m i
7—
ferke
box 35/9
Sla)
Sfochltn.
70
Reindt
Schnitzters
noveller.
En Wien-diktare, som jämte Karl
Schönherr väckt stor och berättigad
uppmärksamhet i Tyskland, är Arthur
Schnitzler, medicine doktor af semi¬
tisk börd och känd genom sina à Dra¬
matiska teatern här uppfönda pjäser,
bland hvilka vi minnas Anatole-cykeln.
Den fyndige, spirituelle och intres¬
sante diktaren är dock äfven novellist,
och tack vare regissören vid den tea¬
ter, som gifvit hans stycken, Gustaf
Linden, Anatoles öfversättare, göra vi
bekantskap med denna för oss nya si¬
da af hans diktning. Linden har pä
Hugo Gebers förlag försvenskat tre
af hans noveller.
Den första och den sista j samling¬
sen, Löstnant Gustl och De döda tiga,
frän 1900 och 1898, äro goda vittnes¬
börd om författarens psykologiska
dissekeringskonst, förträffliga själs¬
analyser, med en oändlig kedja af
fint iakttagna detaljer och väl äter¬
gifna särdrag.
Schnitzler för med en elegant och
raffinerad säkerhet den hans offer upp¬
sprättande knifven, och den sorgliga
klämmen i hans till ytan lätta och le¬
kande, i grunden sä djupa utredning,
är en beklagande axelryckning. Kvar
stä som ett nödvändigt resultat af
hans peilingar i värt medretna eller
undermedvetna själslif den beska iro¬
nien öfver människan, löjligt liten
hur hon bär sig ät, i sitt lifs tragedi
och komedi.
Löstnant Gustl är en enda läng mo¬
nolog pä 71 trycksidor, nedskrifven
eller snarare genomlefvad pä fem
julidagar i Wien.
Löjtnanten har bevistat en kon¬
sert.
Musiken tröttar och träkar
ut honom. Han granskar pu¬
bliken, försjunker i tankar, förir¬
rar sig in pä sina hvardagsförhällan¬
den, familjen, kvinnorna, tjänsten.
Det är ett myller af skenbart nyck¬
fulla, helt disparata stämningar, hos
hvilka den skicklige diagnostikern ge¬
nast anar ett sammanhang. Och det
blir an mera fallet, dä lojtnanten fär
en tillrättavisning af en bagare, som
hindrar den otalige att efter konserten
hastigt nog fü sina ytterplagg.
Enligt de militara bederslagarna
skulle den sä grymt forolampade uftvä
skymfen i blod. Men bagaren kan han
ej utmana. Och hvad aterstär! Sgälf¬
mord.
Det är en af sina #gna och sitt
——