box 37/3
2. guttings
gerrtan
Taf starka händer och kastades omkull 1 sangen,
tjudrad vid trapprücket.
där tre bofvar, sedun de stoppat en näsduk 1
Dottern trodde sig vid deras inträde höra nä¬
Hon berättade dd under harmens tärar, att
hennes mun, mieshandlade henne pä ett sält,
got buller frün öfra väningen, men modern pä¬
Inbrottstjut tar varlt där.
som icke här kan nämnas.
Skott Istod att detta blott var inbillning, ty dörrarne
Nägon uppgift, nom kan leda till deras gri¬
Efter utfördt däd släpade de henne sedan ut
dagarhade ju varlt omsorgsfullt stängda, och da läsen
pande, kunde hon dock icke lämna, ty de hade
1 trappuppgängen, där de bundo henne vid räc¬
vore förträffliga ansäg hon det omöjligt att nä¬
varit maskerade, när de begingo sitt illdad.
scen,
ket, hvarefter de brôto upp skäp och byräar och
ulle kunna komma in.
gon
errans
förbjudet att se Beyerleins bekanta pjäs „Tap¬
Som människa är Arthur Schnitzler nägot af
Hos Österrikes mest framstäende
penstregs.
hätek
det alokvärdaste och mest rättframma man kan
tänka sig. Diktaren bor 1 en villa i en uf
odium
dramatiska författare.
Och siutligen blek Schnitzler 1 anledningkaf
Wiens mäleriska utkanter, hvarest han-kan ar¬
herden
(Bref till „Fäderneslandete.)
„Lieutenant Gustle beröfvad ein officersvärdig¬
beta 1 ostörd ro.
röder,
het, hvilket den berömde författaren naturligtvis
Da Fäderneslandetss korrespondent under ett
tog mycket lätt. Schnitzler, som är jude, häna¬
besök hos Schnitzler sporde, om han nu slagt
des likväl pä grund düraf, af den antisemitisk:
medicinar'n helt och hället pa hyllans, nvarnde
m sitt
tdningspressen, hvilken 1 Wien öfver hufvud
författaren leende:
ämjan
2
taget inte generar sig för nägonting.
— Nej, viest inte. Kanske önskar ni en liten
äter¬
I sammanhang därmed bör det ju ej sakna
konsultation? Jag har just i dag köpt ett in¬
sitt intresse att höra nägra uttalanden af nämda
strument för att undersöka dallga halsar med —
prees:
min hustru lider nämligen af en halsäktomma —
detta
Judarne ha, som bekant, alltid känt sig
och jag känner en egendomlig ohemlängtane när
stor
dragne till häringsfriheten (freie Beruf). Wie¬
•
jag säledes kommer 1 beröring med min gamia
nfort-
K
nerjournalistiben räknar därför ett stort judlekt
vetenskap. Hvad som synnerligen intresserar
An
öfverskott. I Wien är det en atäende regel att
brdet;
mig, är för öfrigt de modärna nervsjukdomarne.
vara ovettig mot journalisterna och enkannerli¬
Schnitzler-har under 1896 besök: aila de skan¬
sön-
gen mot judiska sädana. Till och medi en sä
dinaviska landen och är uppfyild af beundran
n pä
erkänd talang som Herman Bahr framställes ofta
för deras natur och frodiga litteratur. Han räk¬
som
som typen för en judisk journalist.-Men folk
nar till sina vänner sädane män som Georg
som man pä ett eller annat sätt har nägot emot
ärtans
Brandes, Peter Nansen etc. och följer med stör¬
kallar man 1 allmänhet 1 Wien för sjudar-, och
sta intresse i synnerhet den nordiska dramatieka
SWu
dette med en viss föraktfull betoning. Motstän¬
litteraturen, I gengüld är ock ett urval af Schnitv¬
för-
darne glömma likvät därvid att just de själtve
10
lers egen produktion (-Ur lifvets komedis) öf¬
äga alle de fel som de anklaga de judiska jour¬
nsin
versatt ich utkommet hos Gyldendal i Köpen¬
nalisterna för, utan att de äga en gnista af de¬
n pre¬
hamn. Afven vära nordiaka okulinariska feno¬
ras stora medryckande talang. Inom Wiener¬
mene erinrar sig den kände författaren med väl¬
ut in¬
W 3T N
journalistiken finnas mänga talanger af första
behag. Han har idel loftal öfver det svenska
er de¬
rangen.
smörgäsbordet och stationsfrukostarne till 1:75!
Dä talet föll pa de förut berörda militära öf¬
s au¬
Han beundrar nordbornas vänlighet och välvilja
Arthur Schnitzler.
vergreppen i Tyakland, frägade jag Schnitzler
och finner mänga likbeter mellan sin egen fö¬
Bland det modärna Osterrikes dramatiska för¬
huru en sädan tidning som „Simplicissimuse 1
delbestads och de nordiska hufvudstädernas folk¬
Pum: # Ufatture Intager Arthur Schnitzler en absolut le¬
München vecka efter vecka kunde häna office¬
gewyt
Kyrko-darställning. Hans författareskap, som endast är
rare, präster och de krönta hufvudena utan att
Schnitzler lefver ett mycket regelbundet lif,
elfva är gammalt, omfattar massor af noveller
bli förbjuden och konfiskerad.
väld¬
deladt mellan arbete, läsning (1 synnerhet we¬
och skädespel, hvilka i hög grad fängala genom
Jo! —
nvarade diktaren, — tryckfriheten
att af¬
moarlitteratur och historia) och länga spatser¬
de ypperliga sbildringarna ur människolifvet
kon man ju inte afekaffa, men tidningen kan
turer, hvilka, som bekant, áro ytterst gagneliga
samt den präktiga tehoieka byggnaden, som ür
trakasseras pä mänga sätt; sd var det, t. ex.
tiga för vinspirationene! Han äter endast en
kännetecknande för Schnitzler. Han är pä samma
med Albert Langens utviening. Och tycker ni,
hufvudmältid (midt pä dagen) och gär pä af¬
gäng post och framstäende dramatiker, hvilken noga
för öirigt att =Simplicissimuss är sd -Aktas 1 sin
under
tonen gärna á teatern. Den franska seden att
känner acenens kraf. Hans skädespel ha upp¬
indignation. Jag har snarare fätt det intrvcket
äta middag kl. 7 och sedan ga pa teatern kl.
#niet 1
förts rundt om pa Europas förnämsta Itterära
att tidningen säger till sina läsare sà här: „Diese
½9 med öfverfylid mage, finner han vosköns,
scener. Burgtbeatret har spelat =Das Vermächt¬
Entrüstung gefällt Euch — seien wir weiter
Pa eftermiddagen förtär han endast litet chokolad.
min- #nisse, -Liebeleie samt de tre enaktarne -Par¬
entrüstetn.
Schnitzler gör en otrolig massa anteckningar
h därcelsus-, „Die Gefährlins och „Der grüne Kaka¬
Jag frägade Schnitzler om han inte orkad äg¬
innan han börjar skrifva. I regeln arbetar han
dus. Af Schnitzlers andra skädespel har -Frei¬
nat sig ät journalistik.
samtidigt eiler A cllka dagar pä Mere verk.
tolen. 1wilde uppförts pä Atskilliga tyaka scener, likasa
Jo, som redaktör af medicinska veckoskrif¬
Först längsamt, allt mer och mer blir han för¬
visat 1Schleier der Beatrices zamt -Lebendige Stun¬
ter och sá i mina dagliga anteckningar. 1 det
trolig med personerna i bina siycken. Ofta lá¬
inte1 den-, en serle af högst fängslende enaktare. Hans
fallet är jag nog en mycket arbetsam journalist,
bädasnaste verk -Der einsamme Wege har apelat# #ter hen ett arbete oligga till sige i flere mäna¬
men för öfrigt saknar jag den speciella, journa¬
der och tager sä äterigen fram det. Bland sina
bl. a. 1 Berlin utan att dock slä eig riktigt ige¬
listiska fackkunskapen. Jag är till ytterlighet
dramatiska arbeten syura han själf tycka bäst
mma
nom. Mycket känd är ock monologen -Lleute¬
nervös, ná fort en tidning kommer med en af
om de senaste: „Der einsamme Wegs och
nant Gustl-, som akildrar en ung officers sin¬
mina noveller. Nej, jag är nog en dälig jour¬
=Die Frau mit den Dolche (af enaktsserien oLe¬
nesatämning natten innan han — pa grund af
äbö-
nalist, men jag beundrar ert fack och den ta¬
bendige Stunden=).
en väpig väressak — beröfvar sig lifvet.
lang, hvarmed det oftast utöfvas.
ating
Schnitaler har flere gänger haft elyckane att
Denna höget intressanta, modärna författare¬
förstä utmana och sära särskildt utpräglade
aliet;
personlighet är endast 42 ür och har näleden
Till sist frägar Schnitzler mig med störste
bsedligas künslor, senast bl. a. 1 „Der grüfe
säkert en vacker framtid för sig med Annu män¬
kosi¬
intresse angäende Ermannsdrama', i Köpenhamn.
Kakadus, hvars uppförande plötaligen blef för¬
ga fullödiga arbeten. Arthur Schnitzler, som är
kan¬
Han kände väl till Eamanns arbeten, af hvilka
bjudet pä Burgtheatret, enär en af käjsarhusets
son till en läkare, var ursprungligen själf medi¬
flere öfversatts till tyaka. Tack vare n Fäder¬
damer känt sig ssittlich entrüstets och demon¬
cinare. Ar 1885 tog han doktorsgraden. Men
neslandetse uttömmande meddelanden om det
strativt lämnat teatern. Naturligtvis kan Schnits¬
och
litterära intressen lade suart beslag pä honom,
ohyggliga dramat är jag i tillfalle att gifva
ler inte förlata -Burges direktör, dr Paul Schlen¬
och han uppgaf resolut vetenskapen för att ägna
skil¬
Schnitzler alla möjliga detaljer angäende Es¬
ther, att han fogade sig 1 detta förbud. Alven
sig ät konsten och poesien. Schnitzler var en
mann, Karin Hammerich och Sylvia Bjerring.
„Freiwilde stötte spublikens- gode känslor —
mogen man dä han utgaf sin första bok; mä¬
Och den bekante dramatikern lyesnar till min
lken
denna gäng de militärcs, hvilka, som bekant, 1
hända gör just därför hans förtattarepersonlighet
Gaspard.
berättelse med spändr Istresse.
Tyakland och Osterrike &ro synnerligen särbara.
1ett sà heigjutet, harmoniskt intryck.
1
We
Men vet bl. u. att det 1 Tyskland är offi erarne S
u.)
TedGn
Ee
Dn 70
Snee
2. guttings
gerrtan
Taf starka händer och kastades omkull 1 sangen,
tjudrad vid trapprücket.
där tre bofvar, sedun de stoppat en näsduk 1
Dottern trodde sig vid deras inträde höra nä¬
Hon berättade dd under harmens tärar, att
hennes mun, mieshandlade henne pä ett sält,
got buller frün öfra väningen, men modern pä¬
Inbrottstjut tar varlt där.
som icke här kan nämnas.
Skott Istod att detta blott var inbillning, ty dörrarne
Nägon uppgift, nom kan leda till deras gri¬
Efter utfördt däd släpade de henne sedan ut
dagarhade ju varlt omsorgsfullt stängda, och da läsen
pande, kunde hon dock icke lämna, ty de hade
1 trappuppgängen, där de bundo henne vid räc¬
vore förträffliga ansäg hon det omöjligt att nä¬
varit maskerade, när de begingo sitt illdad.
scen,
ket, hvarefter de brôto upp skäp och byräar och
ulle kunna komma in.
gon
errans
förbjudet att se Beyerleins bekanta pjäs „Tap¬
Som människa är Arthur Schnitzler nägot af
Hos Österrikes mest framstäende
penstregs.
hätek
det alokvärdaste och mest rättframma man kan
tänka sig. Diktaren bor 1 en villa i en uf
odium
dramatiska författare.
Och siutligen blek Schnitzler 1 anledningkaf
Wiens mäleriska utkanter, hvarest han-kan ar¬
herden
(Bref till „Fäderneslandete.)
„Lieutenant Gustle beröfvad ein officersvärdig¬
beta 1 ostörd ro.
röder,
het, hvilket den berömde författaren naturligtvis
Da Fäderneslandetss korrespondent under ett
tog mycket lätt. Schnitzler, som är jude, häna¬
besök hos Schnitzler sporde, om han nu slagt
des likväl pä grund düraf, af den antisemitisk:
medicinar'n helt och hället pa hyllans, nvarnde
m sitt
tdningspressen, hvilken 1 Wien öfver hufvud
författaren leende:
ämjan
2
taget inte generar sig för nägonting.
— Nej, viest inte. Kanske önskar ni en liten
äter¬
I sammanhang därmed bör det ju ej sakna
konsultation? Jag har just i dag köpt ett in¬
sitt intresse att höra nägra uttalanden af nämda
strument för att undersöka dallga halsar med —
prees:
min hustru lider nämligen af en halsäktomma —
detta
Judarne ha, som bekant, alltid känt sig
och jag känner en egendomlig ohemlängtane när
stor
dragne till häringsfriheten (freie Beruf). Wie¬
•
jag säledes kommer 1 beröring med min gamia
nfort-
K
nerjournalistiben räknar därför ett stort judlekt
vetenskap. Hvad som synnerligen intresserar
An
öfverskott. I Wien är det en atäende regel att
brdet;
mig, är för öfrigt de modärna nervsjukdomarne.
vara ovettig mot journalisterna och enkannerli¬
Schnitzler-har under 1896 besök: aila de skan¬
sön-
gen mot judiska sädana. Till och medi en sä
dinaviska landen och är uppfyild af beundran
n pä
erkänd talang som Herman Bahr framställes ofta
för deras natur och frodiga litteratur. Han räk¬
som
som typen för en judisk journalist.-Men folk
nar till sina vänner sädane män som Georg
som man pä ett eller annat sätt har nägot emot
ärtans
Brandes, Peter Nansen etc. och följer med stör¬
kallar man 1 allmänhet 1 Wien för sjudar-, och
sta intresse i synnerhet den nordiska dramatieka
SWu
dette med en viss föraktfull betoning. Motstän¬
litteraturen, I gengüld är ock ett urval af Schnitv¬
för-
darne glömma likvät därvid att just de själtve
10
lers egen produktion (-Ur lifvets komedis) öf¬
äga alle de fel som de anklaga de judiska jour¬
nsin
versatt ich utkommet hos Gyldendal i Köpen¬
nalisterna för, utan att de äga en gnista af de¬
n pre¬
hamn. Afven vära nordiaka okulinariska feno¬
ras stora medryckande talang. Inom Wiener¬
mene erinrar sig den kände författaren med väl¬
ut in¬
W 3T N
journalistiken finnas mänga talanger af första
behag. Han har idel loftal öfver det svenska
er de¬
rangen.
smörgäsbordet och stationsfrukostarne till 1:75!
Dä talet föll pa de förut berörda militära öf¬
s au¬
Han beundrar nordbornas vänlighet och välvilja
Arthur Schnitzler.
vergreppen i Tyakland, frägade jag Schnitzler
och finner mänga likbeter mellan sin egen fö¬
Bland det modärna Osterrikes dramatiska för¬
huru en sädan tidning som „Simplicissimuse 1
delbestads och de nordiska hufvudstädernas folk¬
Pum: # Ufatture Intager Arthur Schnitzler en absolut le¬
München vecka efter vecka kunde häna office¬
gewyt
Kyrko-darställning. Hans författareskap, som endast är
rare, präster och de krönta hufvudena utan att
Schnitzler lefver ett mycket regelbundet lif,
elfva är gammalt, omfattar massor af noveller
bli förbjuden och konfiskerad.
väld¬
deladt mellan arbete, läsning (1 synnerhet we¬
och skädespel, hvilka i hög grad fängala genom
Jo! —
nvarade diktaren, — tryckfriheten
att af¬
moarlitteratur och historia) och länga spatser¬
de ypperliga sbildringarna ur människolifvet
kon man ju inte afekaffa, men tidningen kan
turer, hvilka, som bekant, áro ytterst gagneliga
samt den präktiga tehoieka byggnaden, som ür
trakasseras pä mänga sätt; sd var det, t. ex.
tiga för vinspirationene! Han äter endast en
kännetecknande för Schnitzler. Han är pä samma
med Albert Langens utviening. Och tycker ni,
hufvudmältid (midt pä dagen) och gär pä af¬
gäng post och framstäende dramatiker, hvilken noga
för öirigt att =Simplicissimuss är sd -Aktas 1 sin
under
tonen gärna á teatern. Den franska seden att
känner acenens kraf. Hans skädespel ha upp¬
indignation. Jag har snarare fätt det intrvcket
äta middag kl. 7 och sedan ga pa teatern kl.
#niet 1
förts rundt om pa Europas förnämsta Itterära
att tidningen säger till sina läsare sà här: „Diese
½9 med öfverfylid mage, finner han vosköns,
scener. Burgtbeatret har spelat =Das Vermächt¬
Entrüstung gefällt Euch — seien wir weiter
Pa eftermiddagen förtär han endast litet chokolad.
min- #nisse, -Liebeleie samt de tre enaktarne -Par¬
entrüstetn.
Schnitzler gör en otrolig massa anteckningar
h därcelsus-, „Die Gefährlins och „Der grüne Kaka¬
Jag frägade Schnitzler om han inte orkad äg¬
innan han börjar skrifva. I regeln arbetar han
dus. Af Schnitzlers andra skädespel har -Frei¬
nat sig ät journalistik.
samtidigt eiler A cllka dagar pä Mere verk.
tolen. 1wilde uppförts pä Atskilliga tyaka scener, likasa
Jo, som redaktör af medicinska veckoskrif¬
Först längsamt, allt mer och mer blir han för¬
visat 1Schleier der Beatrices zamt -Lebendige Stun¬
ter och sá i mina dagliga anteckningar. 1 det
trolig med personerna i bina siycken. Ofta lá¬
inte1 den-, en serle af högst fängslende enaktare. Hans
fallet är jag nog en mycket arbetsam journalist,
bädasnaste verk -Der einsamme Wege har apelat# #ter hen ett arbete oligga till sige i flere mäna¬
men för öfrigt saknar jag den speciella, journa¬
der och tager sä äterigen fram det. Bland sina
bl. a. 1 Berlin utan att dock slä eig riktigt ige¬
listiska fackkunskapen. Jag är till ytterlighet
dramatiska arbeten syura han själf tycka bäst
mma
nom. Mycket känd är ock monologen -Lleute¬
nervös, ná fort en tidning kommer med en af
om de senaste: „Der einsamme Wegs och
nant Gustl-, som akildrar en ung officers sin¬
mina noveller. Nej, jag är nog en dälig jour¬
=Die Frau mit den Dolche (af enaktsserien oLe¬
nesatämning natten innan han — pa grund af
äbö-
nalist, men jag beundrar ert fack och den ta¬
bendige Stunden=).
en väpig väressak — beröfvar sig lifvet.
lang, hvarmed det oftast utöfvas.
ating
Schnitaler har flere gänger haft elyckane att
Denna höget intressanta, modärna författare¬
förstä utmana och sära särskildt utpräglade
aliet;
personlighet är endast 42 ür och har näleden
Till sist frägar Schnitzler mig med störste
bsedligas künslor, senast bl. a. 1 „Der grüfe
säkert en vacker framtid för sig med Annu män¬
kosi¬
intresse angäende Ermannsdrama', i Köpenhamn.
Kakadus, hvars uppförande plötaligen blef för¬
ga fullödiga arbeten. Arthur Schnitzler, som är
kan¬
Han kände väl till Eamanns arbeten, af hvilka
bjudet pä Burgtheatret, enär en af käjsarhusets
son till en läkare, var ursprungligen själf medi¬
flere öfversatts till tyaka. Tack vare n Fäder¬
damer känt sig ssittlich entrüstets och demon¬
cinare. Ar 1885 tog han doktorsgraden. Men
neslandetse uttömmande meddelanden om det
strativt lämnat teatern. Naturligtvis kan Schnits¬
och
litterära intressen lade suart beslag pä honom,
ohyggliga dramat är jag i tillfalle att gifva
ler inte förlata -Burges direktör, dr Paul Schlen¬
och han uppgaf resolut vetenskapen för att ägna
skil¬
Schnitzler alla möjliga detaljer angäende Es¬
ther, att han fogade sig 1 detta förbud. Alven
sig ät konsten och poesien. Schnitzler var en
mann, Karin Hammerich och Sylvia Bjerring.
„Freiwilde stötte spublikens- gode känslor —
mogen man dä han utgaf sin första bok; mä¬
Och den bekante dramatikern lyesnar till min
lken
denna gäng de militärcs, hvilka, som bekant, 1
hända gör just därför hans förtattarepersonlighet
Gaspard.
berättelse med spändr Istresse.
Tyakland och Osterrike &ro synnerligen särbara.
1ett sà heigjutet, harmoniskt intryck.
1
We
Men vet bl. u. att det 1 Tyskland är offi erarne S
u.)
TedGn
Ee
Dn 70
Snee