt teck¬
8
nade bild un #ret erinrar i nägon män om

Edeari ##ne Ett besökz. I det svenska
styeket ür det en ung man, som, strots alltz,
Operan gifver i dag ingen föreställnin
7
tar in übta en ung gvinna, som für honom
1 morgon uppfères Kronjuvelerun
öppet bekünner, att hon efter en yster ma¬
fröken Petrini och hr Odmann 1C
skeradnatt berätt ett felsteg, men i likhet
och don Henrik Sandovals partie
med Florizel blott ett enda, under det att i det
sell har i sista stund mäst öfverta
dansk ger bekant, den äkta mannen mot-Ibastians parti och öfriga partier äte
tager denna bekänneise först ester det hanf grögen Frödin samt hrr Brag, Seller
ren


ULR
□5
S