B
Hypoteksbankens sammanträde,
hvilket ajournerats frän i tisdags, fortsattes i
gär kl. 12 midd. Det af bankens styrelse
komiterade och delegerade tillsatta utskottets
förslag föredrogs först. Utskottet hemstälde,
att brukspatron Fossers förslag med afgöran¬
det af frägan om lindring i länevilkoren mätte
uppskjutas och sammankomsten ajourneras till
sista hälften af april mänad nästa är icke
mätte af delegarne bifallas. Förslagsställaren
förklarade, att han, dä han ej inom utskottet
vunnit understöd, afstod frän sitt förslag, och
dervid lät stämman bero.
Derefter togs till behandling utskottets ut¬
lätande, i hvad det rörde komiterades förslag
angäende kapitalrabatter och annuiteter m. m.
Utskottets sammanjemkningsförslag afviker
blott i nägra fä punkter frän komiterades,
med hvilket det i öfrigt alldeles sammanfaller.
Efter en stunds debatt, under hvilken hrr H.
Tamm, grefve R. Hamilton, ryttmästare Tor¬
nerhjelm m. fl. yttrat sig, biföll stämman en¬
hälligt utskottets förslag, hvilket lyude som
följer:
1:0) att räntan à samtliga af hypoteksbanken till
hypoteksföreningarna utlemnade 5 och 4¾ proc.-
lán nedsättes fran den dag är 1897, dä annuiteten
à de respektive länen förfaller, till 4 proc. under
vilkor, att de hos hypoteksbanken den 1 januari
1897 bokförda kapitalrabatterna, ökade med reste¬
rande konverteringsutgifter samt minskade med
garantifonden, päföras hypoteksföreningarna i för¬
hällande till den andel 1 kapitalrabatterna, hvilken
skulle drabba hvarje förening, derest alorteringen
à dess 5 och 4¾ proc.-län fortginge förändrad.
intill dess kapitalrabattsafskrifningen blifvit full¬
bordad, hvarvid för 4¾ proc.-länen beräknas sam¬
ma kapitalrabattsbelopp som für 5 proc.-län aflika
älder;
ankommande pä hvarje hypoteksförening att be¬
sluta och verkställa fördelnmg af den föreningen
päförda kapitalrabattsandelen a samtliga af förenin¬
gen utlemnade 5 och 4¾ proc.-län;
2.o) att de hypoteksföreningarna sälunda päförda
kapitalrabatterna erläggas
a) antingen genom fortsatt betalning af den ur¬
sprungliga annuiteten, till dess kapitalrabatten blif¬
vit slutamorterad,
b) eller genom att länets amorteringstillgodohaf¬
vande minskas med kapitalrabatten, hvarefter à lä¬
nets ursprungliga belopperlägges en annuitet af
4½ proc., deraf 4 proc. ränta, intill dess länet blif¬
vit slutamorteradt,
c) eller ock genom länets omsättning till nytt
län med 4½ proc. annuitet, deraf 4 proc. ränta
hvarvid utfärdas skuldförbindelse, omfattande sä väl
äterstoden af det gamla länet som kapitalrabatten.
hvilken senare äfven mä kunna amorteras under
högst tio är eller inbetalas kontant, derest veder¬
börande hypoteksförening har användning för sä¬
lunda inflytande medel till utlemnande af län;
3:o) att á de län, à hvilka annuiteten sälunds
blifvit nedsatt till 4½ proc., erlägges till hypoteks¬
banken tills vidare ½e proc. ärligt förvaltningsbi¬
drag à ursprungliga länebeloppet, samt att à de
län, hvilka gvarsta vid 5¾ och 5 proc. annuitet.
vid afskrifningen à den mot dessa län svarande ka¬
pitalrabatt, af annuiteten beräknas ½ proc. ärligt
förvaltningsbidrag à äterstäende länebeloppet;
4:o) att de öfverskott, som à hypoteksbankens
röreise kunna uppstä, sedan bankens förvaltnings¬
och annuitetskostnader blifvit bestridda, mä till och
med är 1908, dä kapitalrabatterna beräknas vara
till fullo afskrifna, efter delegarnes beslut, ärligen
komma hypoteksföreningarna till godo i förhällande
till de dem vid fördelningen är 1897 päförda kapi¬
talrabattsbeloppen, säsom vederlag für samma ka¬
zitalrabattsbelopp.
Hvad komiterade für öfrigt hemstält bifölls.
Med anledning af vissa delar af utskottets
motivering utvecklade hr Gahn, den ende
gvarvarande af bankens gamia styrelse, de
skäl, som legat till grund för de läneopera¬
tioner hville pä senare tider klandrats.—
Ordföranden frambar styrelsens tack till
komiterade, särskildt dess ordtörande, för deras
arbete. A delegerades vägnar tackade grefve
A. Posse komiterade samt frambar till sist
stämmans tack till ordföranden, frih. Aker¬
6. Im.
En ny sammanbindningsbana.
I dessa de stora stadsreglerings- och jern
vägspfanernas tid har jernvägsstyrelsen slagi
stt rekord med ett projekt som gär ut pá in¬
genting mindre än att bygga en ny samman¬
bindningsbana med en 100 fot hög bro ötver
en tid varit gift. Bortser man frän der
likhet, sä mäste man emellertid beundra d
finhet, parad med säkerhet, som den debut
rande författarinnan — ty Allan Berg äre
dast en icke alldeles ogenomskinlig pseud
nym — lagt i dagen vid behandlingen af si:
ömtäliga ämne. Och det är ord, som vibrer.
af de djupaste och innerligaste känslornaie#
menskligt bröst, som uttalas i skymningsstan¬
den mellan de bäda, som komma öfver ens
om att glömma och att gemensamt hela hvad
stunden brutit, icke uppstyitade fraser. Den
dramatiska tekniken är hos en nybörjarc lika
prisvärd som förvänande, ty den korta, men
ändä innehällsrika handlingen behöfver, utan
ens skymten af en longör, för att utveckla sig
och afslutas endast den korta tiden af föga
mer än en halftimme. Och ändd uttalas i stye¬
ket allt hvad som behöfver sägas för att äskä¬
daren skall vara fullt iune i situationen.
De bädla hufvudrollerna, ingeniör Ebbe Ste¬
nius och mälarinnan fröken Karin Wester
utfördes af hr de Wahl och fröken Borgstrôm
sà naturligt enkelt och värmande sympatiskt,
sä genomgäende konstnärligt, att de starka
appläder och upprepade inropningar, med
hvilka de efter ridäns fall hyllades, endast
inneburc ett fullt berättigadt erkännande af
deras talang. Man ropade äfven pä sförfat¬
tarenz, men utan ásyftad verkan.
Följde sä Arthur Schnitzlers 3 akts-skäde-E
spel -Liebeleiz, i den svenska afhr Karl Hed¬
berg med mycken omsorg verkstälda och lye¬
kade öfversättningen kalladt -Alskogs. Dett¬
var med detta stcke, som für nägra är se-le
dan den dä nästan okände författaren skaffa-1
de sig ryktbarhet, ej blott i Wien, hvarifrän
han är bördig, utan snart öfver hela Tysk-
land, en ryktbarhet, som sedermera ytterligare;
ökats genom hans nyaste, mot det tyska duell-
raseriet rigtade, i denna tidning utförligt re¬
laterade skädespel „Frauwilds.
Karakteristiskt nrg är det äfven en duellz
som framkallar katastrofen iAlskogz. Hän¬
Wien 1 vära dagar. Tvä
delsen passerar 1
unga, lika lefnadsglade, och älskvärda son
lättsinniga militärer, Fritz Lobheimer
Theodor Kaiser (hrr de Wahl och
ström), ha i den förres eleganta ungk
arrangerat en liten pic-nic för sina in
ülskaffnnor, sömmerskan Christine
(fröken Gottschalk) och modisten Miz
ger (fröken Borgström). Fritz, som st
har en liaison med en gift dam, har 16
ligen gjort Christines bekantskap, men har
kennes första kärlek. Theodor, hvars
äskädning uttryckes i hans legert utkastader
vlika gerna jag, som nägon annanz, har der
emot längre varit bekant med den muntra
Mizzi, hvars verldserfarenhet hunnit ett godt
stycke framom den blida, sin enda kärlek hän
gifna Christines. Den glada, med släendenä
tursanning, men med beundransvärd talang,
utan nägon som helst motbjudande anstötlig¬
het tecknade festen afbrytes plötsligt, om
ocksä för de bäda värdarne alldeles oväntadt.
Fritz har nemligen, innan deras väninnor
anländt, anförtrott Theodor sin fruktan för
att mannen till hans inklination upptäckt
hans förhällande till hustrun ochatt hanlurar
pä honom för att hämnas. Dä enhäftig, flera
*
gänger upprepad ringning höres pä tambur
d:
lörren, uppmanar Fritz derföride bäda flic¬
*
korna och Theodor att bege sig in i ett sido¬
rum, under det han sjelf skyndar att öppna.
Ganska rigtigt. En medelälders distingnerad
herre (hr Engelbrecht) träder in. Det är man¬
nen. Efter en mycket kort, men med förfä¬
rande intensitet anordnad scen, hvilken under
andlös tystnad följdes frän salongen, sher ex-hi.
plosionen. Mannen slungar älskarens Kär-E
leksbref till hustrun för dennes fötter, ochfV.
Fritz förklarar sig beredd till hvilken satis-lai
faktion som helst. Duellen skall ega rum da-3
gen efter den följande. Mannen gär, Thes 16
dor fär del af hemligheten, och dä stämnin-15,
gen, af för flickorna okänd anledning, omöj¬
ligt äter kan fä fart, aftroppa de jemte denne.
Ridán faller, under det Fritz sitter försjunken
i dystra tankar.
De bäda följande akterna försiggä och ut¬
spelas i det enkla hem, som bebos af Chri¬
stine och hennes far, den gamle violinisten!?
1
Hans Weiring (hr Eliason), och som medsin
vindskupa och sin anspräkslösa möblering bil¬
U
dar en släende kontrast till Fritz Lobheimers
F
luxnösa bostad. I andra akten kommer Fritz,
24